Mest av allt…..

Av , , 10 kommentarer 39

Dags för dagens middagsmat, något försenat men väl värt att vänta på: Stekt röding, mandelpotatis och ljus spenatsås, tillagad just på det sätt som min mamma lärt mig. Mest av allt skulle jag önska att  mina barn med familjer satt vid middagsbordet ikväll. Älskade barn och barnbarn.Jag garanterar att just detta kommer på menyn nästa gång vi möts här i Sandviken. Älskar er så mycket. Ser fram emot morgondagens premiärvalborgsfirande, och drar mig till minnes en majbrasa i Obbola i fornstora dar för sisådär 29 år sedan, då det hamnade en raket i Sandras vinröda barnvagn och jag hann ta den och kasta iväg den innan den brann av. Önskar alla mina nära och kära en fin valborgshelg. Särskilda hälsningar till gamla vänner som vi alltid firade valborg ihop med. Puss till mina barnbarn Sixten och Oliver och var rädda om er och varandra.

Den röda kampen

Av , , Bli först att kommentera 32

Att få en sådan här stor fin röd fisk måste vara oerhört kul och spännande. När jag inte har fått den själv så är det "näst kuligast" då någon av ens härliga fiskarvänner får uppleva känslan. Här är det Åsa Sandström från Järvträsk som fått en röding på 1560 gram idag. På sin egen tjärn dessutom:) Grattis säjer vi förstås och uppmanar alla svenskar här att ta upp kampen om största vinterfisken med Irene Nygaard som ligger i topp på fiskeligan med sin granna röding på 1710 g.

IQ Fiskmås

Av , , Bli först att kommentera 28

Man brukar ju använda det uttrycket om folk som har "otur" när de tänker. Idag kom plötsligt en fiskmåsinvasion blåsandes över från vårt västliga grannland. Jag tycker att det verkar ganska korkat av dem att besöka vårt igenfrusna vattensystem, om de inte hoppas på kvarglömda småfiskar på isen förstås. Jag tolkar det ändå som ett vårtecken…..

Än så är det långt till vår…

Av , , Bli först att kommentera 33

En liten utflykt upp till gränsen hann vi med igår förmiddags. Lämningar från nattens snöväder låg kvar och fjällen runt lyste vita. En mil i sydöstlig riktning är våren längre kommen än här, och bara några kilometer nordvästöver så har vi ytterligare en ny klimatzon med full vinter. Än är lederna farbara och på alla parkeringar längs Silvervägen står bilar med släp, tillhörande fjällfarare som i det längsta vill färdas in i fjällvärlden.

Bröd till små systrar

Av , , Bli först att kommentera 41

Pantburksinsamlingen som vi har – till lilla Solbritt och hennes familj i Kenya fortsätter. Den har spridit sig som en löpeld och nu samlar man även in i säckar pant vid husvagnscampen vid Tjaktjaures utlopp och i Polcirkeln på initiativ av två Piteåtjejer. Kjell, vår sopkörare rapporterade idag att de just hade satt in 500 kr  på kontot och vi har flera säckar här som ska pantas och gå oavkortat till lillgumman på bilden. Tänk att så lite kan göra så mycket. Många bäckar små…. Vi är tacksamma för alla som lämnar sina pantburkar till förmån för den här familjen.

Utskälld efter alla konstens regler

Av , , 4 kommentarer 36

Skrattar när jag ser rubriken i Vk om lämmelinvasion i fjällen. Det var nämligen just vad jag skulle skriva om i min morgonblogg. Trakten är fullständigt nedlusade med lämmlar. Silvervägen är snarare röd av överkörda lämmlar.  I morse på min tidiga fisketur sprang de kors och tvärs över isen. Under toabron sitter en argsint typ och skäller ut mig varje gång jag spiller skurvatten. Bråttom bråttom hade de och frågan inställer sig genast: Varför? Vart är de på väg och vad är det som triggar igång ett lämmelår. Redan vid parningen måste detta vara inlagt i generna för jag tror knappast att de fått kommandot via FB. Har någon svaret på varför och vart de är på väg.

Underbara Alice och stuvbitarna….igen

Av , , Bli först att kommentera 44

Mamma och Alice. Vänner genom alla år.

 

Den allra snällaste av alla snälla människor jag mött är Alice. Hon är inte bara snäll. Med sitt lågmälda sätt är hon en genomgod människa som funnits med i min världsbild sedan jag var en liten flicka. Då som snäll tant, granne, kattproducent, och sömmerska – och senare som mammas vän och stöd genom åren. Hon är nog faktiskt den första och enda människa jag tänker på när jag läser "Kärlekens lov", och det skulle vara en omöjlig uppgift att räkna upp alla de människor hon hjälpt, besökt, skjutsat, vattnat blommor och gjort ärenden åt, och inte minst lyssnat på. Hon har förstått vad livet handlar om. Hon har själv upplevt svåra förluster, men behållit sin kraft.

Hon och Birger blev våra grannar när jag gick i småskolan. Jag hade redan en rutin att besöka just det huset långt innan Alice och Birger flyttade in. Beväpnad med en kaffesked för att kunna knacka hårt på ytterdörren, brukade jag nästan dagligen besöka Tant Augusta och Farbror Gunnar i det huset för att få dricka kaffe med sockerbit på fat och få skvallra en stund. Detta skedde redan när jag var i femårsåldern. När Alice flyttade in blev det naturligt att jag "hemsökte" även henne.

Tant Alice hade en fin katthona, som födde min barndoms käraste katt Mio, och man var alltid välkommen att titta på kattungarna under de långa veckorna innan man fick ta hem dem. Alice sydde mycket kläder och gjorde ändringar åt oss. Mamma köpte stuvbitar, ofta av crimplene som var mäkta populärt då, och Alice trollade alltid till det så att resultatet blev som man ville. Hon förstod precis hur man menade när man stod där på stolen och skulle prova de prasslande smörpappersmönstren och de nålade tygerna. Man var alltid fin till söndagsskolfesten eller till ungdomsveckan. Hon gav mig även mod och inspiration till att själv våga sy.

I nästan alla min barndoms och ungdoms allra stoltaste ögonblick, har jag burit något som Alice sytt: Avslutningsklänningen i nian av fröskalsbomull med nyponrosor. Dressen med klockad kort kjol, och blus med långa puffärmar och stora slag i svart med gröna blommor – som jag hade när jag spelade på Lions Luciasoare i Malå 1974. Min vackra benvita klänning med ljublå blomrankor från sommaren 1975, Mina knallcerisa korts med matchande tunika och sidenfodrad kapuschong som jag hade på skolavslutningen i sexan ihop med de vita stretchstövlarna… Bara ett axplock men jag glömmer dem aldrig.

Att hon dessutom överraskande satt med i aulan i Malå tillsammans med mamma som egentligen var för sjuk för att orka närvara när jag gick ut nian – det gjorde mig så otroligt glad. Jag hade inga förväntningar alls den dagen, och så satt dom plötsligt där – båda två, med blommor och present, och naturligtvis inser jag att det hade varit en omöjlighet för mamma att ta sig dit den dagen – om det inte hade varit för Alice.

Hoppas du läser detta Alice. Jag ville bara passa på att tacka dig och berätta om vilken betydelse du haft för mig, för oss, och hur mycket vi tycker om dig!

 Min dotter Isabelle i just den klänning som Alice sydde till mig det år jag gick ut nian i Malå centralskola.

Påskvernissage

Av , , Bli först att kommentera 35

2011 gick Sandvikens teckningstävling/påskvernissage av stapeln. Många fina teckningar fick vi in, ritade av det här härliga gänget och några till som tyvärr hann åka hem före lotteriet, men har sina priser att hämta. Som ni ser på teckningarna så samsas kycklingar, påskharar och andra påskmotiv med typiska fjällföreteelser, som skotrar, skranor, fiskar, eldar och mys i renskinnssoffor i solgropar. Nästa år hoppas vi att ännu fler stora och små barn är med. Alla vinner något i lotteriet och får sina bilder uppsatta till allmän beskådan på glashuset. Tack till alla deltagare.

Holiday out

Av , , 2 kommentarer 35

Nu ska jag alldeles strax lyxa till mig, stänga några timmar efter en intensiv vecka och bege mig ut med skotern, maggotburken, ett renskinn och något gott i matsäcken. Varje morgon har jag varit ut på en kort och mycket tidig fisketur, ställ klockan på 05.30 och varit hemma i tid för butiksöppning och toastädning kl 08.00. Fina fiskar har jag fått, riktigt vackra rödingar. Igår fick jag 14 stycken på 45 minuter och idag fick jag 6 fiskar. DRt gäller att ta vara på det snabbt flyende skoterföret. Om jag bara vågade skulle jag fara på fjället, men jag är inte så modig än och har ingen lust att bli sittandes fast i en surmyr.

Försenad ägglossning

Av , , Bli först att kommentera 38

Ni som följt min blogg vet att jag burit med mig en äggmålningstradition. På påskdagen ska alla måla ägg och sedan äter man varandras fina ägg efter det att de blivit beundrade efter alla konstens regler. I år hann vi aldrig ha någon påskmåltid, ärligt talat hann jag inte ens göra löskokta ägg utan målade här två ägg direkt ur kylen, med första bästa överstrykningspenna på stående fot i butiken. R skyllde på att hans L:70 inte skulle få plats på ett ägg, så han nöjde sig med ett modernt vitt "shabby chic" ägg. Här ett som symbiliserar vår norsk-svenska union här i Sandviken.

Björntoppen och vår vy mot Norge nedrafsad i all hast.

På baksidan av björntoppsägget ståtar en bild av mig och R. Han påpekade dock måttligt försynt att han tyckte att mina behag var placerade lite väl högt upp.  Mitt svar på detta var att det var resten som var placerat för långt ner….eller hur det nu blir. Jag har många fina bilder och trevliga saker att rapportera från vårt påskfirande, men har helt enkelt innte hunnit med. Det kommer lite pö om pö de närmaste dagarna, innan Valborgsruschen drar igång