Glasklart

Av , , 2 kommentarer 0

Fann mig själv stående vid frysdisken på Kvantum och lite ambivalent betrakta de frysta kycklingpaketen. Vilket skulle jag ta nu i dessa dagar när det verkar dyka upp glasbitar både här och där? Lite inspirerad efter Thailandsresan håller jag på att förbereda påskmenyn och inhandlade både skinka kött och kyckling till smarriga färdigrätter att sedan ta med till Gauto. För en sekund höll jag även på att köpa glasnudlar! att använda i kycklingrätten, men var inte riktigt inne på glastanken fullt ut.

I år blir vi bara 10 personer till påsk om inte Daniel och Britta ändrar sig i sista minuten förstås. Bella är nu på Cypern som reseledare och kommer inte heller. Vi som åker är Roberts son sonhustru deras 3 barn, samt min Sandra och hennes Christian, Alexander och så vi gammfolke förstås. Det blir en del mat som skall förberedas. Vi får försöka dela lite på jobbet och se till att det praktiska funkar. Hoppas det blir lika soligt och fint som förra påsken!

Flygskoter?! Jag som längtar efter den ”sakta maken”

Av , , Bli först att kommentera 0

Gunnel

Upp i det blå

Jag börjar nästan misstänka att R börjat se sig om efter nya suspekta farkoster nu när nyhetens behag lagt sig efter att fjolårets dödsmaskin flygbåten införskaffades, och när jag nu läser hans kommentar om min näradödenupplevelse i pulkan härförleden. Jag uppskattar de justeringar han gjorde och komforten förbättrades visserligen radikalt, men jag ser hans notering om förhöjd maxfart och misstänker starkt att han egentligen har för avsikt att köra så fort att vi faktiskt lyfter från marken. Han har en viss för kärlek för gasreglage…eller så får han en släng av kramp i högerhanden allt som oftast…. Måste allting gå så förbaskat fort??? Jag längtar efter den ”sakta maken”

Undrar när man blir skyldig….

Av , , 1 kommentar 0

Det känns liksom så när man öppnar och tittar i det orangea kuvertet. Känslan är att det bara är en tidsfråga innan man istället blir skyldig staten. Komer man att få arbeta av skulden månne?

 Lyssnar avundsjukt på R och hans polare som gottar sig åt snart förestående år av exotiska fiskeresor och idel sovmorgnar. Vilka lyxlirare med sina inarbetade pensioner och stinna bankkonton! Det lär man nog aldrig själv få uppleva då framtidens pensioner säkert har gått upp i rök bortdribblade av hasardspelande fallskärmsjägare.

Jag har en idé….varför inte låta alla dessa återbetalande jättebonusar hamna raka spåret ned i äldreomsorgens gapande hungriga hål.

Jag blir lätt illamående när jag hör talas om bonusar och löner på 60 miljoner kronor och undrar i mitt stilla sinne om det verkligen är rimligt/möjligt att en vanlig människa kan utföra ett arbete som är värt alla dessa pengar.

Om jag blundar kan jag se den lååånga raden av undersköterskor eller busschaufförer som skulle krävas för att motsvara en enda pamps pengapåse. 60 miljoner….tänka sej!!!!

Tillbaka i verkligheten

Av , , 6 kommentarer 0

Nu tillbaka i hemmets vrå, i sköna fåtöljen. Båda är vi lite skabbiga och i behov av en uppfräschande kvällsdusch innan sängen, men för övrigt i ganska gott skick. R har sträckt ett muskelfäste på framsidan av bröstkorgen i samband med skotermekning så nu blir det thailändskt liniment inknådat av syster Gunnel.

För min del har huvudet inte riktigt hängt med senaste veckan. Jag spekulerar kring om det kan ha varit en viss hjärnpåverkan av bältrosen då utslagen gick ända upp på kinden och halsen. I varje fall tror jag att medicinen påverkat min tankeförmåga. Seg, segare segast är en passande beskrivning och jag har inte lyckats färdigställa och få iväg de viktiga jobbdokument som jag filat på hela veckan förräns idag, då jag avstod fisketuren för att kunna skriva. Roger och Tommy fick några riktigt fina rödingar idag och det sved en aning att ha missat ett fint fiskafänge.

Sammantaget är jag nöjd med en trevlig och härlig fjällhelg. Synd bara att tiden går så fort!

Lite ljus och lite värma

Av , , Bli först att kommentera 0

Hem ljuva hem, borta bra men hemma bäst….kärt barn har många namn. Att få komma in i stugvärmen när man är lite hurven efter att ha tillbringat en hel dag ute i den friska kyliga men soliga luften, det är ren och skär njutning. Fisket har varit dåligt även idag trots synbarligen optimala förhållanden. Till vår tröst har vi mött andra fiskare som likaså blivit utan. Roger fick tre rödingar och Tommy har fått en. Jag och Robert blev utan, men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag, det är fisket i ett nötskal…man vet aldrig när den perfekta fiskardagen kommer. Hoppas att vi hinner fiska n¨gra timmar i morgon med, innan vi styr kosan hemåt.

Efter förmaningstal och löften om försiktig körning fick R en ny chans att skjutsa mig i pulkan. Han har nu justerat den och det blev en stor förbättring. Dagens pulkresa i puckelpisten var nästan bekväm. Många vackra vyer har vi sett och även fotograferat, men kameran verkar inte riktigt frisk, så vi får se om jag lyckas delge er färska Gautobilder. Ikväll blir det pinfärsk röding med potatismos. Sitter här i soffan och skriver inlindad i en skön pläd och med brunbrända trötta tv-tittande gubbar skönt tillbakalutade i soffa och fåtöljer. Livet är ganska skönt just nu!

Tappad bakom en vagn…

Av , , 4 kommentarer 0

Just hemkomna efter en lång fiskardag då jag för första gången har fått sätta min lilla storstövelprydda fot på några mina drömmars fiskevatten Gavas, Giertos och Tjålmejaure och fått drägla lite vid åsynen av lappvattnet Båssosjaure. Dessvärre – ut min aspekt och dessbättre – ur storrödingens aspekt så kom vi i princip tomhänta hem så när som på 3 mindre rödingar. I dagens första hål miste Tommy kroken då en stor fisk ryckte av linan. Detta var en lovande inledning som fick adrenalinet att strömma till för oss tre fiskare. R har inte ens doppat kroken men har i stället varit dagens vildmarkskock och för övrigt spenderat dagen skyddad från isande vindar inne i ”bubblan” – alltså skoterpulkan som införskaffades förra påsken.

Idag var det premiär för mig att vara passagerare i pulkan som inte har någon fjädring. Rävkapuschongen fick jag beskåda denna gång genom plexiglaskokongen. R körde som om vi jagades av blodtörstiga huliganer. Detta var en hyfsat hisnande upplevelse utöver det hälsosamma och samtliga celler i kroppen har nu bytt plats med varandra och till och med halskotpelaren känns lite på trekvart.

Förbi susade ett svindlande vackert scenario. Marängliknande formationer av is och snö i detta fantastiskt vackra högfjällslandskap. Nu ska vi gå och äta middag på Gautobaren. De tre musketörerna – och jag.

Vad är det för likhet mellan Gunnel och en öring???

Av , , 2 kommentarer 0

Prickarna är förstås den gemensamma faktorn. Ett rejält lass tablettpulver har lösts upp och transporterats runt min kropp för att ta kål på det rackarns viruset och dess kumpaner som gömt sina förrädiska små organismer i nervrötter och annat trassel. Jag blir mätt vid blotta tanken på de stora tabletterna och sänder en medlidsam tanke till alla sjuka och äldre som har en hel frukost i sin dosett – dag ut och dag in, år ut och år in. man kan bli sjuk för mindre. Usch för piller.

Dessa dyrgripar som jag knaprat i mig fram till fredagkväll – sammanlagt 42 st till det facila priset av 1000 riksdaler har inte bara verkningar…naturligtvis har de även biverkningar som gjort mej en aning mosig. Nu är det snart över, jobbat karantän hemifrån må och tis med skrivjobb som släpat efter, och idag åter på kontoret. Blåsorna har torkat in och jag kan ha kläder mot huden. Lite tandvärkskänsla i skuldra och arm har jag men det är uthärdligt.

Det är nästan oundvikligt att hamna i 180knycksracet så fort man sätter foten på jobbet.
Almanackan är i princip fylld fram till maj och det är så svårt att säja nej när ytterlige uppdrag tickar in hela tiden. Man är inte riktigt van att hantera dessa situationer, men man lär sej eftersom.

I går fick jag följa med R och hans jobb för att lyssna på Kaj Pollack. Idag har jag haft hans föreläsning i bakhuvudet , om att man är sin egen lyckas smed i mångt och mycket, och om olika sätt att förhålla sig till livet. Offerrollen tycktes jag ha lämnat bakom mej för bra länge sedan men insåg igår att visst finns det ett och annat kvar att ta itu med. Perspektiv på tillvaron, är väl summan av vad kvällen tillförde mig.

Nu gräddas en nattlig lasagne som skall förtäras i morgonkväll vid ankomst till Gauto, ett typiskt kvinnligt sätt att ”smöra” för gubbarna så jag kanske slipper borra hål och andra sysslor som jag gärna slipper. Vägen till mannens hjärta lär ju gå genom magen, det har jag sett tydliga bevis på!

Ikväll har jag för första gången träffat mina nya tjejfiskarvänner. Vi var 5 st kvinnor med ett gemensamt intresse. Det kändes jättekul och vi hade storslagna ideer om framtida fiskafängen. KUL!!

Att ömsa skinn

Av , , 2 kommentarer 0

Blir smärtsamt påmind om den fina solbrännans förgänglighet när den nu faller av i dyra sjok och efterlämnar små fnasiga spår. Jag får se det som ett vårtecken helt enkelt. Många andra arter byter ju från vinter till sommarpäls.