Mor lilla Mor

Av , , Bli först att kommentera 48

P1000320

Idag går givetvis tankarna till min kära lilla mamma Marianne. Jag vill önska henne de vackraste blommor på Mors Dag. Jag delar ett inlägg som jag skrev för några år sedan. Det är lika aktuellt idag. Grattis lilla mamma!

Mamma är en ovanligt stark, vacker och klok liten 92-åring, med en okuvlig spirit och med alla sina sinnen i behåll även om orken kanske börjar tryta. Hennes liv har varit fyllt av möda, människor, matlagning och möten, av oändlig omsorg om andra. Om jag blundar kan jag lätt se henne framför mig idag, i min barndoms kök, stående vid spisen och vispandes sin dagliga kornmjölsgröt.

Som bondmora, fiskarhustru, sexbarnsmamma och mormor/farmor till 22 barnbarn, mormorsmor till snart lika många barnbarnsbarn, förstår man att vi är många som burits av hennes omtankar och förböner under årens lopp.

Plötsligt minns jag – min barndoms Mors dag – morsdagsmorgonen! En barndomstradition som jag försökt föra vidare, till mina egna barn, att just Morsdagsmorgonen, med handskrivna kort och kaffe på säng, ännu idag kan vara en så fin och viktig sak för en Mamma. Det är tanken det handlar om – och en änu viktigare sak – att faktiskt sätta en tanke i verket!

Mors dag. Redan i skolan veckorna innan, så fick vi börja med temat ”Mor”. Vi fick sjunga sånger om mor: Violer till Mor, eller Mor lilla Mor – vem är väl som du…

I läseboken inpräntades att Mor är rar och 60-talets allmänna bild av modern var den tröstande, vårdande, moderliga och hemmets härskarinna stod på parad i sitt kök, ödmjukt leende i sitt förkläde. Så var det då…..
På teckningslektionen fick vi alla göra Morsdagskort och träna oss i att göra ett personligt utformat kort. I en pärm har mamma sparat en hel del av dessa Morsdagskort som vi 6 barn gjort årligen under skoltiden.

På Morsdags morgon, smög vi som barn ut, ned till bäcken för att försöka vika undan det vissnade fjolårsgräset i hopp om att finna små blå violer – till Mor.

En tårta, något litet paket en kaffebricka, och så gick vi i samlad tropp upp till mammas och pappas sovrum, sjöng och kurade ihop oss i fotändan i dubbelsängen där vi drack saft och fikade tillsammans. Jag minns att mamma hade mörkt midjelångt hår i en blank fläta som hon dagtid satte upp i en hårknut. Vi hade och har ännu den sötaste av mammor!

Vår kära starka lilla mamma. Ibland undrar jag om du föddes med den personlighet vi lärt känna – strävsam, idog, trofast, ständigt på språng och alltid med någon annans ve eller väl i tanken, eller om det slitsamma livet präglat dig så?

Ditt motto: Plikten först och nöjet sedan, har du verkligen levt upp till, och ibland så funderar jag över var gränsen mellan dessa två områden, går för dig. ”Arbetsglädje” pratar du ofta om, och vi har lärt känna dig som en person som älskar att vara verksam, men ibland undrar jag hur ditt liv skulle ha sett ut om ekonomi och livssituation hade tillåtit mera egentid och utrymme för dig själv som person och kvinna, och gett möjlighet att förverkliga din egna längtans tankar och visioner. Jag gläds åt att du, trots dina fyllda 92 år, aldrig slutar upp att utveckla dig och över din förmåga att fortsätta ditt skapande.

Jag ser att det även finns andra sidor hos dig. Din kreativa och konstnärliga förmåga att skapa små speciella miljöer och smakfulla oaser kring ditt hem – alla träformationer, vackra stenar, blommor och utvalda föremål som du samlat genom åren.

Den prydligt uppmärkta stensamlingen från världens alla hörn, som nära och kära burit med sig. Där finns stenar från resor som Mamma själv, vi barn och gamla och nya vänner gjort. Samlingen med ströare är unik i sin storlek och sitt slag men det jag framför allt tänker på, är hyllan du fyllt med årliga urklippsalbum från slutet av 60-talet ända fram tills idag.

Vk, Dagen, Hemmets vän, Land, Ica-kuriren och Svenska journalen, är några av de tidningar vi växt upp med och som du samlat dina urklipp från. Födda, döda, artiklar om nära och kära, bekanta, obekanta, kändisar, kungligheter, intressanta personer, lokala eller världsomspännande urklipp.

Sorgliga, djupa, underfundiga och roliga klipp är blandade på ett sätt som gör materielet till ett värdefullt Västerbottensdokument. Ordspråk och kluriga serierutor ur Staffans Stollar samsas där med dikter ur Lyckselebladet som lokala poeter och tänkare diktat. Andligt och värdsligt om vartannat. Ett utmärkt tidsdokument och ett ovärderligt stöd för minnet hos alla oss barn.Vilken skatt till eftervärlden!

92 år har gått. Dina värkande, arbetsmärkta men vackra händers ständiga gärningar – en förlängning av ditt varma hjärtas tankar – fortsätter fast tiden gått. En ny vår, en ny våranna, en ny sådd påbörjas. I ditt kök brukar det stå en korg full med tjocksockar, omsorgsfullt stickade, och pressade i väntan på nya små världsmedborgares fötter. På lillsoffan låg så sent som härom året några av dina senaste alster -barntäcken som du gjort, och väntade på leverans till behövande i andra länder.

Den gamla gröna symaskinen har genom åren gått varm och ditt hjärta klappar även för de som har det svårt i andra länder. Dit har dessa täcken skickats. Jag känner igen tygerna från livets palett: Påslakan, gardiner och ett fint rödrandigt av indisk bomull som jag 1974 tänkte sy en byxdress av. Inget får förfaras. Du handskas med respekt för tingen och använder gärna resurserna igen. Så modern du är min lilla kretsloppsmamma. Långt innan begreppet återvinning myntades så var du redan där.

Häromåret när du skojade om att du ”satt din sista potatis” så visste vi alla, att så länge du lever, så länge det finns en möjlighet, så kommer du att verka och planera för en ny morgondag, ett nytt år, en ny omtanke eller en ny gärning för någon av oss alla som inryms i dina tankar.

Visst känner jag ett stänk av vemod, när jag hör dina tankar om hälsa, framtid, och sviktande ork. Tankar om att bryta upp, flytta eller bo kvar har funnits i några år, och nu har du din bas i din mysiga lägenhet i Lycksele. Att ha sin invanda miljö, sin autonomi och sitt självbestämmande är viktigt för dig och vi vet att du längtar till Vindelgransele. Jag hoppas att vi ses där i sommar. Jag önskar dig en fin Mors dag med hälsa och många omtankar.

Även om jag ofta tjatar om hur viktigt det är att du aktar dig för att ramla, håller dig på benen och utrustar dig med stadiga skor, så älskar jag att du har satt dina snygga röda sandaletter med hög klack, på spiken innanför dörren i Vindelgransele.

Det är det första man ser när man kommer hem till dig, och jag tycker att de ger den viktiga motpolen till arbetskläderna, och är min fina lilla mamma i ett nötskal. Mina tankar går till dig och till alla andra mödrar mormödrar och farmödrar denna dag.

Mamma vi älskar dig!

Krattning pågår!

Av , , Bli först att kommentera 44

Vi turas om att jobba i butiken och att kroppsarbeta korta stunder men blir fort kallsvettiga och trötta. Så vi turas om att vila. Att kratta och plocka skräp är ett mycket tillfredsställande arbete. Man ser ett omedelbart resultat och att vistas ute när solen skiner och fåglarna kvittrar är helt enkelt ljuvligt. Det jag däremot avskyr är att gå som en fällkniv och plocka fimpar och portionssnuspåsar som folk dräller och släpper dem rakt ner där de går. Hur är de funtade kan man undra. Till och med inne i butiken har jag hittat begagnade snusar på golvet och likaså tuggummin. Skämmes vill jag säja till dem!

Stormarna brukar dra med sig både ett och annat så det sitter plastkassar liggunderlag sopsäckar och vattenkannor i träden. Och en miljon burkar ligger överallt i vatten och på land. När det blir lågvatten får man vada ut och plocka upp dem ur det klara vattnet.

Snälla Marietta och Carita har hjälpt till och plockat skräp och snyggat till. Det är stora ytor som ska gås över så jag är så tacksam för den hjälpen.

Nu är det dags att tända grillen och äta årets första middag ute på soldäcket. Strax stängningsdax och jag önskar er alla en riktigt fin kväll!

Den fulländade fiskaren

Av , , Bli först att kommentera 28

Mitt senaste nyförvärv damp ned i brevlådan härom dagen. Boken ” Den fulländade fiskaren” av Izaak Walton som utkom första gången 1653. Författaren var då 60 år. Han föddes alltså på 1500-talet!! Redan då fann själsfränder till mig som älskar fiskandets ädla konst och allt som det ger. Nu ska jag dyka in mellan pärmar och se hur det kändes att längta efter och filosofera kring fisket för så länge sedan. Min föraning är – att inte mycket förändrats:)
boken

Ljungpipare

Av , , 2 kommentarer 27

P1160176
Ljungpiparen är här igen. Ett kärt årligt återseende då den mellanlandar på vår gräsmatta en stund innan den drar vidare till fjällhedarna och smyckar sommarkvällen med sin vemodiga sång.

Äntligen!

Av , , Bli först att kommentera 23

Äntligen en ljummen solig och vindstilla morgon. Och äntligen har vi återfått lite krafter efter göteborgssjukan och nu kliar det faktiskt i fingrarna efter att ta på sig storstövlen och gå ut och kratta och plocka skräp. Kanske rent av penseérna ska få komma i jorden. Hoppas solen skiner på dig där du är!

Gökar och spöken

Av , , Bli först att kommentera 27

Nu har smältningen tagit fart på allvar. Och i gårkväll hörde jag göken för första gången i år. Västergök är bästergök säjs det ju. Tänk om man en gång skulle lyckas fånga den med kameran. Varje kväll kör vi en sväng och tittar på djur och natir. Det är så fascinerande att se allt vakna till liv även här i denna karga landsända.

I motsats till göken så sitter jordugglan väl synlig på sin post ute på mossen. Som ett lurvigt spöket Laban sitter hon där parkerad på en tuva och spanar efter sorkar. Förmodligen har hon redan ett gäng ungar där bland torvorna. När vi stannar på vägen för att zooma in och fota så vrider hon nästan nacken ur led och blänger irriterat på oss.

I min utopi stiger jag upp kl 03 och tassar ljudlöst ut i terrängen för att fånga de morgonpiggaste av våra fyrfota och bevingade vänner. Kameran är svår att förstå sig på för en klåpare som jag. men jag gör mitt bästa och älskar att fånga dessa ögonblick på bild.

Nyss fick jag fiskfrossan då det plötsligt svallade till ordentligt mellan ett par isflak vid pirarna och en stor virvel visade att här finns något riktigt maffigt under ytan. Inga sjöfåglar fanns i sikte då, så det måste ha varit en stor fisk. Nu börjar jag längta efter och fantisera om sommarfiskets alla fröjder. Varje årstid har sin tjusning.