Ibland tar det tid innan man riktigt kan urskilja vad man ser, innan man vet vad man har att göra med, eller innan någon visar sitt rätta jag. Ibland får man aldrig veta vem som döljer sig bakom masken.

Ibland tar det nästan ett halvt liv innan man vet vem man själv är och kan skilja på det och på den man egentligen vill vara. En del lever ett helt liv utan att förstå skillnaden.

Klarspråk är befriande och uppfriskande men kan vara hisnande och till och med smärtsamt. Att tala ur skägget lite oftare är min egen hemläxa till mig själv även om jag inte har någon skäggväxt att tala om.

Ibland när man kisat en stund så uppenbarar sig nästan osynliga lyckor, fantastiska scener eller överraskningar. Det är sånt som människan behöver på livets understundom trista väg. Att få skåda hoppet.

Att man krymper med åren och skelettet blir allt skörare på grund av tilltagande osteoporos är ingen nyhet. Det tillhör det naturliga åldrandet och börjar redan i 25-årsåldern. Man växer nedåt som korompan. Men en viktig påminnelse om att akta sig desto mer. För ishalka rangliga stegar, julgardinsbyten och farligheter. Prevention för att bromsa skörheten. Att äta mörkgröna grönsaker belasta skelettet och motionera hjärna och kropp är viktigt för att minska risk för skröplighet.

Gruvar i det längsta för att uppsöka faciliteten pga blixthalka de luxe. Varje liten sten gruskorn pinne eller yta är belagd med en ishinna och utomhusaktiviteter känns hotande för strålben, skenben och lårben. Även för skallben. Pannbenet klarar sig nog. Längtar outsägligt till den dag vi har badrum inomhus. Småfåglarna är ju utrustade med inbyggda broddar som tur är och minglar omkring härute oavsett väderlek och väglag.

Var rädd om dig idag! Vem du är är. Vart du än bor!

Bild lånad från nätet.