Hörntänder och gamla örhängen

Av , , Bli först att kommentera 42

Kryper till kojs efter en särdeles trevlig kväll i nya vänners sällskap. Sänder en tacksamhetens tanke till Eberhart Hällgren som är anledningen till att våra vägar korsades. Låt vara att han är en synnerligen fingerad figur vars upphovsman Ove Di Peders jag först kom i kontakt med här på vkbloggen för flera år sedan! Ove och hans Mia gästar oss denna helg i Sandviken och solen visade sitt bästa leende när de anlände. Färska räkor från vår norska västkust, en massa gammal trevlig musik där Ove och jag kappspelade och sjöng under det att fullmånen steg på himlavalvet. Detta vittnar om goda utsikter för mitt och Oves morgonfiske. Full pott säjer huggtabellen. Det kliar lite i hörntänderna så R gör klokt i att hålla sig på avstånd tills jag somnat. Gonatt folks!

Fähundscoach sökes

Av , , 2 kommentarer 43

Idag är han billig emellanåt, vår älskade men enträgne rymling Leo. Hans frihetslängtan triggar honom till allt mer avancerade utbrytningsförsök och han är mycket läraktig i konsten att öppna dörrar. Smart är han – om det råder inga tvivel. Vi försåtsminerar och lämnar på glänt just för att kunna ta honom på bar gärning eftersom det säjs att hundar glömmer efter några sekunder. Pytt i datta – som vi sa på den gamla goda tiden i Vindelgransele – Den här voffsingen han minns betydligt längre än så.  För övrigt är han alldeles underbar, och till hans försvar kan säjas att alla dessa goda hunddofter från  jakthundar som bott här senaste veckan  måste vara outhärdligt frestande för en liten hundkille.

Guide Michelingumma

Av , , Bli först att kommentera 48

Förmiddagen har gått i matosets tecken. Storkok av diverse kycklingrätter, sallader, och bakverk pågår samtidigt. Redan till lunch var man proppmätt av all provsmakning. Nyttiga fräscha råvaror och en och annan släng grädde, smör och socker blir goda men livsfarliga kaloribomber. Snålvattenframkallande aromer färdas på extasens vingslag upp under mitt nymålade kökstak.  Det är bara fantasin och kryddskåpet som begränsar omfattningen av dessa gastronomiska flygfärder.

Om Guide Michelin skulle visa var man har störst risk/chans att utveckla kroppsform som en Michelingubbe så vore det kanske här.  I jämlikhetens namn så finns även Michelingummor nuförtiden, det såg jag själv i spegeln härom dagen. Endera dagen åker stavarna fram – morots och promenadstavarna. Det är hög tid för en viktutmaning. Antar du den? Mitt upplägg blir LCHF och promenader. Hakar du på?

 

Nu har jag bestämt mig!

Av , , Bli först att kommentera 49

Om man öppnar ett modernt uppslagsverk och söker ordet "konflikträdd" så står det Gunnel efterpå. Troligen nedärvt, men förädlat med tidens gång. Inte som i ungdomens dar att man inte vågade stå för vad man tyckte och tänkte, utan nu mer som att vara en Husfridens riddarinna. Även om jag själv är förfördelad eller ruttet behandlad så har jag mycket svårt att mobilisera vrede, ilska eller en surhetsgrad som håller i sig längre än 27 sekunder.

Relationstjafs är undantaget då jag kan stå på mig ett tag iallafall, fråga R!  Är detta ett svaghetstecken? Eller ett feghetstecken? Kanske är det så. Eller så kanske det är så att jag begåvats med denna känslighet för att kunna skapa frid i rummet.  Idag har jag bestämt mig för att acceptera och nästan (obs nästan) gilla den här sidan hos mig själv. Det är tillräckligt många som vill kriga i världen.

Det går bättre att diskutera själv än att lyssna på andras diskussioner. Går med fördel undan, sätter på mig hörselproppar eller  ber till högre makter om frid på jorden. R är min raka motsats och  räds inte ett dugg att stå upp för sin sak  medans jag sväljer och glömmer ganska lätt.. Tur att vi är olika och att det finns öronproppar!

Höstsmaker

Av , , Bli först att kommentera 48

Idag har hösten gjort sig påmind med blåst och första nattfrosten. En av våra trevliga jaktgäster anlände från Stockholm idag med en papperskasse guldgula kantareller i present till oss. Snacka om guld! Middagen blev förstås en ljuvlig svampsoppa med toast. Idag har jag, efter moget övervägande, bestämt mig för att tacka nej till erbjudandet att jobba som föreläsare/utbildare för kompetensutvecklingsinstitutet. Allt har sin tid, och just nu passar det mig och fjällgården bättre att jag frilansar som föreläsare när möjlighet ges.

Annorlunda fetisch?!

Av , , 2 kommentarer 55

Misstänker att vi har haft en tjyvaktig gästbajsare med en något annorlunda fetisch – toalettspolningsknappar – på besök i servicehuset.  Alternativt kan det förstås handla om ett "vitsigt" ärkepucko som stoppat den på sig som ett litet rackartyg – Alla gillar vi ju att pilla med offentliga toaletter och alla dess osynliga små innevånare.

Bussiga klubben vet ju också hur nära vi bor människobyn och spolknappsbutiker finns ju inte direkt om kröken kan man säja….. Speciellt onödigt just nu som vi har fullt med nödiga jägare i stugorna och verkligen behöver båda herrtoaletterna.  Nu blev det en extra biltur på sisådär 23 mil för Sandvikenfantomen för att kanske kanske få tag på en ny.

Om du känner igen dig som den som "råkade" få med sig spolknappen och efteråt har drabbats av ånger och rent av legat sömnös för en skitsaks skull….. Posta den anonymt till oss. Jag lovar att jag inte ska dna-spåra dig! Rent teoretiskt skulle den förstås vid ett snärtigt handslag ha kunnat lossna och följa med spolningen ner i kröken, men tänk vilket skittråkigt blogginlägg  det skulle ha blivit av det alternativet.

Ansiktslyftet

Av , , Bli först att kommentera 50

Ja som ni vet så handlar det inte om någon ansiktslyftning av mitt ansikte. Jag försöker hålla ju ansiktet ungt genom massor av leenden, träna småmusklerna med storschwammel och sång. Rynkorna fyller jag antingen med kroppseget fett eller utanpåliggande spackel. Peeling av Sandvikens sandkorn funkar även det. Ett och annat renande saltvattenbad sprunget och sprinklat direkt ur tårkanalerna har en renande verkan och gör såväl hud som hjärta mjukt och rosigt. Det ska synas att man har levat!

Denna gång handlar det istället om köket som genom en så enkel sak som takmålning blivit ett helt nytt rum, fullt med ljus och nya möjligheter. Med ens känns luften lite lättare att andas och höstinspiration gällande inredning kom som ett brev på posten.

Lårbenshalsen är ännu hel efter gårdagens höghöjdsträning (2,50)nackspärren har infunnit sig och överallt på kroppen sitter små prickar av vit färg. Jag skötte grundmålningen med den äran igår. Det tog hela dagen att göra två varv. Idag får R sköta sista varvet och sedan är det klart. Roll on vännen min!

I nattens hetta

Av , , Bli först att kommentera 43

Vi sover i rummet ovanför butiken. Värmen från kylar och frysar kryper upp genom tak och höjer sovtemperaturen. Jag är som en kamin med sommarvärmen ännu ackumulerad i mitokondrierna, ett tag till – tills den isande vinterkylan avlöser i märg och ben. En varm hundkanelsnurra i min maggrop gör inte saken bättre. I ångorna av värmen färdas oroliga och fragmenterade drömmar och emellanåt – helt fantastiska uppslag, ideér, låtar och som i natt – genialiska uppslag till texter.

Man vaknar till med ett ryck, vänder sin varma kudde och hinner nöjt reflektera över de nya briljanta uppslag som bara väntar på att bli satta på pränt. En stund senare när vaäckarklockan klämtar så är allt raderat, endast vaga konturer av något luddigt finns kvar, och snopet konsterar jag att allt är borta. Jag vet att jag någon gång tänkt tanken att placera en anteckningsbok med penna på sängbordet för att omedelbart kunna sätta dem på pränt, men givetvis hamnar anteckningsboken längst ned i tidningskorgen.

Få se om dagen bär med sig några nya pusselbitar. Att måla lär ju vara en skapande syssla som kanske kan frammana  tankarna igen.

 

Takdropp

Av , , Bli först att kommentera 39

Imorgon blir det till att maskera och täcka golv för nu ska här målas kökstak. Från mörkt gulnat till krispigt vitt. Det kommer att bli ett jättelyft om än jag gruvat länge för att påbörja projektet. Bäst att hålla hårt i lårbenshalsen så man inte druttar i backen. Dagen har gått åt till att apportträna med Leo, som söker en gömd frusen ripa i en ullstrumpa som jag gömmer lite här och var. Han hittar den snabbt, bär den till mig, lägger den i min hand och sätter sig i väntan på nästa uppdrag. Få se hur det går utomhus om han kan motstå alla andra dofter som frestas.

Helggästerna och fågeljägarna börjar droppa in, men stämningen känns tyst och fridfull ikväll. Gubben är hemkommen efter en dag med ärenden och möten  i människobyn. Lite kvällsfika och småprat innan kvällsdags känns behövligt.

Min idol

Av , , Bli först att kommentera 51

Efter en alldeles för lång väntan kunde jag äntligen åka och hälsa på min älskade lilla mamma som bor kvar i mitt föräldrahem.  Hon stod där söt och glad på farstubron och välkomnade oss när vi kom. Trots att hon är på sitt nittionde år och hälsan sviktar så mötte hon oss, finare och gladare än någonsin. Söt som en ros och sådär spontan och härlig som bara hon kan vara. När hon visade oss ett urklipp som satt på kylskåpet och som hon sade symboliserade känslan av hur hon upplever livet just nu, så blir jag både glad häpen och ödmjuk. "Jag glider omkring på moln av hur roligt allting är just nu".

I rimlighetens namn torde frågor om hälsa och framtid ligga överst på Mammas agenda, men jag bestämmer mig snabbt, där och då, för att lära av henne. Jag vill också försöka se det positiva som händer just nu, strunta i eventuella eländigheter och bara vara tacksam för varje ny dag. Jag såg min dotters leende när hon med handen under sitt hjärta förundrat såg på sin starka fina lilla mormor

Mamma tog mig på en rundtur bland sina prunkande pelargoner som ännu lyste i fantastisk färgprakt. Hon tog mig ut i trädgården och visade mig ståtlig potatisblast och dignande vinbärsbuskar. Vig som en ekorre böjde hon sig ned och  drog upp några späda morötter ur det  trädgårdsland som i alla tider levererat ljuvliga primörer och hållbara morötter som ännu på senvåren kunnat hämtas spänstiga ur potatiskällaren och sandhinkarna. Med ens var jag i känslan förflyttad till de kyliga skolstartsmorgnar i slutet av augusti då man tog sig en morot ur jorden, drog av den mot det våta gräset och påbörjade promenaden till skolan.

Jag åkte hemåt med hjärtat fullt av stolthet och glädje och är så glad för varje gång som jag får möta henne, min älskade mamma.