Tack till Beatrice o Thomas

Av , , Bli först att kommentera 6

Fick i efterskott höra att jag fått en radiohälsning i programmet "Hurra" ca 10.44 i morse. Beatrice och Thomas – Tack för den fina hälsningen. Jag blir tårögd och fantastiskt glad att ni tar er för och bjussar på en sån värmande och generös gest. Sparar det i hjärtats skattkammare!

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1975032&BroadcastDate=&IsBlock=

In i Fåtöljfamnen

Av , , Bli först att kommentera 6

Landar i fåtöljfamnen efter en låång arbetsdag. Jag är så glad att jag har orkat, men kroppen känns pigg även om diverse krax och kräkattacker har överrumplat mig under dagen.

Styrkt av givande möten, trevliga samtal och en massa kloka människors härliga och stärkande tankar tillåter jag mig att slukas av fåtöljfamnen i väntan på min cowboy som snart borde parkera springaren här utanför efter en tur till inlandsmetropolen Malå.

Nedräkning….

Av , , 2 kommentarer 10

Har flera trevliga nedräkningar på gång här. Får hem nr 3 Isabelle på fredagkväll. Jag vet en glad och rörd mamma som kommer att vänta på flygplatsen. Vi ska på 50-årsfest på lördagkväll hos vänner och lite annat trevligt som väntar. Nu jobbet, som fortsätter med mentorträff  ikväll så det blir en lång men trevlig arbetsdag. Ha det gott!

Lycksele by night

Av , , Bli först att kommentera 7

Kom just hem efter kvällens föreläsning på MB i Lycksele. Ett av inslagen i Hälsoveckan. Tidigare idag hade de lyssnat på självaste stordoktorn Yngve Gustafsson. Bilfärden gick bra, men kanske en aning fort. Någon av alla dessa fartkameror kan ha fångat mig i liiite för hög hastighet.

Rösten höll men det låter inte riktigt som Gunnel brukar låta när jag pratar. En massa trevliga inlandsmänniskor var där. Några från hembyn, en släkting jag inte pratat med på sisådär 37 år, några glada ansikten som kändes igen från förra veckans föreläsningsdag på Tannbergsskolan och  andra gamla och unga.

Det var omöjligt att locka ur dem något om körslaget. Det är tydligen HEMLIGT! Men naturligtvis håller vi tummarna för Lyckselelaget med Pontare i spetsen.

Nu varmt the, en ompysslande gubbe, en pratstund med Alex och en stund framför teven innan det är dags att knoppa.

 

Dassfrid – en privatsak

Av , , 2 kommentarer 10

Läser om Gammeldassens vänner och vill  "i princip" gå med, men om sanningen ska fram så har jag gått och blivit väääldans bekväm på gamla dar. Så här skrev jag i somras om utedass:

Min dasskontemplation brukar vara borte kortare sort´n. Men det är ändå förunderligt hur mycket man hinner tänka på under de 13 sekunder man befinner sig där. Ungefär så lång tid är min uppfattning om hur mycket tid som behövs från "ax till limpa"
.
R är av en annan uppfattning och kan med lätthet spendera 13 minuter i samma ärende. Vilket som är mer hälsosamt kan diskuteras. Ur stresshanteringssynvinkel är säkert bättre att slå sig till ro och hinna beta av A-F i Arjeplogsdelen i telefonkatalogen eller några kapitel i Das(s) Kapital eller någon annan diger läsning. Men jag föredrar att läsa på mysigare ställen än i kloakmiljö.
 
Han berättar i mina öron hemska historier, om hur man i lumpen fick sitta i på jättedass med många hål. Jag ryser. På toa ska man få vara ifred anser jag och proklamerar för "privatlivets helgd". Med ens minns jag småbarnsårens toabesök med ständigt bankande barnanävar på dörren. Dassfrid – även om den är kort är en viktigt sak och borde vara en mänsklig rättighet. Privat är ordet. Haspen är viktig!
 
Trots grekiskt blått och vitt, och världens finaste vy Mittisjön (visst är det så Medelhavet heter översatt till svenska?) glittrande utanför fönstret, frigolitsits, fräsch doft och läslektyr så blir det ofta nytt personbästa på dassbesöken för undertecknads räkning. Jag längtar tills vi får någon slags toa inne. Speciellt vintertid då jag ogillar rimfrost i aftonsången. Jag hinner ändå slänga ett getöga på "Frun är  idag" och brukar oftast justera visaren någonstans mellan Underbar och Gullig, så att R ska veta vad som gäller just idag.
 
– Nu snackar hon skit, kanske du tycker, men för att bespara dig det tänker jag härmed skynda mig att komma till den egentliga saken –  nämligen själva ämnet till dagens dasskontemplation. Två ämnen hanns med: Dels en reflektion över hur jag någon gång i barndomen var utsatt för ett bus där några buspojkar var och tjuvtittade under dasset och fasan i att upptäcka att man blivit ertappad med byxorna nere i ordets rätta bemärkelse. Fy vilken förnedring.
 
Jag kan känna mig olycklig än idag bara vid tanken. Just det att någon "tar för sig" av privatlivet är obehagligt. Konsekvensen blev att jag för resten av mitt liv känner mig en smula osäker på om buspojkar, huggormar eller möjligen "Slurken" ska uppenbara sig från den "undre världen" när man sitter där med byxorna nere, hur osannolikt det än nu verkar. Känslan av att något ont finns där nere i mörkret finns ännu kvar.
 
Fast frågan vem eller vad som i allsindar skulle idas sitta där i eller intill den svarta plastsäcken för att få en skymt av just min akterspegel är nog befogad….

Sovmorgon mjukstart uppsjungning

Av , , 7 kommentarer 8

Eftersom det blir till att jobba sent idag så nyttjar jag förmiddagen till kurering, tedrickande lite läsning och fick nyss ett roligt mail med journalgrodor. Det har varit mycket prat om krämpor nu ett tag, så detta får sätta punkt för skröpligheten. Ett gott skratt förlänger livet.

Håll till godo:

Citat från patientjournaler på Karolinska Institutet.

* Inkommer med kvadratmeterstor sårskada på lillfingret.

* Som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag.

* Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.

* 12 cm långt, sårigt underben

* Vi ordnar med mat, hemkört och rollator till pat.

* Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.

* Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.

* Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.

* Blöder ibland ifrån vänster näsa.

* Patienten måste sova högt under kudden.

* Hon beskriver huvudvärken som spännande.

* Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

* Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.

* Går nu med stel rygg och huvudet ner i marken.

* Sköts i hemmet av maken som är militär.

* Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.

* Mat får han från sonen som ligger infryst.

* Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.

* Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.

* Nyligen varit på kontroll hos gynekolog som friat.

* Bihålor spolade 5-600 ggr.

* Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.

* Änka, bor med frisk make.

 

Något värmande att starta upp med denna kalla dag

Av , , Bli först att kommentera 8

Gunnel
 

Du återför mej – Ger mej sinnesro
Min spända själ och kropp
kan slappna av

Mitt lugna bo ……

Mitt här och nu blir hanterbart
Med ens står klart
att livet är allt det jag har

Så underbart –

En stilla ro – en tystnad stor
Mitt i det tysta friden bor

Gunnel 081108
 

Gå på i ullstrumporna…

Av , , Bli först att kommentera 9

Dagens snöoväder aktiverade behovet av att plocka fram lite varmare kläder. Speciellt som jag nu kommer att behöva vara extra rädd om mina luftrör, huvud, händer och fötter ett tag medans jag frisknar till.

Men håll med mig om det känns träligt att börja skrapa rutor och byta till vinterdäck. Att dessutom behöva börja bråka med den eländiga motorvärmarklockan – mitt absoluta hatobjekt i tillvaron igen – det är trist!

Meterologen verkar dock lova något mildare tills imorgon vilket låter bra. På eftermiddagen bär det nämligen iväg till Hälsoveckan i Lycksele där jag ska köra "Tankeväckaren" på MB. En sista honungstekopp och en skvätt Mollipect som får flöda över mina spröda stämband blir gonattritualen. Gonatt folks.

Film speciellt för demenssjuka

Av , , 2 kommentarer 7

Monica Forsberg och Birgitta Näsman ligger bakom en film som riktas speciellt till demenssjuka. Såg just på lokala nyheterna om den. Här finns även ett ljudklipp.

Monica och Birgitta  har även gjort böckerna Nycklar till minnenas dörr och Glänta på minnenas dörr. Alldeles underbart fina hjälpmedel i demensvården som väcker minnen, känslor och stämningar till liv.

Grattis till er båda för ett fint jobb!

http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1960466

Estonia 28/9 – 94

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag glömmer aldrig den dagen.

Det första jag minns är uppvaknandet i den tidiga morgonen. När jag slog på teven med fjärrkontrollen rullade namnlistor på saknade fram över tv-skärmen medan sorgsen klassisk musik tonade fram. Jag förstod först inte det jag såg.

Jag gjorde praktik på ortopeden och höll på att renbädda i en sal den eftermiddagen. Under tiden gick teven och olika reportage från det gråa havet och oändliga namnlistor avlöste varandra. Vi arbetade tysta och allvarliga sida vid sida.

En overklig känsla av landssorg av litenhet och medkänsla med alla de som dött i det svarta vattnet grep mig djupt. En stilla tanke gick till alla de som just då slets mellan hopp och förtvivlan. Medkänsla med alla de som sörjde, ropade till eller förbannade Gud denna mörka sorgens dag.

Jag minns gula livvästar och toppiga livbåtar som guppade i det kolgrå vattnet. Vågorna gick höga. Helikoptrar och fartyg cirkulerade och hela tiden fanns den overkliga känslan över att detta jättefartyg som nyss flöt fram här, nu helt plötsligt uppslukats av havet, denna jättegrav. Den ofattbara katastrofen som tagit med sig älskade, fruar, män, systrar, bröder, barn, barnbarn far eller morföräldrar ned i det tysta djupet.

Vi fick lära oss nya ord som "bogvisir" och "ytbärgare". Hjältar och köldstela överlevare intervjuades från däck på omkringliggande räddningsfartyg. På terminaler klamrade sig rödgråtna människor fast vid varandra medan tiden gick och hoppet försvann.

Man tänkte på Titanic. På sången "Närmare Gud till dig" och kände hopplöshetens kalla kramp i var tanke den dagen. Det var en sorgens dag.