Krismöte!!

Av , , Bli först att kommentera 50

Ikväll borde rödingen sammankalla till krismöte och utarbeta flykt och karaktärsstrategier inför kommande fisketurer. På köksbordet råder nämligen lilla julafton då beställningen från mormyska.se landat i brevlådan till min oförställda förtjusning. Mina gamla favoriter kan bli svårslagna men vissa av dessa godbitar ser riktigt farliga ut. Imorgon ska jag provfiska ett par och prismärka resten innan jag lägger ut dem i butiken.image

Rödingarmbåge

Av , , Bli först att kommentera 61

Lite vissen och halvdäckad av förkylning trotsade jag bacillerna och begav mig ut i snålblåsten. -13 och 7ms östlig isande vind. Känner mig lycklig i min varma dunjacka som så effektivt håller kyla och vind ute. Som nästan alltid nappar rödingen och även denna gång blir både vi och korpen mätta. Tiden går alltför fort när man har roligt och den tilltänkta utetimmen blev snabbt tre. Nu känner jag mig lite kylslagen men faktiskt bättre i luftvägarna. R:s ryggskott har gett med sig efter gårdagens sjukgymnastbehandling och idag går han nästan rak. Snart blir det pinfärska rödingfileér och mandelpotatis – rena rama medicinen!

Snorfanans vänner

Av , , 4 kommentarer 60

Ikväll gäller det att hålla snorfanan högt. Att snyta sig och spotta i nävarna för att inte hamna under täcket. Välkomnar icket en annalkande luftvägsinformation (som hans majonnäs konungen uttryckte det) utan slår till motangrepp med hjälp av heta teer, tjocka sockar och en magnecylbryta ur medicinförrådets innersta gömslen. Empatiska gubbar skulle möjligen underlätta situationen, men d ä är själv ganska eländig i ryggen efter de senaste veckornas massiva vedbärning och fysiskt påfrestande göromål föranledda av den stränga kylan och hotande förfrysing av viktiga ledningar. Så han sitter omstoppad i soffhörnet såhär i slutet av denna arbetsdag och blir uppmuntrad av en lurvig kille. Vi får sitta och teleportera uppmuntrande tankar till varandra denna söndagskväll och glädjas åt att temperaturen stiger – inte bara i min kropp – utan även utomhus. Nu är det bara ca -20 och det var sannerligen på tiden! Gokväll gott folk!

Demensvården i fokus – igen

Av , , Bli först att kommentera 53

I mitt jobb i demensvården mötte jag ofta demenssjuka som bar en inneboende oro. De söker en känsla av tillhörighet eller ”hemma”. Man känner inte igen sig, man väntar på bussen, man gläntar på dörrar, man packar och söker sitt hem och kanske söker sin mamma. Ju längre in i sjukdomen – desto längre tillbaka i förfluten tid.

Givetvis kan vi inte veta vart och i vilken tid det ”hemma” som söks är beläget. Är det barndomshemmet, det första egnahemmet, sommarstugan eller den senaste lägenheten som åsyftas?

”Hemma” –  en plats att känna igen, att kunna landa i. En plats som symboliserar trygghet, något välbekant, varmt och skönt. En plats där man kan slappna av och vara sig själv, där man råder över sin tid, sitt privatliv och sina hemligheter. Där de nära och kära finns. Där en värmande famn eller en tröstande hand brukar finnas

När man förlorar sig själv, när orienteringen i tid och rum sviktar, blir den kvardröjande känslan otrygghet, vilsenhet eller främlingskap. Inte sällan är man faktiskt fråntagen både sitt hem och sin autonomi, har fått flytta till ett gruppboende bebott av främlingar. Tillvaron blir genomströmmat av okända människor som klampar in i det mest privata och mer eller mindre tar över.

Vår huvuduppgift blir att på alla sätt försöka skapa trygghet och  fina hemtrevliga miljöer med välbekanta stämningar av ljud och dofter kryddat med vänlighet och respekt. Vi måste lägga omtanke och kraft på att försöka utforma personliga oaser i människors tillvaro, återskapa sammanhang och positiva situationer som ger tillvaron meningsfullhet mitt i det till synes meningslösa.

Hemligheten för att hitta sin hemkänsla, eller att hjälpa någon annan att hitta den, är att hitta minnen, bilder, smaker, dofter, känslor eller kanske musik som påminner om och väcker känslan av ”hemma”. Modern demensvård handlar i mångt och mycket om just det – att försöka skapa en ”god känsla”. Effekten kan sitta i länge.

Allt detta är möjligt att åstadkomma  för den som vill och är beredd att öva sig i konsten att ”lyssna in” och har viljan att prestigelöst tillfredsställa. Det och en rimlig arbetssituation. Då först kan man lyckas.

Sist men inte minst

Av , , Bli först att kommentera 70

nyalex

Min älskade yngste son Alexander fyller 24 år idag. Lillebroren som blev det längsta av mina barn. Det känns ofattbart hur snabbt livet rusat förbi, att det gått 24 år sedan den där kalla januaridagen då han föddes, men mest av allt känns det trist att inte få träffa honom och få ge en riktig födelsedagskram. Alla ni som är mammor vet hur gärna man vill samla alla de sina kring ett dukat födelsedagsbord bland familj och vänner, äta gott och skratta tillsammans just när det är födelsedag. Detta oavsett om födelsedagsbarnet är 5 eller 30 år. Jag önskar förstås honom allt gott, hälsa, vänner, kärlek, jobb och ett meningsfullt liv. Jag hoppas att han får bevara sin milda och goda personlighet genom livet, att han alltid ska veta vart han kan vända sig om det krisar och att vi aldrig någonsin ska tappa kontakten med varandra.

Ha en riktigt fin födelsedag min älskade son!  Kom snart hit och fiska med mig igen. Jag lever än på de mysiga juldagarna då jag fick rå om dig. Vi ses snart i Umeå!  Ha en fin födelsedag Alex. Robert och Leo hälsar så gott!

Alex o Mathilda – på toppen av livet

 

Varmt välkommen!

Av , , Bli först att kommentera 51

sooollPlötsligt var den bara där, just när jag stod och diskade så bröt solen över fjällkammen och svepte in genom köksfönstret med sitt vita ljus. Jag bara blundade och tog emot. Tallkottisen joddlade en liten trudelutt och vi nickade i samförstånd. Nu kommer ljuset, och så småningom – värmen. Men än förmår hon bara att höja temperaturen från -35 till -34

 

 

Frystorkat gammkött.

Av , , 2 kommentarer 54

I januari brukar kulmen vara nådd. Kulmen på trasiga nagelband, torra fnasiga fingrar och på ”kråkhacken” som vi sa hemma i VIndelgransele på den gamla goda tiden. Ni vet när man jämt är narig sprucken prickig och kliig på händerna. Den onda cirkeln med pillande bitande och smärta. R:s universalkur är att alltid börja dagen med en rejäl klick klövervaselin innan man tar itu med vedbärning, isfiske eller annat utomhusgöra. Jag  lyssnar intresserat men glömmer ändå alltid bort att preparera mig före utgång. Dagens lyckosamma men svinkalla fisketur gjorde inte gott åt mina nävar kan jag säga….. Det blev så pass illa att jag nu är tvungen att trösta mig med en palt eller fem. Kanske lite av det goda smöret finner sin väg ner i sprickor och småsår. Naturmedicin – visst var det så det hette? Sedan blir det after-palt med ett litet soffkoma och därefter ett vanligt hederligt fredagsmys för vår del. Önskar dig detsamma.