Kategori: Barndomsminnen

1:a advent. Min barndoms skyltsöndag

Av , , 8 kommentarer 19

Jag minns inte att första advent någonsin var snöfri i min barndoms Vindelgransele. I min minnesbild hade snön redan lagt sej i mjuka dyningar över byn, över gårdsplanen, och på de höga granarna på Flakabergets topp.

Den allra högsta granen som syntes ungefär mitt över ladugårdstaknocken hade ett speciellt utseende och hon kallades Lisa. För ett fantasifyllt öga liknade hon profilen av en bahyttprydd fin dam, ungefär som silhuetterna ur Tant Brun, Tant Grön o Tant Gredelin. Om man tittade riktigt noga så kunde man faktiskt se att hon rörde sej och liksom skred fram – fast mycket mycket sakta, på väg bort mot Harrys.

Bakom den frostiga fönsterrutan i köksfönstret hos Alvars stod ett litet spensligt flickebarn och andades på fönstret liksom för att smälta isen och få ett titthål. Hon bröt loss små bitar av isen som hon snabbt stoppade i munnen innan dom hann smälta på pekfingret. Mellan tvåglasfönstren låg vadden i en prydlig remsa, och ovanpå vadden låg det ibland små rödlackade prickiga flugsvampar. Ute hade aftonen blivit skymningsblå och köksklockans taktfasta pendel övergick i fyra bångande slag.

Snart var det dags att bege sig av. I fönstret hängde den enda adventsstjärnan av guld. På köksbordet stod adventsljusstaken med vitmossan och det första vita Liljeholmens ljuset hade brunnit någon centimeter. På förmiddagen hade man varit i kapellet, där en likadan ljusstake tänts och faster Anna-Lisas orgelspel ackompanjerade församlingen i Gå Sion din konung att möta. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud ljöd tonerna, och visst var det en alldeles speciell stämning av glädje och förväntan över sångerna den här dagen.

Förväntan var också den känsla som väcktes när vi på hemvägen från kapellet instuvade i den grå volvoduetten passerade Domeijs lanthandel vid 13-tiden, och precis som vanligt vid skyltsöndagen, så täcktes fönstret i själva dörren av säckväv.

Därinne pågick förberedelserna för den fantastiska julskyltningen som var så fjärran ifrån dagens standardiserade och svulstiga utbud man kunde komma. Men allra först matbit och kyrkkaffe hemma innan det var dags att bege sej av. Mammas söndagsstek, mandelpotatis, stuvade morötter avnjöts i den gemytliga stämningen runt matbordet.

Jag minns sparktåget, pappa i långrocken och persianmössan och alla vi barn skrattande i mörkret på vägsträckan bort till affären. Aldrig var väl sparkföret bättre, vägbanan vitare eller karlavagnen mer gnistrande där ovanför balkongen utanför mammas o pappas sovrum, än just denna afton.

Jag kan i andanom se alla dessa mindre och större barn flockas framför den knappt meterbreda affärsdörren. Med våra små uppnäsor mer eller mindre tryckta mot glaset, såg vi alla de fantastiska sakerna som Sture och Lisen arrangerat på det gröna linoleumgolvet. Dockor, bilar, tomtar, spel, pussel, en liten apa som spelade på trumma, julbocken och de glittrande bollarna och banden.

Visserligen stod säkert fenomburkarna, konserverna och drickesbackarna där i bakgrunden, och följande morgon skulle allt vara återställt på sina vanliga hyllplatser, men den magi och längtan min barndoms julskyltning skapade var faktiskt och helt ärligt alldeles alldeles underbar.

Spyker köper Saab – men inte jag!

Av , , 4 kommentarer 9

Bilden på den gamla shell-macken väcker minnen. Jag har en vag känsla av att det där med val av bensinmack är lite som med politisk åskådning. Man är lojal och trogen mot "sin" mack likväl som sitt bilmärke. Så var det förr i allafall…tror jag.

Jag kommer från en volvofamilj. Saab var närmast ett skällsord. Som barn tankade vi förstås på affären i byn och utöver det på shellmackar runt om i landet. Jag minns aldrig att pappa tankade Volvoduetten på Gulf, BP, Esso eller UnoX. Varför vet jag egentligen inte men har en bestämd känsla av att han undvek alla andra mackar.

Själv är jag en bensin-vilde och tankar där det är mest "rattåt"alltså lämpligt för tillfället. Utan att skämmas kan jag ena gången fylla tanken på Ok för att helt ogenerat göra "bensinstopp" på Statoil nästa gång. Det är nya tider nu, men aldrig är väl dajmen eller dixikolan så god idag som de minnesvärda gånger som pappa köpte lite godis i samband med tankningen……Suck

Lite mer om växter……

Av , , Bli först att kommentera 7

http://www.orkelljunga.naturskyddsforeningen.se/herbarier_2.htm

Här kan man läsa lite om hur man samlade växter i realskolan förr

Jag dröjer mig kvar lite i minnet från min egen skoltid då vi gav oss ut i skog och mark för att lära oss om växterna. Det var i småskolan 1967. Fröken eller "Fru Holm" som vi också kallade henne, radade upp oss på led, två och två och så begav vi oss ut i omgivningen kring skolan som ligger vackert på en holme i Vindelälven.

De lektionerna lärde jag mig många saker: Att gran har korta barr och tall har långa. Blomnamnen minns jag än idag. Kråkvicka, backtrav, rölleka, höstfibbla, smörblomma och många fler. Vi fick samla växter, pressa och torka några av dem och rita eller skriva om dem. Kabblekan berättade fröken om – man fick inte gå barfota förrän kabblekan blommade, vilket skapade en del huvudbry hos mig – jag hade aldrig sett skymten av en kabbleka i hembyn, och HUR skulle man då veta när man skulle få ta av skorna…

Tänk om man hade kunnat glutta tillbaka i tiden och se det där lilla sällskapet på sina vandringar på de där gröna ängarna som omgav skolan, med fröken i spetsen. Just  nu kommer jag att tänka på mina gamla skolpärmar där en del av detta finns dokumenterat. Tack mamma för att du inte slängde dem. Det blir till att ta fram och titta tror jag bestämt……

Minnenas värld…

Av , , 4 kommentarer 6

Ännu en fin bonad  inskickad av Agneta Ä

Ett tydligt ålderstecken är tydligen detta med barndomsminnen. På senare år kommer de uppoppande ur mitt minnes skattkammare – händelser som jag glömt men som nu aktiveras igen. De känns som en skatt och hjälper mig att lägga mitt eget levnadspussel.

Jag har en teori att det är mitt jobb och arbetet med "Tankeväckaren" som aktiverat och dragit igång oväntade processer i mitt huvud.

Mina minnen hjälper mig att "städa" i min livsryggsäck, packa om, stuva ihop, göra mig av med skräp och "rama in" klenoderna. Tidsperspektivet ger en dimension av förlåtande,fördragsamhet och accepterande av händelser.

Det är skönt att förlåta sig själv och andra. Skönt att kunna få möjlighet att "tänka om" skärpa sig och omprioritera vad som är viktigt här i livet. Jag börjar äntligen att tycka om mig själv nu. Tänk att det skulle ta ett halvt sekel……

 

Visa din finaste väggbonad!

Av , , 4 kommentarer 10

Vad landade i min mailbox ikväll om inte denna underbara bild av en broderad gammal  väggbonad. Precis det talesätt som min egen mamma brukar använda. Man blir varm och glad i hjärtat av att titta på den!

Den som hade hjärta och tanke att bjuda på en så fin gest att skicka mig denna bild är ingen mindre än min gamla jobbarkompis Gunilla från Tomtebotiden. Stort tack till dig för värmande support!

Detta födde en toppenidé: Maila mig en bild av din finaste bonad eller gärna flera, så visar jag den här i bloggen och på så sätt får många ta del av de gamla kulturskatterna som ligger i gömmorna. Min mailadress är [email protected]

En skiva till morgonkaffet?

Av , , 6 kommentarer 6

Här var det dax för "modernare tongångar". Man satt som klistrad vid högtalarna och kände att detta var fräscht, detta var framtiden. Man lusläste konvoluten och gjorde sig till vän med artisterna. Min lycka när jag fick skivan "Julkväll hos Sjöströms" var klockren. Min alldeles egna första EP……

Gamla hårfagra godingar

Av , , Bli först att kommentera 7

Ännu en klenod ur skivsamlingen från barndomens teakskåp där radiogrammofonen stod. Bröderna Samuelsson – detta seglivade fenomen där ännu intill denna dag någon eller att par av bröderna turnerar landet runt  med sin karakteristiska musik.

Två gånger har jag hört de skönlockiga boysen live. Första gången var på MB i Lycksele på tidigt 70-tal. Det var häftigt! Ljudchocken satt i länge. Andra gången var 1975  i Härnösand där jag och min kompis Karin råkade hamnade på tebjudning med killarna efter konserten. Högst oskyldigt men ändå fruktansvärt spännande. Det var naturligtvis Jard som ansågs snyggast. Han hade det häftigaste hårsvallet, de vidaste brallorna och de längsta skjortslagen.

Vad jag har hört finns det en viss risk/chans att stöta på dem inom äldreomsorgen där de fortfarande spelar sina välkända sånger.

Tittar förundrat på detta skivomslag med det strandade sällskapet i sina klatschiga outfits och minns med vaselinsuddad lins  mitt eget 70-tal…….Det var tider det!

 

Vilhelmina-Thorsten

Av , , 2 kommentarer 8

Häromsistens när jag var hemma hos mamma och botaniserade bland de gamla skivorna från min barndom så hittade jag denna klenod. En EP-skiva med min genommusikaliske gamla musiklärare och sångarevangelist som färdades runt i församlingarna och spelade sjöng och underhöll med sin gitarr, sin hawai-gitarr och om jag inte minns fel – sitt dragspel.

Han satte en speciell och ibland lite halsbrytande twist på de gamla sångerna med sina snygga ackord och sin speciella stil. Det var aldrig tråkigt på mötena när han var i farten.

Så småningom blev han min musiklärare och på skolavslutningen i femman, det sista läsåret som skolan i Vindelgransele höll öppet, skulle jag framföra en sång till eget gitarrspel och komp av  magistern. Dessvärre drabbades jag av mässlingen blev jättesjuk och missade hela föreställningen, men fick min revansch kommande år vid skolavslutningsdax i Björksele då han och jag for på "turne" till Rusksele skola och framförde ett par gitarrnummer tillsammans.

Jag minns att mamma hade sytt mig cerisefärgade korts med tillhörande tunika i snusnäsduksmönster. Huvan var fodrad med vitt siden och jag kände mig jättefin. Vita strechstövlar beställda  från Kullens postorderkatalog fulländade outfiten. Vad Torsten hade på sig minns jag dessvärre inte:)

Sammataget så minns jag honom med värme. En av mina första musikaliska mentorer och förebilder. Jag antar att han hanterar himmelska harpor  nuförtiden…. Mest troligt en elektrifierad variant – som ersättare till hawaigitarren