Om kriget kommer

Av , , Bli först att kommentera 47

Minns med  en lätt ångestfylld känsla barndomens lilla grå tummade skrift med svarta moln mot en grå himmel, bombplan vid horisonten och en gasmasksprydd person på omslaget: Om kriget kommer….

Den skriften bidrog starkt till min barndoms fasa för kriget. Pedagogiska vuxna i bekantskapskretsen kunde kläcka ur sig saker som: Hördudu Alvar – vad tror du om världsläget?

I kapellet var ständigt ämnen som ”den yttersta tiden och den yttersta domen på tapeten.  Man hörde prat om ”ryssen” och om Tjeckoslovakien och jag minns hur jag den dagen var hos en kompis när kriget i Tjeckoslovakien var ett faktum. Vi hörde nyheterna från den lilla transistorradion som stod på köksbänken, och jag minns hur jag cyklade hem fort fort, ramlade och skrubbade upp mina knän. Jag var helt beredd på att fly.

Under sängen hade jag ett tag en packad påse ifall vi skulle bli flyktingar. Rädslan hade triggats igång efter att jag hade läst en romantiserad men hemsk bok som hette Flyktingflickan. Och varje gång viggenplanen lyfte från Gunnarns militärflygplats och drog in över grantopparna i Vindelgransele och sprängde ljudvallen så nästan stannade hjärtat i bröstet på mig. Min fantasifyllda värld var inte så stor. Tjeckoslovakien eller Gunnarn – båda tycktes lika nära eller avlägsna. Källargubben, Ryssen eller Jesu återkomst – alla tycktes de lika skrämmande för en flicka med livlig fantasi.

Men tänk – I vårt land, redan idag – men framför allt i framtiden, så kommer vi att möta människor inom vård, skola och äldreomsorg, med faktiska och reella upplevelser och minnen av krig, våld, naturkatastrofer och tortyr. Hur ska vi veta vad människor har i sin livsryggsäck, och hur ska vi kunna vara professionella och ge dem ett läkande bemötande. Det blir en stor utmaning.

Kvällsandakt´n

Av , , Bli först att kommentera 47

För flera år sedan skrev jag ett bloggnlägg om mina barndomsminnen kring gårdfarihandlaren Hjalmar Hjukström. (se nedan) Flera hörde av sig med bilder och anekdoter. Bland annat Ove Eliasson. Härom dagen damp denna fantastiska överraskning ned i min postlåda. Och nu är det dags att bänka sig och andaktsfullt lyssna och låta minnena flöda. Stort TACK och en bamsekram till dig Ove som delar med dig så generöst!!

hjuk

 

 

En gårdfarihandlares koffert

Lite nu och då under 60-talets senare del dök han upp – gårdfarihandlaren, akrobaten och originalet Hjalmar Hjukström.

Med hjärtat i halsgropen såg man honom komma nervinglandes på gården  med sin stora svarta packcykel. Hans ankomst var en alltid lika spännande tilldragelse och ett välkommet inslag. Besök från världen utanför Vindelgransele hade man inte varje dag.
Någonstans ifrån kom han, på väg mot ett okänt mål. Det fanns ett inslag av teater och cirkus kring denne – som jag minns – ganska voluminöse vagabond i sina mörka ”värmmarnsbyxen” och grova skor.
Innan det var dags för hans Pandoras ask – kofferten att öppnas, tog han god tid på sej för att invänta gårdens folk att samlas runt honom. Under tiden gjorde han akrobatiska konster ute på gräsmattan.
Vips så stod denne – i mitt minne – gigant, på händer och vi fnissade och gapade storögt över konsterna och över hur vig han var. I mina ögon var han oerhört gammal men jag antar att han då var kanske runt 55 år.
Efter ett par koppar kaffe med dopp och lite småprat, knäppte han så äntligen upp remmarna och spännena i sin stora koffert och fällde upp locket. Jag kan än i denna dag känna doften. Det luktade ”nytt”. Nya rutiga flanellskjortor, dambenkläder i vitt och laxrosa, med eller utan ben och herr dito i vitt i kammad bomull med y-front. Barnunderkläder, linnen och så dessa förhatliga livstycken. Allt av finaste kvalitet.
Mängder av sybehör. Nålbrev, trådrullar, sykrita, brylcreme, tyger, förkläden och så alla dessa kammar. Stor bruna eller svarta herrkammar. Stålkammar, pinnkammar och så – familjepack. Minns en gul pärlemorplastkam med glitter och dekorkant med brutna prismor, hur den luktade och smakade när man slickade på den – lite giftigt plastigt liksom.
Där fanns Karlssons klister, tryckknappar, skokräm, och björntråd. Blårutiga vardagsnäsdukar för herrarna och vita till damerna. Dessutom fanns fina tunna pappaskar med broderade tunna presentnäsdukar av batist. Damstrumpor av nylon, tillhörande strumpeband och strumpebands-knappar. Kan ni känna den lyxiga silkeskänslan?
Vad minns du att det fanns i hans koffert? Jag minns i allafall att vi förundrades över hur otroligt mycket som fick plats i den.
Sistpå när det var dags att betala för kalaset tog han så fram den verkliga sevärdheten – sin tjocka svarta plånbok av dragspelsmodell med massor av fack, och fler sedlar än man någonsin sett på en och samma gång.
Sista gången jag mötte honom var 1975 och jag hade då blivit lycklig ägare till en kassettbandspelare. Det var nog antagligen det sista året han cyklade omkring i mina hemtrakter. Som spirande tonåring såg jag då honom ur ett lite annat perspektiv och insåg hans potential som berättande underhållare.
Mamma serverade små läckra tunnpannkakor med hjortronsylt till middag och han gjorde verkligen heder åt anrättningen. Dessvärre med en lite dålig tajming, vilket innebar att han var knäpptyst tills han lastat in en rejäl tugga – då först kom historierna i en strid ström tillsammans med en ansenlig mängd fragment av tunnpannkaka och hjortronsylt. Han var en god berättare men det blev lite svårt att följa tråden mellan pannkakorna.
Den dagen spelade jag in en stund av hans berättande på min kassettbandspelare i smyg, och idag skulle jag ge bra mycket för att hitta detta band, och än en gång få lyssna till denne store man. Och tänk om man bara för ett litet ögonblick återigen skulle få glutta ner i hans stora koffert. Vilken skatt!
Jag kan idag känna mig previligerad som fick möta honom – Hjalmar Hjukström, en minnesvärd profil från min barndoms dagar.

Lite nu och då under 60-talets senare del dök han upp – gårdfarihandlaren, akrobaten och originalet Hjalmar Hjukström.

Med hjärtat i halsgropen såg man honom komma nervinglandes på gården  med sin stora svarta packcykel. Hans ankomst var en alltid lika spännande tilldragelse och ett välkommet inslag. Besök från världen utanför Vindelgransele hade man inte varje dag.
Någonstans ifrån kom han, på väg mot ett okänt mål. Det fanns ett inslag av teater och cirkus kring denne – som jag minns – ganska voluminöse vagabond i sina mörka ”värmmarnsbyxen” och grova skor.
Innan det var dags för hans Pandoras ask – kofferten att öppnas, tog han god tid på sig för att invänta gårdens folk att samlas runt honom. Under tiden gjorde han akrobatiska konster ute på gräsmattan.
Vips så stod denne – i mitt minne – gigant, på händer och vi fnissade och gapade storögt över konsterna och över hur vig han var. I mina ögon var han oerhört gammal men jag antar att han då var kanske runt 55 år.
Efter ett par koppar kaffe med dopp och lite småprat, knäppte han så äntligen upp remmarna och spännena i sin stora koffert och fällde upp locket. Jag kan än i denna dag känna doften. Det luktade ”nytt”. Nya rutiga flanellskjortor, dambenkläder i vitt och laxrosa, med eller utan ben och herr dito i vitt i kammad bomull med y-front. Barnunderkläder, linnen och så dessa förhatliga livstycken. Allt av finaste kvalitet.
Mängder av sybehör. Nålbrev, trådrullar, sykrita, brylcreme, tyger, förkläden och så alla dessa kammar. Stor bruna eller svarta herrkammar. Stålkammar, pinnkammar och så – familjepack. Minns en gul pärlemorplastkam med glitter och dekorkant med brutna prismor, hur den luktade och smakade när man slickade på den – lite giftigt plastigt liksom.
Där fanns Karlssons klister, tryckknappar, skokräm, och björntråd. Blårutiga vardagsnäsdukar för herrarna och vita till damerna. Dessutom fanns fina tunna pappaskar med broderade tunna presentnäsdukar av batist. Damstrumpor av nylon, tillhörande strumpeband och strumpebands-knappar. Kan ni känna den lyxiga silkeskänslan?
Vad minns du att det fanns i hans koffert? Jag minns i alla fall att vi förundrades över hur otroligt mycket som fick plats i den.
Sistpå när det var dags att betala för kalaset tog han så fram den verkliga sevärdheten – sin tjocka svarta plånbok av dragspelsmodell med massor av fack, och fler sedlar än man någonsin sett på en och samma gång.
Sista gången jag mötte honom var 1975 och jag hade då blivit lycklig ägare till en kassettbandspelare. Det var nog antagligen det sista året han cyklade omkring i mina hemtrakter. Som spirande tonåring såg jag då honom ur ett lite annat perspektiv och insåg hans potential som berättande underhållare.
Mamma serverade små läckra tunnpannkakor med hjortronsylt till middag och han gjorde verkligen heder åt anrättningen. Dessvärre med en lite dålig tajming, vilket innebar att han var knäpptyst tills han lastat in en rejäl tugga – då först kom historierna i en strid ström tillsammans med en ansenlig mängd fragment av tunnpannkaka och hjortronsylt. Han var en god berättare men det blev lite svårt att följa tråden mellan pannkakorna.
Den dagen spelade jag in en stund av hans berättande på min kassettbandspelare i smyg, och idag skulle jag ge bra mycket för att hitta detta band, och än en gång få lyssna till denne store man. Och tänk om man bara för ett litet ögonblick återigen skulle få glutta ner i hans stora koffert. Vilken skatt!
Jag kan idag känna mig previligerad som fick möta honom – Hjalmar Hjukström, en minnesvärd profil från min barndoms dagar.

Gunnel i genomskärning

Av , , 2 kommentarer 46

Gårdagen blev en hektisk historia. Vi startade i svinottan och började dagen med ett möte på Silverhatten för att därifrån bege oss till paltens huvudstad – Piteå. Dags för min magnetröntgen av bihålorna samt en hel del ärenden som skulle göras. Vi hann förstås med en sväng på Paltzerian i Öjebyn och det var i häftigaste laget som upptakt inför intensivshopping. Paltkomat slog till med full kraft någonstans mellan hyllorna på Jysk. Detta blev dock en bra broms i inköpen. Jag orkade helt enkelt inte låta mig inspireras  trots att de redan dukat fram trädgårdsmöbler och påskpynt.

En stunds keps-vm på gubbdagis hanns med och R strålade som en liten stjärna bland alla mackapärer och manicker. Bilen fullastad, nyservad 4-hjuling på släpet och som grädde på moset en häck småved som skulle lastas innan hemfärden kunde ta sin början.

Från min plats i passagerarsätet lät jag mig en för en stund drömma mig bort och fundera över viktiga saker. – Som t ex vem som uppfunnit de välsignade spännbanden. Kunde riktigt se framför mig en liten gubbe i historien som på ett skrynklig papper – strax före sängdax – provförevisar ritningen på embryot till den sinnrika konstruktionen för sin hulda maka. Någonstans är det väl ungefär så alla uppfinningars mödrar och fäder satt sin idé på pränt – kanske på baksidan av ett gammalt kuvert. Man har testat idén på någon närstående och fått stående ovationer blandat med sylvass kritik.

Någonstans i trakten av Deppis var det dags att vakna ur dagdrömmarna och i stället fokusera på att hålla gubben vaken. Han släpper nämligen inte ratten ifrån sig i första taget.

Ett trevligt kvällsbesök hos gamle faren hanns med men därefter ropade fjällen: Komsi komsi!  Och alldeles innan den gamla dagen övergick i en ny körde vi in på gårdsplanen här hemma.

Ap-rop/efterlysning

Av , , Bli först att kommentera 29

apan

Kommer ni ihåg den där fina gosedjursapan som fanns på 80-talet? Man kunde stoppa in handen i kroppen/huvudet och göra pratrörelser och miner. Armarna var långa och man kunde fästa ihop dem med kardborreband ute vid händerna. Den vi ägde har kommit bort under livets skiftningar. Undrar om det finns en sådan här apa ute där någonstans. Du kanske har en som skräpar i någon skrubb. Jag skulle vilja få tag på en sådan.  Vad vill du ha för den? Hoppas på svar:) Du kan svara på mailen. [email protected]

Medicinhunden

Av , , 2 kommentarer 35

176En sämre dag med lätt feber ont i kroppens alla leder kombinerat med en massa arbete är inte optimalt. Nu räknar jag timmarna tills arbetsdagens slut då jag får lägga mig under filten med min egen lilla hälsoprofet som är varm och helande i sin blotta uppenbarelse.

 

 

Övningskörning i vykortet

Av , , Bli först att kommentera 46

karkortSom synes hade jag eminent sällskap på dagens soliga utflykt. Till och med husse slet sig från jobbandet en stund och levererade kaffetermos till mig och några korvbitar till en viss slyngel. Hunddressyren går bra och vi gör stora framsteg både Leo och jag. Hur det går med övningskörningen ska vi däremot inte prata så högt om. Han har ju inte åldern inne:)

 

Nydelig dag!

Av , , Bli först att kommentera 43

nydeli

 

En alldeles underbar marsdag här i vykortet. Strålande solsken, svag vind och ett par minusgrader. Jag rymde ut en stund på morgonen på en kombinerad hundtränings/fisketur. Med korvpåsen i ena fickan och maggotburken i den andra gick lydnadsproven bra, men fisket sämre. Dock fick jag tanka tallkottisen ordentligt. Fick sällskap av fina lunchgästerna Ulf och Staffan på hemväg från en lyckad fiskeresa till Mavas. Man blir ganska avis när man hör deras berättelser. En vacker dag SKA jag ta mig dit. men det får nog bli i nästa liv.

Filur i bur

Av , , Bli först att kommentera 35

Jag jobbar inne denna fina vårlördag och gläds åt att stormen dragit förbi för denna gång men längtar ständigt UT!  Vi har idag behaglig vintertemperatur och fullt med glada människor som fiskar åker skoter eller jagar sista ripan för denna säsong. Tittar längtansfullt ut genom panoramafönstret och hoppas i mitt stilla sinne att bli avlöst i butiken en liten stund av R som jobbar ute.

Lyckades i vår övertyga R om att han ändå skulle unna sig några timmar i ripskogen innan säsongen tog slut, och det blev summa summarum en enda tur. Det blev inga fåglar men väl en skidtur och visuell kontakt med en fin flock.

Idag har vi vinkat av ett stort gäng dalmasar och kullor som tyvärr råkade pricka in sin fjällvecka på sämsta tänkbara väder och rödingen hade gömt sig någonstans. Otur är bara förnamnet. Men de har verkligen varit tappra och varit ute i stormen varje dag. R skjutsade en annan  tapper kille till gränsen idag. Han tältade här inatt och begav sig nu ut på en enmansexpedition med skidor och pulka in i fjällvärlden. Han hade proviant för 20 dagar. Jag trakterade honom med en varm kanelbulle och kaffetår innan avfärd. Nu väntar dagar av torrfoder för honom. Huvva!! Väderprognosen ser bra ut så vi hoppas att han får en kanonfin tur. Något som jag däremot inte begriper är att han inte hade fiskegrejor med sig. Fullständigt ofattbart.

Tankarna går emellanåt till den fantastiska storröding som Ulf och Staffan stolta förevisar på Mavas facebooksida. Det är inte utan att man gärna skulle ha velat vara där och fånga den store röde…. Men nu är det ju fullmåne och huggperioden ska börja även här.  Jag vet att det finns fina bitar även i detta vatten.