En bakdel i svart – blir en världsdel i rutigt.

Av , , Bli först att kommentera 47

Strax dax att bege sig ut i provrumsdjungeln. Jag skulle verkligen behöva ett par nya byxor men drar mig i det längsta för att slippa utsätta mig för klädprovningens gissel. Eventuellt inväntar jag ännu ett par kilos viktminskning för att slippa känslan av "snörlivet på grisen" –  ett fenomen som  somliga av er läsare säkert kan identifiera sig med.

Jag inser att man omedvetet påverkas av modets växlingar. Men inte så att jag känner mig stressad att omedelbart uppdatera garderoben – förr eller senare blir ju allt modernt igen. (Titta bara på R som nu är helt ”up to date” i rutiga flanellskjortan från 1998)

Efter 2 timmars provhyttande häromsistens var jag inte bara snudd på utbränd utan också desillusionerad och benägen att instämma i vad min storasyster rådde mig för ca 15 år sedan. Hon sa: Gunnel – om du håller din arm framför ansiktet och tittar dig omkring på ca 120 cm höjd – så ska du se vad fint du har det hemma. Samtalsämnet då var vi kvinnors oförmåga att vara förnöjda med våra hem, men kan ju faktiskt lika gärna appliceras på omöjligheten att förnöjas över sin egen spegelbild. Med armen i näshöjd såg jag faktiskt riktigt söt ut där i spegeln.
 
I provrumskön stod jag några minuter och smygbegrundade det som skedde i golvhöjd, under svängdörrarna. Allehanda fötter snurrade runt därinne framför speglarna och jag kunde ana hur man försökte få en bild av hur man tog sig ut i backspegeln. Fötter av alla sorter, från små marsipanrosa  näpna fötter till skabbiga fotblad med håriga stortår tillhörande damer i varierande ålder och storlekar snurrade runt där framför min åsyn.
 
Från båsen hördes svettiga stånkanden och desillusionerade suckar. När det äntligen var min (o)tur så påmindes jag om min gamla idé med bronserade speglar och softad barmhärtig belysning i provrummen. Jag är övertygad om att försäljningssiffrorna skulle skjuta i höjden den dagen affärsidkare i damkonfektion insåg detta.
 
Celluliter, valkar och hakor – alla skulle de te sig mindre deprimerande och deras ägarinnor skulle glada shoppa vidare visserligen med allt tommare plånböcker, men i allafall en illusion rikare.

Ripor inpå knuten

Av , , Bli först att kommentera 68

Nyss, när jag stod nedanför stugan och fiskade så hörde jag plötsligt  ripans karaktäristiska ljud. 75 m bort i björkriset satt en liten flock snövita ripor och betade. De var knappt synliga i allt det vita, men då och då flaxade de till och omgrupperade sig . R smög närmare och lyckades fånga dem på bild innan de insåg vem de hade att göra med och flög sin kos. Om det var dalripa eller fjällripa hann vi inte se, men det kändes fantastiskt att få se dem så nära inpå. Det hade förstås varit fantastiskt att dessutom få en röding eller två, men förutom ett par försiktiga napp så blev det inget. Nu ska vi strax packa ihop och dra oss hemåt via Vindelgransele och lilla mor.

 

Fjällspa och sommardrömmar

Av , , Bli först att kommentera 42

-25 även  idag, och tankarna vandrar lätt iväg till minnen från ljuva sommardagar. Som denna t ex. En underbart vacker julidag så sjön låg som en spegel och vi gästades av EoL och kära lilla mor. Här sitter hon med fötterna i fotbad och väntar på mina omsorger. Ett riktigt Fjäll-SPA för kropp och för själ. En dag att minnas – länge.

 

Om det skamligaste..

Av , , Bli först att kommentera 40

Tittar  bort från fruktansvärda misshandelsbilder i filmatiseringen om Ike och Tina Turner och mår rent illa när jag ser vad en man kan göra med en kvinna. Det lägst stående av gärningar att slå på en som är svagare men fasansfullt nog precis vad som händer mitt i bland oss i till synes vanliga hem. I kväll önskar jag styrka och kraft att ta sig ur – till dig som känner igen dig. Ingen förtjänar att bli nedtryckt, slagen eller hotad. Det finns fina och hedervärda män som förstår att respektera en kvinna – och du – du är värd att älskas!

Närkontakt!!

Av , , 4 kommentarer 46

Bilden väcker ljuva sommarminnen och faktiskt en längtan till ljumma sommarkvällar i båten där jag som här är ute och fiskar.

Rödingen var på rackarhumör idag, nappade friskt men hade inga planer på att fastna på kroken. Mina bästa spön ligger hemma i Sörfors så det blev inte riktigt tipp-toppkänsla på fisket. Kylan bedövar fingrar och tår  så till sist blev det tvunget at gå in i stugvärmen igen. Nu blir det god middag och kanske en tupplur i soffan. Ny friska fiskartag blir det i morgonbitti!

Nu trotsar vi kylan!

Av , , Bli först att kommentera 36

En fantastisk bild tagen av R:s vän Roger Sandgren som är en fantastiskt duktig fotograf. Besök hans sida och njut av bilderna. http://photo.net/photos/Rosan

Påpälsningen börjar och vi ger oss ut i den gnistrande kylan. En smörstekt röding till middag vore underbart. R har lovat att borra åt mig så han är redan ute och varmkör skotern. Återkommer med rapport lite senare!

Drömma går ju!

Av , , Bli först att kommentera 37

 

Idag har kvicksilvret nästan krupit ned till – 30. Nu får yr.no skärpa sig. De hade utlovat -19 idag. Jag försjunker i drömvärlden med alla dessa fantastiska klipp på youtube från häftiga fiskafängen och kan riktigt känna tyngden i reven och föreställa mig glädjen hos de stolta fiskarna. Har du tid så kolla även in kikmete.se Där finns några riktigt trevlig filmer och en massa annat godis för oss fiskare.

 

Hundväder!

Av , , 3 kommentarer 58

Snö kyla och blåst. Håller mig inomhus. Bjussar här på en gammal bild ur R:s fotoarkiv. Här kör han hundspann – något som han drömmer om att göra igen. Jag håller mig dock gärna något i periferin från blodtörstiga bestar. De ser inte direkt ut som några vegetarianer…men medger att det ser fantastiskt fint ut på bild! Vid något tillfälle föreslog jag som kompromiss ett nytänkande: Varför inte ett KATTSPANN istället? Förslaget möttes med stor indignation från den inbitne katthataren. Han är hundmänniska och jag – som ni förstår kattmänniska.

Här passar kanske min mammas fina gamla uttryck för när man hamnar i en ny ovan roll/situation: Kjatta ä int warn å stå te banne

Kyla och värme

Av , , Bli först att kommentera 63

Vaknande  lätt frusen. Dags att elda i kaminen igen. Det brukar ta något dygn innan värmen infinner sig ordentligt. Jag försökte snylta lite på R:s värme. Han är varm som en gammal Husqvarna järnspis och fryser nästan aldrig. Munderad i den välsignade fleecen sitter jag nu i soffhörnan och skriver. -25 ute, +25 inne, gråväder och lite blåsigt. En fisketur inplaneras om jag får assistans av min personliga borrare R. En dag som gjord för att kura inne. Boken Vanvård – eller vård av gammal vana, samt David Edvardssons bok – Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik, där vi i Äldrevårdsteamet har skrivit ett kapitel, ligger på hög för att läsas. Men först KAFFE!