Förmiddagskaffe

Av , , 2 kommentarer 37

En av de bästa stunderna på dagen är förmiddagskaffet. Håller du inte med? Onsdagarna här hos oss är intensiva då varorna kommer och det är en hel dej att bära stuva och städa. Att då få slå sig ned mitt emot varandra, ta en liten vilopaus och dricka en kaffetår i lugn och ro känns lyxigt.

För första natten på flera veckor har jag inte begravt mig själv under ett tjockt lager snytpapper eller tokhostat. Tacksamheten vet inga gränser och nu tar det bara någon timme på morgonen innan jag hostat upp mig. Tacksam också att dessa bacillusker inte verkar bita på herrn i huset. Hoppas vi får vara friska nu när den mörka tiden kommer.

På vår fb-sida Sandvikens Fjällgård AB har jag utlyst den årliga isläggningstävlingen: Vilket datum kommer hela Tjaktjaure att vara istäckt? Många har gissat och det blir spännande att se vem som gissat rätt. Jag ska inte sticka under stolen med att jag längtar efter nyisen. Tänk att få knacka hål och doppa kroken för första gången denna vintersäsong. Lycka!

Mina spänstiga norska vänner är rådgivare inför mitt förestående skidköp. Jag vill ha en vallningsfri turskida med en varm och bra pjäxa. Inser att det inte blir någon billig historia. Helst skulle jag vilja hitta ett begagnat set med inte alltför långa skidor och skidskor i storlek ca 37. Har du tips om något bra så tar jag tacksamt emot det. Nu ska jag nämligen toppa min viktnedgång med lite skidåkning tillsammans med min lille lurvige vän. Det ser vi fram emot!

Röda hund…..

Av , , 2 kommentarer 38

Min lilla lurviga hypokondriker tror att han har fått en släng av röda hund. Suckar och tittar på mig med sina vackra bruna hundögon. han vill nog gärna få lite ”frolic-medicin”. I själva verket har han råkat komma lite för nära husses rödfärgspensel och har fått några prickar på sidan.

Vad värre är att han lyckades öppna glasdörrana på farstubron och smita ut igår kväll och då sträckte sig eller på något sätt gjorde illa sig i vänster bakben. Syster matte bäddade åt oss båda två på rumsgolvet där natten spenderades med ompyssling, massage och lite nospussar. Oj vad han förstod att han fick empati! Idag ser det lite bättre ut för vovven, men matte hade glömt hur det var att nattvaka för småbarn eller sjuka gamlingar och ser lite blek och trött ut idag.

Naturens skatter

Av , , Bli först att kommentera 36

swamp

Har nyss inmundigat en ljuvlig svampsoppa på torkade trattkantareller, scharlottenlök, vitlök, grädde creme fraische och en skvätt konjak. Den satt som en smäck och lade sig som bomull kring hjärtat. Perfekt mat en kulen höstsöndag.

Obs svampen på bilden har ingenting med soppan att göra. Vilket kanske är tur. Hur söt den än är kanske den inte är tänkt som människoföda:) Ha en fin dag!

Solbritts beskyddare

Av , , Bli först att kommentera 38

Redan första veckan vi bodde här i Sandviken fick vi förmånen att träffa Kjell Holmbom som körde sopbilen. När vi fick höra hans engagerade berättelse om hans och hustruns hjälparbete i Kenyas slum kände vi omedelbart att vi ville bidra på något sätt. Nu har Sandvikens Fjällgård AB:s gäster och kunder skänkt pantburkar och flaskor i 4 års tid!! Helt fantastiskt så många säckar vi fått skicka med Kjell. Symbolen för vårt bidrag till människorna i Kenyas slum fick bli lilla SolBritt (namngiven efter Kjells fru :)) Hon är nu en stor flicka och har börjat förskolan samt fått ännu ett litet syskon. Vi får regelbundna uppdateringar om Sk-aid`s fantastiska arbete och känner oss glada att vi får vara med och bidra. Stort tack till alla er som är med och hjälper på olika sätt. Titta in på https://www.facebook.com/pages/SK-Aid/381775551893969?fref=ts och se på vad dessa två eldsjälar lyckas åstadkomma med ett brinnande engagemang och seriösa och konkreta sätt att hjälpa. Du kan också stödja dem på andra sätt. Kontaktuppgifter finns på sidan.Ett stort tack och varma tankar till Kjell och Sol-Britt Holmbom för den skillnad deras engagemang gör för så många små och stora medmänniskor i Kenya.sollans
solbritt1
DSC_4636
IMG_2109
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lätt på foten

Av , , Bli först att kommentera 41

För var dag som går känns det en liten aning lättare att gå, att springa uppför trappan eller att böja sig ned och ta upp något från golvet. 7,5 kg är inte kattskit! Och jag försakar egentligen inget och känner mig oftast mätt och nöjd. Det sägs att det tar 21 dagar att bryta en vana. Kanske det är därför som jag inte saknar varken potatisen pastan eller brödet. Det enda jag kan längta efter är vanlig havregrynsgröt nu när det är kallare på morgnarna. Men det ska visst finnas värdiga alternativ har jag hört och den ryska yoghurten med frön och nötter håller mig mätt långt fram på dagen.
Inte ens lördagens vanliga storbak av maffiga bullar kan få mig på fall fast dofterna försöker snärja mig. Känner mig glad, balanserad och framför allt – smärtfri i händer och fötter och riktigt stolt över mig själv.

Fredagsmys till stora, mellanstora och små

Av , , Bli först att kommentera 28

Som vanligt förundras jag över hur fredagskänslan liksom känns i luften. Det spelar ingen roll om vädret är kasst. Känslan finns där – hela dagen – även om inget speciellt ska hända. Idag blåser det lite mindre och jag har ”provgått” ut. Blek och eländig är jag ännu men den stora hostan uteblev trots kalluften.

Småfåglarna måste ju få sitt även dom. Så det blev solrosfrön, talgbollar, brödsmulor och äpplen. Samt ett par nävar gryn på altanen till gulsparvarna. Men när det kommer till möss och råttor blir jag genast snål. Mina nya musfällor ”wipomatic” som jag beställt från nätet har nu laddats efter konstens alla regler med vatten/glykolblandning, och med lite fredagsmys på lurpiggen – snickers. Jag aktade mig noga för att gå i fällan själv…Ja snickersfällan alltså. Den resterande godbiten får bli Robbans fredagsmys.

När orken tryter får man försöka finna små lätta göromål. För närvarande är det operation avyttring som gäller. Bort med skräp och gammalt elände som bara ligger i hörnen och suger energi. Önskar er alla en fin helg!

Mästerkocken i storstövlar

Av , , Bli först att kommentera 48

Efter att ha varit bortrest några dagar är man efterlängtad. Förhoppningsvis inte enbart för matlagningens skull;) Jag minns med ett roat leende den dagen jag fick anledning att skriva blogginlägget: Årets julklappstips – grädda din egen musmatta.

Härom året fick jag nämligen nöjet att rista ett rejält kors i taket. För ovanlighetens skull hann R hem före mig en dag och jag antar att det var hunger och inte jämlikhetssträvan som drev honom att ringa för att höra om han kunde påbörja middagen.

Detta oväntade uttalande fick mig lite ur balans och det tog ett tag innan jag inventerat kylskåpet i minnet och kunde ge honom starthjälpsinstruktioner till en ugnspannkaka. Jag tipsade även om att han kunde ta min son Alex till hjälp, trots att jag är bekant med det gamla ordspråket: Ju fler kockar desto sämre soppa…

Som jag förut nämnt är köket ett för R tämligen okänt territorium och hans inomhusmatlagningskonst begränsar sig i princip till uppvärmning av förkokt tevatten samt tillagning av frystorkad mat samt blåbärssoppa i pulverform. I juletid anrättar han dock blodkorv – av renblod, något som jag efter viss skepsis har accepterat som människoföda samt grisfötter i gele. Vad grisfötterna anbelangar så pågår en ständig tvist mellan oss om vilken av våra mödrars recept som är bäst.

Ett undantag är dock hans förförelsetrick nr 1: Ripa med ädelostsås, pressad potatis, sallad och DYRT rödvin. Med denna avancerade och egenhändigt avlivade rätt fick han mig inledningsvis på fall och i rödvinets softade verklighet framstod denne man, där och då, inte bara som en riktig vildman utan också som en modern hanne – väl förtrogen med kökets hemligheter.

Men ack vad jag bedrog mig vad köksförtrogenheten beträffar. Dock serverades denna rätt traditionellt på vår årsdag (de första 2 åren) vilket är ett motiv så gott som något att skicka ut honom på ripjakt nu och då. Jag genomskådade honom redan vid min första övernattning när hans ungkarlskylskåp vid frukostdags brutalt visade på kalla fakta. Där fanns en 3 år gammal surströmmingsburk, en tub kaviar, smör och en burk tranbärsgele samt den förvridna återstoden av en oidentifierbar luden grönsak.

På vildmansfronten är han däremot en hejare med murikkan, och eftersom jag faktiskt är i kökstjänst resterande 363 dagar så tilllåter jag mig förnöjt nedtryckas i snödrivan och serveras utomhusdelikatesser såsom stekt palt och suovas de övriga 2 dagarna.

Vad den här särskilda dagens middag beträffar kan man beskriva den med ett enda ord: Pannkaka. I ugnen ståtade något som tydligen var en tilltänkt ugnspannkaka. Något hade dock uppenbarligen gått snett, och jag tror inte att tryckfelsnisse i kokboken är boven. Jag nöjer mig med att säja såhär: Årets julklappstips är givet – Grädda din egen ekologiska musmatta……

Äntligen – jag säjer äntligen – kom ett par av alla hans 32 stämjärn till pass, och med kraft i arm och mod i barm lyckades husets herrar sönderdela anrättningen till sväljkonsistens. Liksom av en händelse tog jag mig själv en nutrilettdrink till middag denna minnesvärda dag.

Han är måhända ingen superkock men han bjussar gladeligen på ett gott skratt och hejar på mig i mitt bloggande, även när jag som här raljerar en aning på hans bekostnad.