Kategori: Sommarblogg 2009

Tidens ström

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår begav jag mig ut på en liten kombinerad fiske, svamp och fotosafari, med  hink, kastspö och kamera i högsta hugg. Det blåste för mycket för att ge sig ut med båten.

Naturen var bedövande vacker och uppvisade sin färgpalett i olika nyanser som gult, guld, gyllene, glöd, eld och skogsgrönt. Berg och trä skimrade i shiffer och lavgrått  och vattnet isande blågrönt i forsens skum.

Naturens bilder minner om livets gång…..Vår, sommar, höst och vinter

En utmanare till R

Av , , Bli först att kommentera 13

Igår fick han allvarlig konkurrens – den gode R. Jag blev nästan kär.

Världens absolut finaste gamle farbror mötte vi när vi tittade på ett hus. Gammal som gatan var han, klar som kristall, med vänliga plirande ögon bakom de stora glasögonbågarna. Full av visdom och gammal rekorderlig kunskap om ett och annat. Om skogen och vattnet, om djur och natur, om liv och leverne. Med gnistrande humor och ett leende över hela det rynkiga ansiktet. In i själen snäll lyste han av oskuldsfull godhet. Sådana män växer inte på trän!

Huset vill jag inte köpa, men om det hade varit möjligt hade jag nog lagt ett bud på själva farbrorn…

Drömfångare och helgdagsnöjen

Av , , 6 kommentarer 8

Idag ska vi ut på en liten spaningstur igen. Kanske man kan kalla det hemligt uppdrag. Drivkraften är vår längtan att hitta det optimala boendet där vi båda kan utöva våra stora intressen direkt från gården. Detta innebär för min del VATTEN. Nära, fiskeligt och vackert. Gärna både sött och salt i närheten.

Harrgrund, aborrvassar,öringvatten, gäststugor Jag vill helst kunna se från köksfönstret om det vakar, kunna fiska medans potatisen kokar, sitta på bryggan och skriva. Iaktta flötet i ögonvrån.En kombination av vardagsboende och semesterparadis. En plats dit de våra gärna återvänder för rekreation och samvaro. Livet är kort. Vi ska leva.nu

R suktar efter att få användning för sina pontoner och fantiserar om flytande bastubyggnader, rymliga uthus med plats för diverse farkoster, en landningsplats för den flygande gummibåten etc. Vi har ett par intressanta drömmar på G. Allt kanske man inte kan få, men att drömma är gratis – och gratis är gott!

Kanske du vet något drömställe som är till salu?

Underbart är kort….

Av , , 2 kommentarer 5

Vem vet vad som väntar om hörnet….

En av mina absoluta favoriter är Povel Ramel med sin geniala och underfundiga humor och ton. Fann mig själv nyss nynna på den i efterdyningarna till gårdagens pianospelande. Tänker tillbaka på den gångna sommaren, minns och njuter av fina ögonblick

Underbart är kort
Bara en enda ros på ett evigt klänge,
så är livet,
trist varar länge,
men underbart är kort, alldeles för kort.

Följer du ödets stig genom dunkla gränder
når dig solen en glimt i sänder,
ty underbart är kort, alldeles för kort.

På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver
någonstans
och likaså en enda gång du möter
just den vän du behöver,
så tag din chans,
men fort, innan den flyr bort,
underbart är kort
alldeles för kort.

Povel Ramel

Mina fina ungar och deras lille halvbror en fin studentdag…vart tog åren vägen?

En av alla magiska stunder i samband med 110-års festen  min 50-årsdag och festligheterna i dagarna 3. oförglömligt!

Äntligen hemma

Av , , Bli först att kommentera 6

Hemma – det är stället för mej. Efter en lång arbetsdag och efterföljande hustittartur norrut är vi återbördade till hus och hem. Revbensspjäll på kistbotten, en brasa i kaminen och en lugn och skön kväll framför. Vad mer kan en människa begära?

Mina tankar går – denna regniga kväll – till alla äkta och fingerade uteliggare. Plötsligt hör jag liksom i andanom det uttryck som min mamma ofta använde: Tack gode gud att jag har ett hem, och en säng att sova i. Det är inte utan att jag instämmer.

Äppelpäppel

Av , , 2 kommentarer 6

Grenarna på våra äppelträd är riktigt nedtyngda av frukt och jag var tvungen att plocka bort en del fastän de egentligen kunde ha fått hänga kvar och gosa till sig ett tag till. Den stora frågan är vad man ska göra med alla äpplen.

Mos, infrysta klyftor och i pajer och kakor förstås. Kruxet är bara att jag tänker försöka låta bli att baka en massa sötslisk. Nu undrar jag om någon läsare har nyttiga goda och bra recept på äppelrelaterad mat och bak.

Tack på förhand

Om rosenrötter och lätta fötter

Av , , 4 kommentarer 13

Mamma brukade alltid berömma mig för att jag var så "lätt på foten"….i positiv bemärkelse som barn. Jag var en fena på att snabbt springa ärenden och hämta saker åt henne när jag var en  liten flicka. Nu när jag är en liten gumma är fötterna något tyngre och trapporna känns jobbiga.

Den senaste tidens ultrarapid har dock just idag bytts ut till små lätta fötter och en massa otippad energi. Man kan ju alltid hoppas att det håller i sig och att det sundare livet ger resultat. Kanske det är rosenroten som börjar ge resultat. Märker att jag sneglar lite extra långt efter Robban ikväll…. Ska man tro på sånt hokus pokus?

Dagens jobb gick finfint, lättnaden är alltid lika skön när något man haft en anspänning inför har gått bra och är avklarat. I blotta farten blev det städning av huset vid hemkomst och nu efter väl förrättat värv, en kaffetår i fåtöljens djup som belöning och lite skrivande.

Dagens Gästblogg

Av , , 3 kommentarer 16

Gästbloggare idag. Erik Högberg 

Min mor Lydia var född 1901 och växte upp i Västerbottens inland. Byn är nu helt öde och fortfarande leder inga vägar dit. I mammas barndom hade de i alla fall den tidens infrastruktur. Man tog sig fram längs sjöar och i skogen fanns stigar.

Varje år fick de besök av en gårdfarihandlare som kom knallande över skogen.
Alltid samma hälsningsord.
­-Knappar och nålar, mor – skjortor och kalsonger, far.
 
Det var säkert ett kärt besök, han var ju också en stor nyhetsbärare. Mamma gillade honom inte, tyckte han var ful och äcklig. Det berodde nog mest på snuset som rann i mungiporna.
 
När mamma var 13 år kom han som vanligt och berättade då om en hemsk sjukdom som kunde drabba alla – blödande magsår, en säker död.
 
Några månader efter besöket rusade mamma till sin mamma och skrek i högan sky.
-Mamma, hjälp! jag har fått blödande magsår!
Min mormor förstod vad det var och sa lugnt.
-Nej Lydia, du har blivit kvinna, så ska alla kvinnor vara.
Sen blev hon undervisad hur man skulle handskas med de trasor som mamma sett hänga på tork lite då och då. Hon hade inte haft en aning om vad det var för nåt.
 
Det gick ett par år och mamma hade börjat undra lite över hur barn blev till. Säkerligen hade hon sina misstankar men saknade ändå vissa basfakta. Då gick hon till den av sina bröder som hon trodde skulle veta bäst.
-Hur blir människors barn till? frågade hon. Hennes bror Halvar tänkte en stund. Här gällde ju att svara korrekt. Sen drog han till med en liknelse.
-Jo, förstår du Lydia. Det är precis som när man går med kon till tjurn. Sen var det klart, mamma var färdigupplyst.
I det ögonblicket tänkte mamma på den fula gårdfarihandlaren.
-Oj, tänkte hon. Stackars den jänta som måste stå med ändan i vädret mot honom.
 
Tack Erik och välkommen att gästblogga fler gånger!