Äta bör man…..

Av , , Bli först att kommentera 0

Läser med glädje dagens fina artikel i VK från Sjöjungfrun, där man lagar gomat ibland tillsammans med de boende.

Det har gått ett par månader sedan jag tipsade Vk om några fina exempel från äldreomsorgens smörgåsbord av härliga jobbare. Jag är glad att vi får läsa om dem nu, och hoppas att vi får läsa mera i ämnet.

Vintern raaa

Av , , 2 kommentarer 0

Smygtränar lite sådär på vårsångerna i min ensamhet. Det blir dock ingen brasa för vår räkning, eftersom vi bilar till Gauto i morgonkväll. Det sägs att isen har flutit upp och förvandlats till ”salsgolv” vilket är optimalt. Dessvärre har skoterföret sett sina bästa dagar och nu återstår bara sockriga fragment av de fina lederna. Naturens gång. Det blir tidiga morgonryck nu, och vädert ser ut att bli hur fint som helst. Underbart att se fram emot en fjällhelg med allt mysigt som det innebär i form av fiske, mys och grillning – som en lite uppvärmning inför Amerrrkaresan.

Jag ser rött!!

Av , , Bli först att kommentera 0

Gick emot min trista (o)vana att köpa kläder i dystra färger och föll till föga när jag häromdagen hittade en korall/hallonfärgad klänning och en snygg scarf till. igår kände jag mig ovanligt glad och båda dagarna har jag fått kommentarer att man blir glad av att se min färgglada uppenbarelse. Det tycker jag var roligt! Det kan även vara bra för R att hitta mig i folkvimlet på Manhattan om jag är lite extra kulört!

Döden, Döden, Döden….

Av , , 3 kommentarer 0

Med de orden inledde Astrid Lindgren sina telefonsamtal med sin syster…. och så var det ämnet avklarat och de två kunde ägna sig åt att prata om livet resten av samtalet.

Idag har jag fått nöjet, möjligheten, förmånen att lyssna på två av vårt lands kunnigaste föreläsare i ämnet. Peter Strang, vår ende professor i ämnet Palliativ vård, samt Lars Björklund, sjukhuspräst , författare och jag vill lova att det har förekommit både skratt och tårar i dagens forum bestående främst av vårdfolk.

Döden – ett angeläget, styvmoderligt behandlat samtalsämne som angår oss alla, som rör, berör och till syvende och sist kommer att bli allas vår erfarenhet. Lika säkert som vi fötts till dennna jord, lika säkert är det att vi ska lämna den en dag.

Viktiga rubriker som: När orden inte räcker – om vanmakt i mötet med patienter och anhöriga, eller – Kärlek och tillit som motvikt till ångest – om att dela och ta emot – stod på agendan. Ni förstår att det var mycket intressant och givande att ta del av deras kunskaper.

För oss som arbetar i äldreomsorgen, eller själva har ett antal år på nacken, kanske döden inte känns lika främmande. Den finns alltid i vår närhet och eftersom vi ofta arbetar med människor som lider av sjukdom som förkortar livet, så får vi ständigt tillfällen att öva oss i att förhålla oss till det faktum att livet tar slut.

Vi har sett den, mött den och hittills överlevt.

Det svåra mötet med någon som står inför sin egen eller en närståendes bortgång, är lika svårt som enkelt. Det handlar om att vara människa, medmänniska, att lyssna och att våga vara tyst lite längre än man tror att man ska klara av. Då kan man få höra saker…

När man pratar om palliativ vård, får man lätt intrycket av att det enbart handlar om cancervård och hospice. Det känns verkligen på tiden att även vi i äldreomsorgen – i kommunen där 80% av äldrevården äger rum och många slutar sina dagar – har rätt sorts kunskap, kompetens och inställning.

Man ska inte få någon andra klassens vård i livets slutskede bara för att man är äldre och kanske bor i ett särskilt boende.

Det är varje mäniskas rättighet, gammal som ung, att bli bemött med vördnad respekt och kunnande. Att närstående får ett lyhört och professionellt bemötande.

Och om så är möjligt – att vi som personal även kan hjälpa människor att överbrygga rädsla, att skapa miljöer för människor att våga möta varandra i livets sista tid.

 

Missriktad välvilja

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag noterar att det går åt rätt håll och sker små framsteg här på Vk-bloggen som nu har anmälningsfunktion, samt att man får ett mail i sin egen inbox när man kommenterat en bloggare och kommentaren därpå blir inlagd eller refuserad.

Däremot – vilket jag tycker är märkligt – får man som bloggare inte mail när det tillkommit någon ny kommentar. Emotser och hoppas att detta snabbt kommer att ordnas!

Nya farligheter

Av , , Bli först att kommentera 0

Läser om svininfluensan och ”hurves nalta” Nya farsoter dyker upp när man minst anar det och sätter skräck och terror i folks hjärnor. Mexico city känns inte som något drömresmål just nu. Dessutom var det jordskalv där för en liten stund sedan. Antar att det alltid kommer att vara så här – att människosläktet kämpar för att överlista nya virus och baciller som ständigt upptäcks. Tacksam för ännu en frisk men lite ruggig dag i vårt trygga land.

Sim salabim

Av , , 2 kommentarer 0

Från att ha haft hus o tomt begravd i snö och drivis, har nu plötsligt solen gjort sitt och gården tinar fram och avslöjar både det ena och det andra. En första akut städinsats utomhus har gjorts idag och bäddar för den slitsamma men roliga vårannan.

Det är något speciellt med vårarbetet. Särskilt när man gör det tillsammans. Att sida vid sida knoga på med olika arbetsuppgifter som hör våren till, och se ordning reda växa fram och förbereda gräsmatta, trätrall, rabatter och krukor för det sköna gröna som snart kommer upp – det är arbetsglädje med stort A.

Tänk att jag åter igen skulle komma att uppleva trädgårdsarbetet som rätt halvmysigt…..vem hade kunnat tro det för 15 år sedan. Jag som efter några strävsamma år på 90-talet utvecklade starka antikroppar mot allt grönt, när barnen var små, och vi var mitt uppe i livstävlingen och man tävlade om allt möjligt med andra barnfamiljskompisar.

Ni vet – den där tävlingen som är omöjlig att vinna, hur många rum man än tapetserar om, och hur bra ens man än är på att grilla, så kan man slå sig i backen på att nån medtävlare köper en ny ytterdörr eller lägger snygga stenplattor. För att inte tala om – köper en ny snyggare trädgårdsmöbel eller läckrare urnor än man själv har.

Guseskönt att livstävlingen är över och man vågar stå för sina vita plastblomlådor utan att skämmas. Ett tag ville jag nästan asfaltera tomten, sälja allt jag ägde och vandra bort mot solnedgången med en käpp över axeln och ett knyte innehållande det allra nödvändigaste. Jag var spyless på att aldrig duga. Mest i mina egna ögon förstås. Man hade orimliga krav på sig själv, just när man hade det som tyngst, mest knapert och man skulle helhjärtat ha ägnat sin tid åt barnen i stället för prylarna. Så dumt prioriterat kan jag tycka så här i efterhand.

Nu kan jag nästan smygnjuta av att plocka bort det grus från gräsmattan som R entusiastiskt rikoschetterat dit med snöslungan i höstmörkrets första snöfall. Jag kan blunda och njuta av vårsolens strålar på mitt ansikte och tycka att det är alldeles alldeles underbart att sitta tyst sida vid sida med en storstövelprydd arbetskarl på farstutrappen, lite småsvettiga, dricka kaffetår och luta min ohippa toppluveknopp mot hans flanellrutiga, solvarma sköna axel.

Vad är väl en bal på slottet……

Som vatten på en gås rinner av

Av , , 3 kommentarer 1

Så verkar reklamens makt ha gått mig obemärkt förbi, konstaterade R idag när vi körde in till stan och han kommenterade de mystiska typer som tydligen stått med röda ballonger och pilskyltar i några dagar på sträckan från stan till Umedalen. Eftesom jag inte läst pappersvk så har jag inte sett det massiva reklamuppbådet och notiser om polisförstärkning vid trafikkaoset som tydligen uppstod på parkeringen vid butiken.

En enda ballonghållande tjej noterade jag i ögonvrån igår morse – som stod bakom!!! vägräcket nere vid järnvägsstationen med en gigantisk röd ballong och en vit skylt. Min tanke var istället: Aha ett nytt grepp av en kreativ men något korkad liftare. Hon har inte skrivit på skylten vart hon ska. Ej heller kunde jag för mitt liv begripa hur hon skulle få in ballongen i bilen om hon mot förmodan fick lift där bakom räcket…. Lämnade därefter saken utan närmare fundering.

Idag förstod jag sammanhanget och R hade fruktansvärt roligt åt min beskrivning. Det är roligt när man kan glädja sina medmänniskor!

Att mata duvorna…..ett frestande alternativ

Av , , 2 kommentarer 0

Fågeltema blir det idag. Jag överväger om det är dags att gå in i nästa fas av livet – sitta på parkbänken och mata fåglar med gammalt bröd och fundera över tillvaron.

Vad har hänt undrar du kanske och det gör faktiskt jag med. Man är inget partylejon längre! Ja jag vet inte ens om jag någonsin varit ett för den delen. Gårdagskvällens fest med kommunfolk var det inget fel på. Glada fredagsmänniskor, god mat och dryck, fin lokal, trubadur och band…. vad mer kan en människa begära? Ingenting kan tyckas, men det var inte utan att det kändes småskönt i mina trötta fötter när prinsen på den svarta springaren hämtade upp mig vid 19.30-tiden. Han hängde av sig jackan, hälsade på mina vänner och centrifugerade min stela lekamen i ett par häftiga rockbugglåtar innan vi ”ställde hemmät vägen” som ett gammfolk efter kvällmötet. Skönt!

Jobbveckornas alla möten med människor lyfter och tröttar. Ni känner igen er va? Man är trött på sin egen och andras röster. Vila och stilla frid känns som hårdvaluta så här till helgen. Eller är ni andra på hugget så här på vårkanten och ordnar krävande bjudningar som kräver att man ska hålla in magen i timtal och spräcka både hushållsbudget och byxknapp med ännu något avancerat recept ur ”Buffé”??

På jobbet skojar vi med varann Annika och jag och misstänker att vi på grund av vårt arbete kommit in i ett för tidigt skede av ”gerotranscendens”. Googla på det ni! Det låter faktiskt märkvärdig likt eftersom vi båda gärna uppskattar egentid, att fundera över sig själv, livet, barndomen, göra upp med några gamla oförrätter, förlika sig med sig själv och sina brister, en del andras fel och brister. Stilla frid helt enkelt.

Sen kan man ju förstås alltid sitta med en gammal brödpåse och mata änderna som täckmantel, så det ser ut som om man faktiskt gör något. Att bara sitta stilla utan något för händerna och stirra rakt framför sig kan annars lätt skapa ångest – hos andra

Sköt om er och gör bara det ni själva vill och orkar denna fina aprillördag!