Till dig!

Av , , Bli först att kommentera 22

Det växer och gror överallt, nästan så att man kan höra en knopp brista eller ett blad veckla ut sig. Så fort snön smälter – ja ibland redan innan. Jag är alltid full av förundran inför växtkraften i ett frö. Tusensköna eller maskros, björk människa eller djur gör detsamma. Förundran är lika stor.

Hur vet ett frö vad som är upp och ner? Att man ska skjuta rötter nedåt och sträva uppåt mot ljuset? Växa rakt eller slingrigt beroende på art. Ska man få gul tofs, bli lurvig, få åtta ben eller få tåligt näver eller skrovlig bark? Bli något ätbart? Hur vet ett frö – så litet att det nästan är osynligt – vad det ska bli när det blir stort? Vad som är förutbestämt.

Ett frö behöver ej fundera på att omvandla sig till något det inte är – utan kan vara trofast mot den ursprungliga planen och helt enkelt låta sig vattnas av regnet, färdas med vinden, rotas i myllan eller växa i sin livmoder. Och låta det korta livet hända.
Tänk – ett oansenligt, mystiskt litet skräp som blir något fantastiskt och bär gener till framtidens generationer i sitt DNA.

Tänk om man skulle ta och göra som det lilla fröet. Sluta att grubbla så mycket på vad man ska bli, när var och hur. Och istället bara se vart man landar, ta en klunk vatten och sikta mot ljuset. Låta livet och möjligheterna forma. Visst kan man bli lite skev och skamfilad på vägen upp – särskilt om det inte varit optimal växtplats.

Men förutsättningarna finns att vi alla kan bli stora starka och fantastiska mirakel. Vi har det i oss. Oavsett om vi är maskrosor eller människor.

Se dig bara omkring min vän

Bli först att kommentera

Ibland…..

Av , , Bli först att kommentera 46

Ibland tar det tid innan man riktigt kan urskilja vad man ser, innan man vet vad man har att göra med, eller innan någon visar sitt rätta jag. Ibland får man aldrig veta vem som döljer sig bakom masken.

Ibland tar det nästan ett halvt liv innan man vet vem man själv är och kan skilja på det och på den man egentligen vill vara. En del lever ett helt liv utan att förstå skillnaden.

Klarspråk är befriande och uppfriskande men kan vara hisnande och till och med smärtsamt. Att tala ur skägget lite oftare är min egen hemläxa till mig själv även om jag inte har någon skäggväxt att tala om.

Ibland när man kisat en stund så uppenbarar sig nästan osynliga lyckor, fantastiska scener eller överraskningar. Det är sånt som människan behöver på livets understundom trista väg. Att få skåda hoppet.

Bli först att kommentera

Den osteoporosen……

Av , , Bli först att kommentera 27

Att man krymper med åren och skelettet blir allt skörare på grund av tilltagande osteoporos är ingen nyhet. Det tillhör det naturliga åldrandet och börjar redan i 25-årsåldern. Man växer nedåt som korompan. Men en viktig påminnelse om att akta sig desto mer. För ishalka rangliga stegar, julgardinsbyten och farligheter. Prevention för att bromsa skörheten. Att äta mörkgröna grönsaker belasta skelettet och motionera hjärna och kropp är viktigt för att minska risk för skröplighet.

Gruvar i det längsta för att uppsöka faciliteten pga blixthalka de luxe. Varje liten sten gruskorn pinne eller yta är belagd med en ishinna och utomhusaktiviteter känns hotande för strålben, skenben och lårben. Även för skallben. Pannbenet klarar sig nog. Längtar outsägligt till den dag vi har badrum inomhus. Småfåglarna är ju utrustade med inbyggda broddar som tur är och minglar omkring härute oavsett väderlek och väglag.

Var rädd om dig idag! Vem du är är. Vart du än bor!

Bild lånad från nätet.

Bli först att kommentera

På första parkett

Av , , 2 kommentarer 25

På första parkett inför gryningen. Klarvaken trots sovmorgon.
Det dova mörka grå där ute förändras med ens då penseln fylls med ljust turkost och med ett enda penseldrag förändras scenen. Över fjällkammen framträder en hoppfull lysande rand som välkomnar den nya dagen
Tittar på bilden av isen. Isflaken talar alltid till mig. De tilltalar mig.

Se noga efter på de brutna isflaken i ett synbart kaos, misslyckade lite vid sidan av strömmarna som för att hämta ny kraft att klara sitt uppdrag. Om du böjer dig ned kan du se att vart och ett av dem har ett lysande stråk av ljus av hopp och glittrande möjligheter.
Inget har egentligen förändrats. Vattnet är oföränderligt kraftfullt och levande, om än till synes brutet. Det är bara temperaturen, de hårda vindarna och förutsättningarna som inte är optimala i denna tid.

Tålamod, tålamod. Tids nog är allt sin ordning igen

2 kommentarer

Den bästa känslan

Av , , Bli först att kommentera 30


Att få lägga till i en lugn hamn efter en lång färd eller en intensiv dag är som att komma hem.
Den bästa känslan – att komma hem – är inte alla förunnat.
När skymningen faller, när temperaturen sjunker och man är frusen i själ och hjärta hägrar hemmets härd.
Jag är en av de lyckligt lottade i trygghet. Påminner mig själv om att aldrig upphöra att vara tacksam

Bli först att kommentera

I vinterns rike

Av , , Bli först att kommentera 20


I natt har isen lagt sitt skimrande täcke och Mittisjön har tystnat. -6 och gryningsfärgerna är ljuvliga. Nu har jag utspisat Guds lilla bevingade barnaskara med frukost ute på altanen. Det blir en fin dag i vinterns rike.

Bli först att kommentera

Från den första vinterdagens palett

Av , , Bli först att kommentera 22


Solen dalar en stund tidigare för var dag som går och gör sorti bakom fjällkammen. Temperaturen sjunker och skymningen bereder rum för frost och snö.
När ridån nästa morgon går upp visar den hur de torra fröställningarna prytts med den gnistrande utsmyckning som ligger helt rätt i tiden. Årstiden
Vintervitt, gyllene, transparent och kontrast. Så målar naturen från den första vinterdagens palett. Ackompanjerad av stilla tystnad och själens jubel.

Bli först att kommentera

Du lilla älv

Av , , Bli först att kommentera 22

Du lilla älv, som så enträget porlar din väg fram. Från jordens inre till avlägsna hav. Kantad av den vitaste snö och den klaraste is rinner du fram och låter dig inte stoppas av grå dagar eller sinande entusiasm.

Och jag är outsägligt tacksam att få leva och vistas nära dina rena källflöden. Att kunna få dricka direkt ur min kupade hand av ditt friska kalla vatten. Att få stå vid din sida en strålande dag som denna, se din skönhet och känna att jag lever.

Snart tystnar du i vintersömn under isens täcke. Men vi vet att du lever och fortsätter. Påminner mig om att inte ge upp. Om att fortsätta porla i det fördolda – i väntan på vårens ankomst och nya friska flöden.

Bli först att kommentera

Vallmoblom

Av , , Bli först att kommentera 31

Välkomnades ut på solsidan av dessa skönheter. Som jag var på väg att rensa bort förra veckan. Man blir andäktig och nästan yr inför naturens under. Minns att jag hittade några gamla vallmofrön som skulle bli vita. Men de valde att bli rödlila. Vi sitter här lavskrikan och jag och bara beundrar. Han – korven och jag vallmon. Alltmedan öringen hoppar i viken.

Bli först att kommentera

Midnattsbad. Eller midnattsSPAd

Av , , Bli först att kommentera 27


Midnattsbad. Eller MidnattsSPAd. Vindstilla knäpptyst ångande varmt och bara mina egna tankar


Kan inte komma över hur underbart det var att sitta där i augustinattens tystnad och låta sig omslutas av det varma vattnet endast i sällskap av fjällvärldens skönhet och mystik. En av livets toppupplevelser som man vill uppleva igen och igen.

Bli först att kommentera