Fars dag

Av , , Bli först att kommentera 24

paps

Fars dag idag.

Tänker min pappa i sin himmel och önskar att jag hade fått sjunga för honom och komma med kaffe på säng som på gamla tiders farsdagsmorgnar. Få hedra honom igen. Åh vad jag önskar att jag hade fått träffa honom en gång till, nu när jag själv är medelålders och småprata om livet, fiskningen och annat viktigt. Vi använde inte alltid vår gemensamma tid optimalt medans han levde. Vi var två hetlevrade tjurskallar som båda ville ha rätt och använde ofta tiden till diskussioner som ingen vann. Tyckte olika. Idag minns jag inte ens vad vi diskuterade om. Önskar att vi hade samtalat mer, kramats mer. Men idag är det försent och jag har gjort ett medvetet livsval i att leva i de goda minnena. Vi var ju bara människor. En far och en dotter. Mänskliga.

Har du kanske din egen pappa i livet ännu? Gammal eller ung. Frisk eller sjuk. Han kanske inte har varit den far du önskade och behövde när du växte upp, eller kanske konflikter har söndrat er relation på senare år?  Men han är ännu levande! Du har nu en sprillans ny möjlighet att använda denna Fars Dag 2018 till något fantastiskt.Ta ett steg i riktning mot försoning, om inte annat så för din egen skull. Det finns ingen godare känsla än att ta ett steg framåt – bara för att du kan. Att veta att du har kastat bollen, gjort vad du kan – även om du egentligen tycker att det är han som ska ta steget, be om förlåtelse eller upprätta kontakten. Du kanske inte tror att du kan eller vill förlåta. Att du inte har förmågan att ta klivet ut ur besvikelsens eller försmåddhetens bubbla. Försök.

Du och jag har turen att leva i en tid då det är möjligt att ta många olika sorters kontakt, utan att det behöver vara så svårt. Steget behöver inte vara så långt – ett sms, ett telefonsamtal, kanske skicka en bild på barnen, eller barnbarnen. Ett brev, en trisslott ett blomsterbud. Skicka en osynlig missil av kärlek eller saknad. Tiden kanske har gett en öppning. Tiden som kanske inte läker alla sår, men som förändrar och ger nya perspektiv.

Öppna haspen till ditt hjärtas rum. Vädra lite och släpp in lite nytt syre i det gamla förlegade. Kanske det virvlar upp lite kärlek från dina mörka vrår där under packen av oförrätter. Kärlek som gör dig storslagen och och är ett frö till någonting nytt. Någonting bortom det förflutna,

Bli först att kommentera

Livets väv

Av , , 2 kommentarer 25

Årstiden inbjuder och uppmanar till gardinbyten och mer vintriga textilier. Jag hämtade strykjärnet och ett gammalt påslakan att stryka på och tog med det ner i köket. In genom köksfönstret gnistrade en intensiv novembersol och lyste in på mig och mina göromål där på köksbänken. Det gamla påslakanet kändes mjukt som siden under mina fingrar och jag tänkte på alla gamla textilier som jag inte vet jag jag ska göra med.

På något sätt har jag väldigt svårt att skiljas från dem. Särskilt gamla påslakan. På något sätt har de varit med i familjen, nötts och blötts genom åren. Sett glädje och sorg, vänner och familj. Förväntan, välkomnande, kärlek och vila har nötts in i de mjuka fibrerna. De kanske blir omoderna till utseendet. Men känslan i dem är svårersättlig även om man alltid är sugen på att köpa nya snygga. Det är inte heller alldeles självklart att man vill lägga dem i återvinning eller insamlingar. Det är lite för privat för det. Men samtidigt känns det vulgärt att bränna upp dem.

I mammas och svärmors vackra trasmattor kan man känna igen minnen från förr – gamla lakan, sängöverkast, examensklänningar, kläder och tyger från förr. De ligger där med sina ränder i livets väv och minner om glädje sorg och möda från svunna tider.

Själv kommer jag aldrig mer att väva, och inte kan jag samla allt på hög heller. Men jag stryker lite med handen över den aprikosfärgade blomman och känner en liten fläkt som från en nybadad barnkind på min kudde. Barntvål, Via och Comfort. Sovsvettiga små lockar. Livet som alltför snabbt passerat revy.

Jag fnyser lite åt mig själv – åt min sentimentala ådra, men gläds samtidigt åt livsväven och dess randningar. Att jag har fått ha den i 59 år. Somligt måste förvisso kasseras ur lådor och skåp. Men i minnets linneskåp kommer de för alltid att ligga kvar, fint hopvikta och lavendeldoftande. Fyllda med kärlek.P1270606

Årstiden inbjuder och uppmanar till gardinbyten och mer vintriga textilier. Jag hämtade strykjärnet och ett gammalt påslakan att stryka på och tog med det ner i köket. In genom köksfönstret gnistrade en intensiv novembersol och lyste in på mig och mina göromål där på köksbänken. Det gamla påslakanet kändes mjukt som siden under mina fingrar och jag tänkte på alla gamla textilier som jag inte vet jag jag ska göra med.

På något sätt har jag väldigt svårt att skiljas från dem. Särskilt gamla påslakan. På något sätt har de varit med i familjen, nötts och blötts genom åren. Sett glädje och sorg, vänner och familj. Förväntan, välkomnande, kärlek och vila har nötts in i de mjuka fibrerna. De kanske blir omoderna till utseendet. Men känslan i dem är svårersättlig även om man alltid är sugen på att köpa nya snygga. Det är inte heller alldeles självklart att man vill lägga dem i återvinning eller insamlingar. Det är lite för privat för det. Men samtidigt känns det vulgärt att bränna upp dem.

I mammas och svärmors vackra trasmattor kan man känna igen minnen från förr – gamla lakan, sängöverkast, examensklänningar, kläder och tyger från förr. De ligger där med sina ränder i livets väv och minner om glädje sorg och möda från svunna tider.

Själv kommer jag aldrig mer att väva, och inte kan jag samla allt på hög heller. Men jag stryker lite med handen över den aprikosfärgade blomman och känner en liten fläkt som från en nybadad barnkind på min kudde. Barntvål, Via och Comfort. Sovsvettiga små lockar. Livet som alltför snabbt passerat revy.

Jag fnyser lite åt mig själv – åt min sentimentala ådra, men gläds samtidigt åt livsväven och dess randningar. Att jag har fått ha den i 56 år. Somligt måste förvisso kasseras ur lådor och skåp. Men i minnets linneskåp kommer de för alltid att ligga kvar, fint hopvikta och lavendeldoftande. Fyllda med kärlek.

2 kommentarer