Trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att orten Bakvattnet fanns på riktigt. Likafullt satt jag nyss och knappade in den på Robbans GPS. Dit styr han kosan idag på en spontan hjullastarsafari – igen! Vi har ännu inte fått tag i den maskin vi kommer att behöva när snön börjar yra däruppe i Sandvikens Fjällgård.

Jag brukar inte vara orolig när han är ute och kör, men idag känns det inget vidare. Det blev en extra lång kram innan vi skildes. Själv stannar jag vid hemmets härd och fortsätter att knoga på med allt som ska göras. Några ärenden i stan blir det, och det känns faktiskt skönt att det är lite svalare idag. Hela tiden har jag mina nära och kära i tankarna – tacksam för livet.