Full fart på jobbet idag. Gör ett register över alla CE-märkta verktyg, och det är inte få. Sex tjocka pärmar. Dessutom fick jag ett gäng skyltar som ska göras i ordning. Men jag klagar absolut inte, det bra då det finns jobb. Sen ska jag tydligen byta jobbdator och det får man nog räkna med ta ett par dagar. För övrigt trivs jag bra i värmen. Min kropp som kan stelna till och börja värka om det är kallare än +20 fungerar bra. Men klimatanläggning i bilen är inte dumt, jag minns hur jävulskt varmt det kunde bli i en Amazon med galonklädsel. Och dessutom rökte man gärna oavbrutet. Tänk er det, barn av vår tid!!!

Å andra sidan kunde det vara det motsatta på vintern. Jag minns en natt med drygt 30-gradig kyla och en resa mellan Fredrika och Åsele. Vi åkte Ford Taunus och jag satt påbyltad mitt i baksätet. Kompisen som körde utbrast plötsligt ”Du, får jag låna handskarna av dig – jag har ”nagelbitn” så jag kan inte hålla i ratten…

Men idag har nog ingen sådana problem.

NUS även idag, men den här gången för röntgen. Både magnet- och vanlig lungröntgen. Detta gjorde jag varje halvår under många år efter min tumöroperation, men nu är det mer sällan. Det var säkert fyra år sen sist. De vill givetvis se om tumören kommit tillbaka. Men nu är jag i alla fall ”ledig” tills på måndag då det är dialys igen.

Med tilltagande ljus och värme har suget att fotografera så smått vaknat. I helgen tar jag mig inte så långt, ingen assistent som jobbar har körkort,  men kanske en liten expedition till veckan? Som tur är har vi ju naturen inpå knutarna här i Umeå om det är natur man är ute efter. Och det lär säkert genomföras några bilträffar i sommar och bilar är ju mitt favoritmotiv.

Till sist: får precis höra att en avskrädeshög vid namn ”Alternativ för Sverige” härjar i riksdagen. Tydligen gamla sverigedemokrater som är ännu fyra mil till höger med en uppfattning om Sverige som trotsar alla uppfattningar om verkligheten. Jag hoppas verkligen att det här är absolut sista gången jag hör talas om dem!!!

Om någon forskare skulle göra sig besväret att analysera mina blogginlägg genom åren skulle de noter att mina inlägg blivit kortare efter 2008. Förklaringen till det är enkel: från att obehindrat ha skrivit som en kulspruta med alla fingrar gjorde stroken att jag fick gå över till ”pekfingervalsen” som den värsta nybörjare. Ett finger som jobbar i stället för åtta. Jag skriver alltså mycket saktare, betydligt saktare än mitt tålamod medger ofta. Så därför blir texterna rätt korta, tyvärr. Men det är kanske inte enbart en nackdel?

Då jag skriver insändare har jag alltid strävat efter att vara kort och koncis. Samma teknik får nu gälla bloggar och annat. Därför slutar jag nu för idag. Tack och hej!

Dagen har väl mest rullat på i ganska sävlig lunk. Men när jag nu sammanfattar pingstlördagen (visst är det pingstlördag?) märker jag att jag inte haft det perfekta flytet. Skrivbordet på en av datorerna behagade vända bilden upp och ner och hon som kan fixa dylika påhitt jobbar först på måndag. Mina försök att förstå hur jag flyttar bilder från mobil till dator resulterade i…nada, säger man väl. Märkligt nog står det inget i manualen heller. Till sist jagade jag en låt på You tube men misslyckades trots ivriga försök.

Om jag höjer blicken lite till ett nationellt perspektiv måste jag tyvärr konstatera att fler och fler köper Sverigedemokraternas budskap. Det är bara att konstatera att ingen tvivelaktig insats från deras sida kan minska deras popularitet.

Men vad som är mest tragisk är att  de är de traditionella partierna som trampat stigen för dem. Tyvärr har regerande Socialdemokrater tagit en del medborgarfientliga beslut som mycket väl kan kosta dem makten i höst. Visst, till stor del eftergifter  för miljöpartiet men de driver även egna frågor mot folkflertalet. Ibland känns det som de glömt sin grundideologi bland alla övereskommelser och kohandel.

Även moderaterna har tvärvänt mot flyktingfientlighet i panik över att förlora röster. Nej, Sverige är ett fantastiskt land som definitivt inte är ”i fritt fall” som en del mörkmän hävdar. Det finns mycket som går att göra bättre trots att väldigt mycket är bra. Min största förhoppning är trots allt en rejält tilltagen socialdemokratisk seger i höst och ett riktigt botten val för Sverigedemokraterna.

Den senaste tiden har jag förundrats över vilka priser som begärs för amerikanska bilar. En bil som ser hygglig ut men med visst renoveringsbehov = 150 000. En fin bil av attraktiv modell 300 000 – 800 000. Standarden på bilarna har generellt höjts men samtidigt har en viktig grupp excluderats nämligen unga grabbar och tjejer med stort intresse men liten plånbok.I förlängningen blir målgruppen mindre och mindre. För övrigt gäller det även de flesta äldre. Jag till exempel kan inte lägga 300 000 på en entusiastbil.Bilarna finns nog kvar, men ägda av ett fåtal kapitalstarka investerare, och den gamla tiden då du köpte enkul bil för 20 000 är borta…

Inte bara flygarhelg, det var även dialysdag precis som alla torsdagar. Det gick alldeles förträffligt och nu ser jag fram emot en semesterdag i morgon med som jag hoppas, lika fint väder.

Det är säkert fler än jag som undrat över det fullständigt fallfärdiga huset längs Västra Strandgatan. En grävmaskin kunde lösa problemet på en halvtimme om det inte vore för att några makthavare bestämt sig för att huset ska bevaras. Herreminje, det hålls ihop med spännband och taket har rasat in. Riv skiten säger ju allt förnuft men inte byråkraterna. Fruktansvärt!!!

111 miljoner var det visst Astra Zeneca-direktören skulle få kvittera ut i bonus. Han jag tog upp igår. Moraliskt totalt vidrigt men det skulle inte förvåna mig om han hittar skäl att ta emot pengarna. Betydligt mer beundransvärda är favoritbandet Metallica som skänkte nästan 400 000 kronor till Stockholms stadsmission. Men egentligen är det väl så att alla som delar med sig, även om det bara är 100 kronor, har ett gott och beundransvärt hjärta.

Morgondagens projekt blir att fixa fram ström till bilstereon. Egentligen är det Bilbolagets ansvar. Det var de som utlöste stöldskyddet då de bytte batteri men det underverket kan man nog drömma om.

Nu ser det till slut ut som myndigheterna är på väg att begrava den eländiga växlingen mellan sommar och vintertid. Bortsett från allt annat trassel så är det ett mörker då man – som jag – har en mängd mediciner som ska tas på vissa klockslag. Väderkartan i tv var också en glädjeinjektion idag. Sol, sol, sol överallt lyser även upp i våra sinnen. På tal om sinne är steget inte långt till vansinne. Jag tänker alltså skriva några rader om Donald Trump…

Det är nästan oundvikligt, hans ”misstroendekapital” är nästan oändligt men det verkar inte ha minsta betydelse för honom. En annan som gjort sig skyldig till lika många kränkningar, lögner och olagligheter skulle som minst bli av med alla sina förtroendeuppdrag. Han älskas bara mer och mer av en rätt stor del av amerikanarna!!!

Här lite med ett halvt öra att en Astra Zeneca direktör ska få ett oändligt antal miljoner i bonus vilket förklarligt nog väckt aktieägarnas vrede. Jag är inte ute efter att stoppa bonussystem, jag kommer ju själv i åtnjutande av Volvos, men det måste ju ändå vara rimliga proportioner. Visst, en höjdare kan väl få lyfta någon miljon, men här handlade det om flera delar som tillsammans gav en jäkla massa miljoner.

Nej, nu får jag sluta, det är dags att koka frukostägg till i morgon…

Idag är det nästan på dagen tolv år sedan jag stannade vid ett övergångsställe väst på stan. Jag hade handlat på Kronoparken och funderade mest på om jag skulle rekonditionera inredningen på kärran som då hade gått 6700 mil.

Under bråkdelen av en sekund såg jag något rött växa i backspegeln med en himla fart. Sedan small det och jag satt plötsligt omgiven av krutdammande  luftkuddar.

Jag tog mig ut med en molande värk i ryggslutet och konstaterade att den röda Peugeoten hade vikt sig så pass att vi fick bryta upp dörren för att få ut föraren.

Sedan var det väl i stort sett frid och fröjd några dagar. Jag tog ut en hyrbil och åkte upp till Vilhelmina

Men värken blev värre och värre och en natt konstaterade jag att jag inte längre kunde hålla urinen. Paniken låg inte ”på lut” utan den var ständigt närvarande!

Fullständigt inkonsekvent som jag var åkte jag inte till sjukstugan – nej en plastsäck på sätet och sedan ner till Umeå mitt i natten. Inte in på akuten, nej jag låg och skakade i värk och feber ett dygn eller så innan jag till slut ringde dem.

Och fick givetvis komma på stört.

Ett par dagar senare var det frid och fröjd igen. Jag hade fått peniccilin och blivit inlagd och mådde fint. Då kom en ung kvinnlig läkare och undrade om jag ville följa med för ett samtal.

Då vi kom in i ett litet undersökningrum väntade ytterligare fyra läkare. Någon dag före hade jag gjort magnetfotografering av ryggslutet och precis där började jag ana att något var allvarligt på tok.

Då tog den äldste läkaren till orda:

– Tyvärr är det så att vi hittade betydligt mer är vad vi ville, sa han allvarligt.

Det handlade om en tumör som hade angripit de fyra nedersta ryggkotorna.

Så började den resa som jag fortfarande är ute på…

Ja, till slut kom solen och värmen och äntligen kan vi hoppas att en sommar lurar bakom hörnet. Nu har vi noga räknat sex månader då vi kan känna oss som folk och slippa motorvärmare, broddar, snö och köld. Jippee!

Planerna för sommaren innefattar några dagar i Vilhelmina, som vanligt. Jag har också tänkt besöka Titanic-utställningen i Skellefteå och även turista några dagar i vår grannkommun. Som faktiskt har mycket fint att visa upp.Om jag fortsätter få dialys i nuvarande omfattning, alltså på måndag och torsdag hinner jag ju båda dessa aktiviteter utan problem.

Gamla raggarbilar vägrar dö. Min Oldsmobile 98 har haft ett minst sagt hårt liv sedan jag sålde den för över 30 år sedan. Trots det rullar den fortfarande även om den just nu är avställd. Har fått berättat att den fraktats till Finland för renovering. Om det stämmer ska det bli verkligt kul att se resultatet. Finländarna är duktiga.

Electran som jag sålde 2003 rullar för fullt trots att den var i viss mån märkt av raggarlivet

Firebirden finns i umetrakten men har varit avställd några år.

Le Mansen har vilat sedan 2013 men finns här i närheten

Min fairlane har renoverats och customiserats på ett snyggt sätt och stigit i värde från de 2 000 jag fick till långt över 100 000 idag

Gamla raggarbilar vägrar alltså att dö…

Ibland känner jag mig imponerande gammal. Särskilt när vissa företeelser från barndom och ungdom dyker upp.

Ett sådant fenomen år den skärslipare som dök upp i min hemby en höstdag runt 1971.

En stor tjock rock, en stabil och växellös cykel på vars pakethållare en – givetvis – handdriven slipapparat var placerad. Vi unga passade på att prata med honom nere vid mjölkbryggan och konstaterade att det var en trevlig och social herre trots att han slagit in på en udda försörjning’

Hur många av dagens unga vet överhuvudtaget vad en skärslipare var?