Etikett: ansiktsblind

Det är inget fel på den…

Av , , 4 kommentarer 11

Jag satt och tänkte på hur vi människor är, ja, väldigt olika förstås, men det här med utseendet, och hur man upplever sig själv. En säger att den är missnöjd med sin näsa, medan den andre svarar att det är väl inget fel på den.

nasapazBild hittad HÄR
Och det kanske det inte är heller, men personen som tycker det om sig själv, vill säkert inte höra det. Det är dennes känsla, och man ser på sig själv, på ett annat sätt, än vad andra gör.

Sen kan man heller aldrig vara säker på att den som avfärdar, ”problemet”, säger det för att vara snäll…eller rent bara för att det är inget den har tänkt på.

Jag har ju haft några år nu, att tänka efter på hur jag själv upplever andra människors utseenden, och nu tänker jag i första hand på detta med att vara ansiktsblind. Jag vet ju idag (nåt jag aldrig tänkt på förut) att jag är noga med detaljer på en annan människa.

Hur näsan ser ut, tänder, ögonbryn, hår, hur dom går och står. På det kan man ta igen många :D Sen finns det dom som jag inte sett på många år, och jag lovar, skulle dom ringa på dörren skulle jag aldrig veta vem dom var.

kroner

70322910155058069465258634452222oVar det Lasse eller kan det ha varit Karlsson på taket? :D Bilder lånad HÄR och HÄR

Och kolla in likheterna, på dom här:

10177296_976475399086533_4477214271610281955_n 12027632_976475265753213_5500626358118947500_n 12795451_976475205753219_1817684057579790939_n

Men jag vet inte att jag någonsin tänkt, att det där skulle ha varit åtgärdat, på en annan person, att jag tyckt att något sett knepigt ut. Jag är däremot tacksam för allas olikheter, och det är inte utseendet för mig, som gör personen, utan det är hjärtat på den som betyder något, och som gör en annan människa vacker. Inte bara på insidan, utan även utanpå :D

Ordet fåfänga är något som dykt upp här, på senaste dagarna, och fåfäng, kan man nog vara på olika sätt. Det kan handla om vissa rutiner, man gör varje dag, för att uppnå en förnöjsamhet, över sitt utseende, det kanske handlar om kläder, för andra, eller att bara göra det man kan, för att må bra.

Sedan vet jag att saker man gör på rutin, plötsligt kan ändra sig, sen sitter man där, ett år senare, och undrar hur stackarn man orkade hålla på, med just det där, fast man vet att då man gjorde det, var det något man sa, att man aldrig kunde tänka sig att ge upp.

Jag kan ju inte låta denna bild passera, såg den på FB och den får avrunda , detta lilla grubbleri, och så önskar jag er alla, en trevlig fredag!

Smokey-Eye

Haparanda ligger inte i Mo i rana

Av , , 5 kommentarer 2

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag suger på att känna igen människor och dessutom har jag lite problem med lokalsinnet. Nu vet jag ju att det kan ha sina orsaker, om jag nu är ansiktsblind, som det finns något som heter. Skulle egentligen vara ganska kul om man fick göra en undersökning för att komma fram till hur det ligger till, inte för att det skulle räknas till ett handikapp men för att jag skulle kunna säga att det finns en anledning till varför jag inte hejar på alla människor jag möter. Det skulle finnas ett ord att sätta på det.

Jag har tänkt en hel del på detta, nu på senare tid, och när jag tänker efter på hur jag egentligen gör för att känna igen en människa, och hur jag alltid har gjort, så är det först håret man tittar på, färg och bena, lockigt etc., mustasch, skägg, om det är en kille, ögon, någon som har en sned tand osv. Sedan är det kroppshållningen, hur dom går eller rör på armar och ben.
 
Vi satt ute i förgår och njöt av den varma solen. Det passerade en kille och en tjej, ett antal gånger, bärandes på målarburkar och sånt man använder sig av då man uppdaterar sin lägenhet. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade som höll på renovera. Nå, sen kom Kerstin och satt sig, samma par kommer en sista gång efter ett tag och Kerstin undrar vilka det var, ja, sa jag, jag vet inte, har aldrig sett dom. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade, och jag såg ut som ett frågetecken, nähä, sa jag, är det dom som har gått här fram och tillbaka hela tiden? Japp, säger hon, och jag har återigen bevisat att jag känner verkligen inte igen en människa, det går inte.
 
Sen har vi detta med lokalsinnet. Fösta gången jag kommer ihåg att jag hade problem med det, var då vi hade varit ett gäng på Ålidhem, jag var väl runt 16 år, och skulle gå hem därifrån…själv. Jag bodde ju på Mariehem då detta begav sig. Jag traskar iväg och tycker att jag går och går i evigheter, när jag kommer till en skylt där det står Sävar 12, så inser jag att jag är ute och cyklar. Ja inte bokstavligen utan att jag är lite vill, så jag får sno om samma håll jag kom ifrån. Jag hittade hem till slut men det var onekligen lite nervpirrande.
 
En annan gång som jag drar mig till minnes, är då jag har den lilla uppkörningen, detta var i juni, 1985. Körskolläraren säger till mig att nu tar vi och åker till Haparanda. Ok säger jag och tror mig veta att Haparanda ligger åt samma håll som Vännäs och kör ditåt. Nu hade han ju tänkt att jag skulle läsa på skyltarna, vilket jag inte gjorde, utan jag gick efter vart jag trodde att det skulle vara och se…jag hade fel, Haparanda är inte i Mo i rana. Men en lärdom fick jag ju av detta, jag vet idag vart Haparanda ligger och åt vilket håll jag kör om jag ska till Mo i rana.
 
Och med denna lilla blogg så önskar jag er alla en fin tisdag.
 
 

Ansiktsblind

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag brukar kopiera min text härifrån och även sätta ut den på netdoktor.se, där jag är både medlem och medlemskrönikör.
 
Efter gårdagens blogg om att jag har så svårt att känna igen människor så var det en som kommenterade och skickade denna länk till mig:
 
Jag läste den och faktiskt, det kanske inte är helt otroligt men jag skulle nog kunna ha en mildare variant av detta. Jag känner igen mig i mycket. Bland annat står det att många ansiktsblinda har svårt med lokalkännedom. Vilket alla i min närhet kan intyga att jag har väldigt svårt med, inte bara lokalt utan världsligt. Be mig inte peka ut på kartan vart Stockholm ligger, jag vet nog på ett ungefär men bara nästan. Jag är glad att jag vet vart Umeå är. Sedan detta med bilar, jag är intresserad av bilar men jag kan baske mig inte se någon större skillnad på många av dom. Camaros har jag blivit lite bättre på att känna igen, men det kan ju finnas en anledning till det.
 
Människor man känner lite bättre känner jag oftast igen på håll, på grund av kroppshållningen eller sättet dom går på. När vi ibland pratar om likheten mellan Theresé och Jennifer, för dom var otroligt lik till utseendet när dom var yngre, så kan jag inte framkalla en bild i huvudet på hur Theresé såg ut, men ser jag ett kort på henne så vet jag naturligtvis att det är hon. Men i skallen finns inget ansikte, inte när hon var liten, däremot idag, konstigt.
 
Men som sagt var, jag är inte stor eller högfärdig av mig, bara jädrigt osäker på om jag känner människan i fråga eller ej. Men sen är det väl inte så himla farligt ändå, ingen har ju dött av att ha blivit hejad på utan att man känner personen, eller hur? Och om ni vet att ni känner mig så kan ni gärna säga Hej till mig med så får jag något att fundera på…vem stackarn var det där??? :-D
 
Jag hade besöksrekord igår, jätteroligt att se att någon läser det man skriver, sen om det är vettiga saker eller bara nonsens, är ju upp till var och en att avgöra. Över 30 000 besökare totalt och 666 stycken enbart igår, kul!
 
Ha en bra dag, och du, är det mörkt, tänd en lampa eller ett ljus, om det regnar ta med ett paraply och får du sladd….frikoppla och styr i vägens riktning.