Etikett: ansiktsblind

Dåligt i huvve på mer än ett sätt 😯🤣

Av , , Bli först att kommentera 21

Väldigt trevlig fikadejt på Ullas igår. Skulle lätt kunna kalla den för en riktig blinddate, bokstavligt talat, haha. Vi har setts på fejjan, även i riktiga livet, men aldrig pratat med varandra. Men så skrev jag i ”min” grupp, Cruisingtjejer i Norr, att skulle man möta mig nån gång fick dom gärna komma fram och heja. Risken är ju överhängande att jag inte skulle veta vilka dom var. Ja ni som vet, vet ju att jag har nån grad av ansiktsblindhet.

Det har nu även hon, och frågade om vi skulle ta en fika eller nåt annat ihop. Dels för att prata lite om detta men även för att det faktiskt kan vara kul att knyta nya kontakter och se vart det leder.

Det finns inte jättemycket om ansiktsblindhet, men här är lite kort fakta.

 

Skrattar lätt om det där med lokalsinne, och svårigheter att skilja på höger och vänster. Ja, jag säger ju det. Ska jag nånstans tittar jag gärna på en karta, räknar typ, första höger…tredje vänster och andra höger igen. Fast, sen, på plats, så kan min hjärna säga, nähädu, det där tror jag inte alls på, det måste vara åt andra hållet, och tjopp så var man körd, och vilse.

Det finns ingen större forskning kring detta, men huvud trauma kan vara utlösande. Jag har haft 2 större hjärnskakningar, den sista då jag var 16 år. Bägge tillfällena tarvade inläggning på lasarettet. Men sen undrar jag också att tvåhänthet kan spela in 🤔 Just därför det kan vara svårt med höger och vänster.

Det mest typiska, då man berättar detta för någon är att dom svarar tillbaka att dom har samma problem. Fast jag tror att det i största fall, mest handlar om att man har svårt att hålla reda på alla man känner och möter. Ni vet, ytliga bekanta som man vet, att man brukar träffa på…promenadstråket. Men så plötsligt träffas man på Ica och då stämmer ingenting.

För mig kan det handla om 10 minuter senare och jag vet inte om det är samma människa. Här får man hoppas att dom har samma kläder på sig efter dom där 10 minuterna och dom får gärna vara i skrikiga färger, och personen ska ha säregna drag, då kanske jag kan ha koll.

Svårt att förklara hur det är man INTE ser ett ansikte. Jag skulle vilja beskriva känslan som när man ibland kan se en prick som fladdrar runt i ögat och man försöker fästa blicken på den, fast det går inte. Jag kan se detaljer i ett ansikte och vara rätt bra på att komma ihåg dom. Men sen att pussla ihop dom till en bild i huvudet, näpp, det går inte.

Nåväl, jag är ju van nu och det är inte så att jag inte känner igen en massa av våra vänner i alla fall. Fast det handlar om sättet dom rör sig på, längd och annat, men det spelar ju ingen roll, HUR jag ser dom, eller hur 😁

Katarina, som hon heter, skickade dessa bilder igår kväll och skrev att hennes man sagt nåt i stil med: Ja . kolla, det är ju han… ”Ja, tänkte Katarina den där svenska, Kjell Berg.

” -Mel Gibson”, säger hennes man. Jag skrattade igenkännande, och skrev att det dessutom kunde ha varit någon släkting till Beppe Wolgers, for all i know.

Apropå höger och vänster, så dök våran ny insatta balkongdörr upp som 5 års minne. Den där som dom satt på fel sida. Vi skulle ha en vänsterhängd men fick en höger. Jo, man tar höger eller vänster sett från utsidan, och ja, vi hade beställt rätt men dom tog fel.

Vilken miss 🤯 Nu kan man ju skratta åt hur dom ens tänkte då dom satte dit den. Hur skulle vi ens ta oss ut på balkongen, där kan vi snacka om dåligt i huvvet på mer än ett sätt.

Efter fikat tog vi en walkabout i omgivningarna med deras urgulliga hund Thompson, som är en Staffordshire bullterrier. Winstone med sitt gamla sura, vaktiga beteende är  raka motsatsen till Thompa. Han är översocial och väldigt på medan Mr W saknar dom där sociala skillsen som man hade önskat att han haft. Jaja, med oss är han det men inte med så många fler.

Apropå hundar så dök även detta upp som minne. Haha, skrattar lika gott åt klippet idag, som jag gjorde då.

Det blev kvällsträning med Nicco.

Vilken luft det var ute. Vi kom hem runt 21 och då var det +17 grader. Helt underbart och hade det varit mitten av augusti, så hade vi stannat kvar ute.

Ser ut att bli lovande väder över Genesön idag så vi ska göra oss i ordning för en liten roadtrip söderut. Fint med miljöombyte, bara så där.

Ha en fin lördag, allihop!

Det sitter i detaljerna, dom där små sakerna

Av , , Bli först att kommentera 17

Det gick ändå bra att jobba igår, över förväntan, till och med. Man får tänka på att jobba nära kroppen. Men tänk vad beroende man är av sina armar och ben. Och är det nåt som gör att man inte kan utföra saker som man brukar, så känner man genast nederlag.

Sen är vi nog ändå snabba på att kompensera, lära om och ändå kunna fortsätta med det man gjort förut. Ibland på nya sätt och andra gånger, mer tillfälligt. Man får lov att ta det för vad det är, annars går vi under.

Nu menar jag inte att man går under för en revbensfraktur, utan tänker mer på dom som går igenom större trauman.

Som att förlora nåt av våra 5 sinnen, kanske främst syn, hörsel och känsel. Eller alla som på ett eller annat sätt förlorat armar eller ben.

Jag tänker också på hur många år, jag gick omkring och var ansiktsblind, utan att faktiskt veta att det finns nåt som heter så och hur man kan bli det. Sedan har jag fått lära mig själv, hur jag faktiskt vetat vem som är vem, utan att kunna beskriva ett ansikte.

Det finns ju andra knep att ta till Detaljer, mina vänner, detaljer. Dom där små sakerna som kanske inte andra tänker på. Jag roar mig med frågespel på mobilen. Här tänker jag att det inte bara är av ondo. Man kan ju även lära sig något.


Ofta kommer samma frågor tillbaka och dom nöter man in. Men så har jag även sett att om frågan kommer tillbaka efter 3-4 omgångar, så ligger svaret på samma plats som tidigare. Detta händer 95% av gångerna, vad jag blev mer förundrad över är att jag kommer ihåg vart svaret kommer att komma.

Alltså har jag ändå ett minne som fungerar på sitt sätt, men inte då det kommer till ansikten.

Men människan är mer komplex än vad vi kanske tror oss veta. Såg detta klipp på TikTok igår. Här var jag mer förbluffad över hur nån kan komma på hur man ska utföra en sån här uppvisning. Det tarvar planering och synkning, hos deltagarna, jisses 😮 Dom kommer 20 sekunder in i klippet.

Själv hade jag varit lost efter första vinkningen, haha.

Ha en fin onsdag, allihop och njut av dom kommande 24 timmarna.

👻 Spökslott med spindlar 🕷 och spindelväv 🕸

Av , , 2 kommentarer 13

Fotade ett litet träd igår, brukar kolla på bilderna då jag kommer hem, för att kunna se hur dom blev. Här upptäckte jag nåt… ser ni vad jag såg?

Det här, vad är det, för nåt? Betyder det att jag måste gå dit idag med och kolla. Förmodligen nåt skräp, men jag är av nyfiken natur, så…

Nu på morgonpromenaden sågs återigen, skockvis med fåglar uppe i trädtopparna. Så surt att bilderna inte visar det jag ser. För mig så såg det jätte coolt ut, alldeles svarta toppar med kvistar som hängde under. Påminde om spökslott med spindlar i spindelväv.

Jag fattar inte ens hur dom kan sitta där utan att kvistarna bågnar eller knäcks.


Snö, snö och återigen snö. Kom hem igår kväll och Åke hade skottat det han kunde. Det låg lite klumpar och så men inget kan inte kunde sladda över. Sen kom traktorn, och man blir ju glad i själen då han kör in och tar allt i sin skopa, som ligger i vår in och utfart. Ni vet ju att vi får 3 strängar av snö, då dom plogar bilvägen och sedan gång och cykelbanan. Det är fruktansvärt jobbigt att skotta den snön, för det blir så packat.

Men säg den glädje som består. Dom har skottat vägen, och tyvärr, det verkar inte som om alla bryr sig om skiten vi får ta rätt på. Man kan ju önska att dom åtminstone, lyfte på bladet då dom passerar.

Efter att nu har stått där och hackat snö och försökt kasta upp den på befintlig snöhög. Så var jag såpass elak att jag bestämde mig för att min nästa bil, kommer, tyvärr, att bli en Jeep igen. Då kommer jag bara att gasa rätt igenom, inga problem.


En annan lösning hade varit att köpa barnsparkar åt en hel förskola och utrusta dom med små röda plogar framtill. Sen kunde man bjuda på mellis härute efter utfört uppdrag. Uppdraget är givetvis, att skotta åt oss.

Emma har återigen lyckats med att måla en fin tavla, nu, ett självporträtt. Och som jag skrev på fejjan, jag må vara ansiktsblind, men det där, vet jag är hon, det går inte att ta miste på.


Önskar er alla en fin onsdag!

En lite krokig, röd tråd…

Av , , 2 kommentarer 12

Idag, mina vänner och alla andra, ska vi fira den stora Pi-dagen. Den infaller 14 mars varje år, och firas av människor runt om i världen. Detta för att uppmärksamma talet Pi som används i många matematiska formler. Sedan 1988 har dagen firats och 2009, tog USA’s representanthus, beslut om att denna Pi-dag, skall vara en nationell minnesdag i landet.

Och till er som missat Pi, det förkortas oftast 3,14 vilket gör den 14 mars till det perfekta datumet för firandet. Och vad ska vi fira det med, månntro 🤔

Jag tror att Nicco fixar tårta efter hon varit på skytte, Wohoo!!! Fast i sanningens namn, så tror jag hon fixar tårta så vi kan fira hennes kommande födelsedag, som infaller imorgon. Och imorgon, jobbar vi ju allihop, så söndag är en bra, firardag.

Den här bilden dök upp i en grupp på FB


Ni som vet, ni vet, att det där är jag, inte bara i ett nötskal, utan jag är stöpt på det där viset. Från början till slut.

Tänk när jag var inne på XXL och hade nästan precis bestämt mig för att jag skulle måste fråga nån om vägen ut, jag var lost bland alla hyllor och kläder. Men plötslig delade nån på klädställningarna likt nån annan, som delade på röda havet, och jag såg ljuset…från kassorna.

Eller den gången jag satt i vilorummet inför operationen av tummen, och jag samtalade med en kvinna som låg för återhämtning i sängen bredvid. Vi kom in på ämnet, och jag berättade lite kort om mina problem. Hon såg ut som om hon trodde att jag överdrev lite 🤔.

När jag är klar och ska gå, ligger kvinnan fortfarande kvar, vi säger hej då och jag beger mig ut i den stora världen utanför rummet. Svänger tvärsäkert åt höger 👉, men 10 meter längre bort blir jag stoppad av en sköterska som undrar vart jag är på väg. Haha, ja ni, och jag måste då passera rummet där kvinnan ligger och jag ser henne i ögonvrån 👀. Jösses!

Nåja, jag är skruvad, det vet jag. Jag vet också att lokalsinne hänger ihop med att vara ansiktsblind. Och det i sin tur, kan man bli om man varit med om, till exempel hjärnskakningar. Och jodå, det har jag, tack så mycket. Så jag ser, en röd tråd, inte så rak, kanske, men ändock.

Jag fick prova nåt nytt igår.

Mango Cuba, med färskpressad citron, is och fruktsoda. Den var god!

Enda anledningen till varför Winstone inte var med på bild, var att han satt fast i Niccos knä, vid sidan om. Haha, stackaren. Jag satt, tidigare under dagen i mitt soffhörn. Det var lugnt och tyst, nån var ute, nån annan låg och sov. Jag tittar upp, och nä, jag var inte ensam, jag är nog aldrig ensam, hahaa…

Nej, fira nu ordentligt och ha en underbar Pi-dag, allihop!

Det är inget fel på den…

Av , , 4 kommentarer 11

Jag satt och tänkte på hur vi människor är, ja, väldigt olika förstås, men det här med utseendet, och hur man upplever sig själv. En säger att den är missnöjd med sin näsa, medan den andre svarar att det är väl inget fel på den.

nasapazBild hittad HÄR
Och det kanske det inte är heller, men personen som tycker det om sig själv, vill säkert inte höra det. Det är dennes känsla, och man ser på sig själv, på ett annat sätt, än vad andra gör.

Sen kan man heller aldrig vara säker på att den som avfärdar, ”problemet”, säger det för att vara snäll…eller rent bara för att det är inget den har tänkt på.

Jag har ju haft några år nu, att tänka efter på hur jag själv upplever andra människors utseenden, och nu tänker jag i första hand på detta med att vara ansiktsblind. Jag vet ju idag (nåt jag aldrig tänkt på förut) att jag är noga med detaljer på en annan människa.

Hur näsan ser ut, tänder, ögonbryn, hår, hur dom går och står. På det kan man ta igen många 😀 Sen finns det dom som jag inte sett på många år, och jag lovar, skulle dom ringa på dörren skulle jag aldrig veta vem dom var.

kroner

70322910155058069465258634452222oVar det Lasse eller kan det ha varit Karlsson på taket? 😀 Bilder lånad HÄR och HÄR

Och kolla in likheterna, på dom här:

10177296_976475399086533_4477214271610281955_n 12027632_976475265753213_5500626358118947500_n 12795451_976475205753219_1817684057579790939_n

Men jag vet inte att jag någonsin tänkt, att det där skulle ha varit åtgärdat, på en annan person, att jag tyckt att något sett knepigt ut. Jag är däremot tacksam för allas olikheter, och det är inte utseendet för mig, som gör personen, utan det är hjärtat på den som betyder något, och som gör en annan människa vacker. Inte bara på insidan, utan även utanpå 😀

Ordet fåfänga är något som dykt upp här, på senaste dagarna, och fåfäng, kan man nog vara på olika sätt. Det kan handla om vissa rutiner, man gör varje dag, för att uppnå en förnöjsamhet, över sitt utseende, det kanske handlar om kläder, för andra, eller att bara göra det man kan, för att må bra.

Sedan vet jag att saker man gör på rutin, plötsligt kan ändra sig, sen sitter man där, ett år senare, och undrar hur stackarn man orkade hålla på, med just det där, fast man vet att då man gjorde det, var det något man sa, att man aldrig kunde tänka sig att ge upp.

Jag kan ju inte låta denna bild passera, såg den på FB och den får avrunda , detta lilla grubbleri, och så önskar jag er alla, en trevlig fredag!

Smokey-Eye

Haparanda ligger inte i Mo i rana

Av , , 5 kommentarer 2

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag suger på att känna igen människor och dessutom har jag lite problem med lokalsinnet. Nu vet jag ju att det kan ha sina orsaker, om jag nu är ansiktsblind, som det finns något som heter. Skulle egentligen vara ganska kul om man fick göra en undersökning för att komma fram till hur det ligger till, inte för att det skulle räknas till ett handikapp men för att jag skulle kunna säga att det finns en anledning till varför jag inte hejar på alla människor jag möter. Det skulle finnas ett ord att sätta på det.

Jag har tänkt en hel del på detta, nu på senare tid, och när jag tänker efter på hur jag egentligen gör för att känna igen en människa, och hur jag alltid har gjort, så är det först håret man tittar på, färg och bena, lockigt etc., mustasch, skägg, om det är en kille, ögon, någon som har en sned tand osv. Sedan är det kroppshållningen, hur dom går eller rör på armar och ben.
 
Vi satt ute i förgår och njöt av den varma solen. Det passerade en kille och en tjej, ett antal gånger, bärandes på målarburkar och sånt man använder sig av då man uppdaterar sin lägenhet. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade som höll på renovera. Nå, sen kom Kerstin och satt sig, samma par kommer en sista gång efter ett tag och Kerstin undrar vilka det var, ja, sa jag, jag vet inte, har aldrig sett dom. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade, och jag såg ut som ett frågetecken, nähä, sa jag, är det dom som har gått här fram och tillbaka hela tiden? Japp, säger hon, och jag har återigen bevisat att jag känner verkligen inte igen en människa, det går inte.
 
Sen har vi detta med lokalsinnet. Fösta gången jag kommer ihåg att jag hade problem med det, var då vi hade varit ett gäng på Ålidhem, jag var väl runt 16 år, och skulle gå hem därifrån…själv. Jag bodde ju på Mariehem då detta begav sig. Jag traskar iväg och tycker att jag går och går i evigheter, när jag kommer till en skylt där det står Sävar 12, så inser jag att jag är ute och cyklar. Ja inte bokstavligen utan att jag är lite vill, så jag får sno om samma håll jag kom ifrån. Jag hittade hem till slut men det var onekligen lite nervpirrande.
 
En annan gång som jag drar mig till minnes, är då jag har den lilla uppkörningen, detta var i juni, 1985. Körskolläraren säger till mig att nu tar vi och åker till Haparanda. Ok säger jag och tror mig veta att Haparanda ligger åt samma håll som Vännäs och kör ditåt. Nu hade han ju tänkt att jag skulle läsa på skyltarna, vilket jag inte gjorde, utan jag gick efter vart jag trodde att det skulle vara och se…jag hade fel, Haparanda är inte i Mo i rana. Men en lärdom fick jag ju av detta, jag vet idag vart Haparanda ligger och åt vilket håll jag kör om jag ska till Mo i rana.
 
Och med denna lilla blogg så önskar jag er alla en fin tisdag.
 
 

Ansiktsblind

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag brukar kopiera min text härifrån och även sätta ut den på netdoktor.se, där jag är både medlem och medlemskrönikör.
 
Efter gårdagens blogg om att jag har så svårt att känna igen människor så var det en som kommenterade och skickade denna länk till mig:
 
Jag läste den och faktiskt, det kanske inte är helt otroligt men jag skulle nog kunna ha en mildare variant av detta. Jag känner igen mig i mycket. Bland annat står det att många ansiktsblinda har svårt med lokalkännedom. Vilket alla i min närhet kan intyga att jag har väldigt svårt med, inte bara lokalt utan världsligt. Be mig inte peka ut på kartan vart Stockholm ligger, jag vet nog på ett ungefär men bara nästan. Jag är glad att jag vet vart Umeå är. Sedan detta med bilar, jag är intresserad av bilar men jag kan baske mig inte se någon större skillnad på många av dom. Camaros har jag blivit lite bättre på att känna igen, men det kan ju finnas en anledning till det.
 
Människor man känner lite bättre känner jag oftast igen på håll, på grund av kroppshållningen eller sättet dom går på. När vi ibland pratar om likheten mellan Theresé och Jennifer, för dom var otroligt lik till utseendet när dom var yngre, så kan jag inte framkalla en bild i huvudet på hur Theresé såg ut, men ser jag ett kort på henne så vet jag naturligtvis att det är hon. Men i skallen finns inget ansikte, inte när hon var liten, däremot idag, konstigt.
 
Men som sagt var, jag är inte stor eller högfärdig av mig, bara jädrigt osäker på om jag känner människan i fråga eller ej. Men sen är det väl inte så himla farligt ändå, ingen har ju dött av att ha blivit hejad på utan att man känner personen, eller hur? Och om ni vet att ni känner mig så kan ni gärna säga Hej till mig med så får jag något att fundera på…vem stackarn var det där??? 😀
 
Jag hade besöksrekord igår, jätteroligt att se att någon läser det man skriver, sen om det är vettiga saker eller bara nonsens, är ju upp till var och en att avgöra. Över 30 000 besökare totalt och 666 stycken enbart igår, kul!
 
Ha en bra dag, och du, är det mörkt, tänd en lampa eller ett ljus, om det regnar ta med ett paraply och får du sladd….frikoppla och styr i vägens riktning.
Maria Lundmark Hällsten