Etikett: faster

En plump i protokollet!

Av , , 6 kommentarer 17

Nere vid vår lilla gräsbrygga, växer denna blomma:

20604611_10155518388636585_3376537872409634502_nMin morfar, sa för längesedan, att den var sällsynt, och jag kan väl tro på det, om jag utgår ifrån hur ofta jag sett den. Vi har 5-6 stycken som kommer upp varje sommar, och denna fotade jag nere vid början av Udden, Lainejaur, så där, fanns några stycken också, i övrigt har jag aldrig sett en liknade växt.

Någon här, som vet vad den heter?

Här ser ni Udden, den första blå pricken, längst ner, är början, där jag hittade fler blommor, och den inringade saken, är vår stuga :D Den översta blå pricken är bara en plump i protokollet :D Bilden kommer från Goole map.

InkedSkärmklipp 2017-08-02 08.46.54_LIInnan vi åkte hem igår, backade Åke in hos min farbror Matts och min faster Ingmarie. Dom hade besök, min faster Gunvor och min kusin Torgny med frun Marlene. Det var över 19 år sedan, jag såg dom sist..min kusin, alltså. Så det var kul att träffa dom lite tvärt, så där.

Nåt som också varit kul och lite överraskande är väl då man varit borta och kommer hem, till ett hus, där det hänt lite saker…bara så där.

Första svängen var ju sist vi var borta, då hade Theresé städat i besticklådan…rejält, och dessutom köpt fler av samma sorts bestick, som vi hade. Hon tänkte att då kunde man matcha dukningen, nästa gång vi blir fler än 12 stycken runt matbordet :D

Och sen igår, så väntade nya överraskningar. Nicco hade först städat upp, ute på bron, jo jag vet, vi är ju laglösa ibland. Man släpper saker där det ligger andra saker, men nu ser det nice ut, och det lär ju underhållas.

Inte nog med det, hon hade också tagit itu med vårt återvinningsskåp, som svällde över, hon tog sig ner på botten och började om från början, nu ser det fint och överskådligt ut. Tack å tack! Tror vi planerar in att resa bort om ett tag igen :D

Önskar er alla en fin onsdag!
20431581_10155518392981585_3395588998112537486_n

He small och smäller

Av , , Bli först att kommentera 14

Fick en flaschback för några dagar sedan då mamma bjöd på ett tuggummi. Vanan eller ovanan trogen så sög jag in tuggummit i munnen så det small. Jag gör inte som andra jag, jag drar in bubblorna i munnen istället, för då kan man smälla flera gånger på raken :D

Mamma var som konfunderad över hur jag kunde göra så…svårt att förklara. Sen påminde hon mig om pappa som inte alls kunde göra bubblor, dom gånger han försökte tog han i från tårna och blåste iväg hela tuggummit.

Och mamma själv hade ett första minne från tuggummit, hennes faster tuggade och lyckades få till små smällar, bara genom att tugga på det, och mamma tyckte det lät så gott, jojo. Och då måste jag ju bara visa er denna gamla dam som får testa pop rocks för första gången, ni vet, dom där godisarna som exploderar i munnen :D

Jag kommer också ihåg lördagspengen på 5 kronor, som en lördag, fick gå odelat till enbart BUGG, jag fick en hel påse, blandade smaker, oj vad jag njöt…tills dom var slut, och jag egentligen var sugen på godis, nå, det hände bara en gång, aldrig igen. Men buggen på den tiden var ju dubbelt så stora som dom man kan köpa idag…precis som mycket annat.

Nicco gick på högvarv igår och påbörjade ett STORT projekt, städa garaget. Hon vill ha saker överskådliga och veta vad som ligger vart, och det förstår jag med. Åke vet ju vart han har grejerna även om det är oorganiserat, men då är det bara han som kan jobba därinne.

Själv gjorde han i ordning buss och Camaro för vinterförvaring, får se om vi får den lastad och bortkörd idag. Blir tomt härute, men ändå skönt då det är gjort. Önskar er alla en fin söndag!

Styv kuling

Av , , Bli först att kommentera 12

Så var det lite vitt ute, igen, men vadå…se det från den ljusa sidan, nu blev det ju ännu ljusare ute, vad behöver vi sommartid till :D

Stormade ordenligt då vi lagt oss igår, man väntar nästan att det ska komma något flygande och krossa ett fönster, *pepparpeppar*.

Apropå blåst och flygande saker, våran gamla stuga, uppe i Malå, är inte världens vackraste, vindtätaste hus, kan jag säga. Vi är alla glada att vi numer har en ny stuga, men vi har några år i den gamla. Vi hade väl gjort vinter i stugan, stängt av vatten och huvudström och det var en blåsig höst.

Min farbror och faster var i deras dåvarande stuga som låg på andra sidan Udden, som tvärsöver, inte så långt fågelvägen, men man kan inte se till varandra, det är en liten kulle i mellan och ett hus. Nå, vi blev då uppringda en kväll, och Matts berättade att han sett något konstigt komma flygandes över backen, gissa vad…våran ytterdörr, jodåsåatt!

Han hade jagat ikapp den och den satt på sin plats, nästa sväng vi kom upp. Det var inte enda gången han ringde, då det blåste. Vi hade fått en sån där rolig träfågel (mås) som roterade sina vingar då det blåste. Nicke, svärfar, hade snickrat ihop pjäsen och Åke monterade den på stugknuten.

Och Matts berättade om ett konstigt, dovt swoschande ljud då det blåste, dom hade klurat länge på vad stackaren det kunde vara…lite spöklikt, så där, höst ni vet, mörkt och murrigt ute och detta läte.

Jo, men sen ringde han då och berättade att dom kommit på vad det var, pippin på taket, den vevade sina vingar i 120 och det bar sig faktiskt inte bättre än att vingarna till slut lossnade i stormvindarna :D

Tilläggas kan också att vår kära pappa, byggde en maskinhall, däruppe, 20 meter från vår stuga. Ett stort schabrak, som rymde 2 mindre båtar, skotrar, ja allt ni kan tänka er…och detta blåste omkull, en höst. Han hade inte hunnit bygga allting klart, inte heller hunnit fylla upp hallen med alla saker, däremot dom två båtarna. Det var Matts, den gången också, som fick leverera dom dåliga nyheterna.

Fast idag står den där, pappan var ju inte den som gav sig utan byggde upp allt igen och har stått där stadigt i x antal år.

Kände att jag måste lägga ut en bild som pappa tagit på hans barnbarn Niklas, (har gjort det förut också) och den passade ju så bra till ämnet, blåst :D

129

Önskar er alla en fin tisdag!

 

 

 

Mitt nya namn…

Av , , 6 kommentarer 13

 

Nu har bensinmätaren i Jeepen börjat vandra igen… upp och ner, hela tiden. Jag påpekade det för Nicco igår, när vi skulle hämta upp Theresé och gänget på flyget. Jag sa att vi passerade Bermuda triangeln och därför började den att varna… Nicco sa att jag…JAG är en vandrande Bermuda triangel, jahaja, inte helt otroligt ändå, med tanke på allt som går sönder då jag är i närheten.
Är det inte p-automater som får spel, så är det som min nyinköpta mobiltelefon som, trots att jag valt ringsignaler, spelar helt random signaler så jag vet aldrig om det är min mobil som ringer eller någon annans.
Bilarna uppför sig som ufon, då allihop, Buicken, Camaron och Jeppen, uppför sig precis som dom själv önskar. Förklara hur det kan komma sig att vindrutetorkaren på Camaron, bara funkar då halvljuset fungerar… och det är inte alltjämt. Varför Buicken låter som den ska dö, då man gör en skarp vänstersväng… och Jeepen, ja den har jag ju skrivit om förut, och den är väl värre med tanke på all elektronik som finns instoppad i den.
Nä, hon har nog rätt, Nicco… mitt nya namn blir härmed: Maria Bermuda Hällsten…. Sådeså!
Det blev en trevlig tillställning igår, då man fick träffa kusiner man inte sett på över 14 år, min faster Gunvor, var det x antal man såg också, och farbror Bosse. Men det blir så, då man bor långt ifrån och inte har kvar samma knytpunkt som tidigare… farmor och farfar. Theresé hittade förresten en bild på det hus där min farmor bodde som liten, i en bok över Västerbotten, ser ju pampigt ut:
Nu laddar man för dagen idag, det finns ju en viss risk att den blir tung även fast man vet vad som kommer att hända och vad som redan hänt. Musiken som spelas, människorna som sitter och gråter, folk man knappt känner som dyker upp och beklagar… ja det blir mycket, på en gång. Och därför kan det kännas bra, då det är över och minnesstunden efteråt, brukar ju vara så mycket trevligare, då man pratar minnen, skrattar och umgås.
Jag fick blommor hemkörda igår också, denna gång från min arbetsgivare, så jag avslutar dagens lilla, med att tacka för alla blommor som folk har skickat, kommit förbi med och hängt på dörren, tack så mycket! Önskar er alla en fin fredag!

Pater noster

Av , , 8 kommentarer 14

 

Nu har jag efter samtal från min faster Ingmarie (som en gång i tiden jobbat på NUS) fått veta vad dom dörrlösa hissarna heter, och här ska ni få lite fakta om dom, och kolla häruppe Anders, hur dom funkar :)

Det är dörrlösa hissar (uppkallade efter de radband som katoliker använder för bönen Fader vår, pater noster) där sammanlänkade hisskorgar kontinuerligt rör sig längs ett transportband upp genom ett schakt och ner genom ett annat, och där man får hoppa på och av i farten.Ovanför översta våningen och under nedersta våningen finns maskinrum där korgarna parallellförflyttas mellan schakten. Enligt uppgift beror namnet även på att en del ber till Gud innan de stiger på.

De är inte vanliga, men finns fortfarande, även i Sverige, mest på arbetsplatser där allmänheten inte har tillträde, eftersom det är bäst om man har viss erfarenhet av dem. De var mer populära förr i tiden, och nya sådana installeras i princip inte. Vid ABB:s kontor i Västerås och Ludvika finns en hiss installerad men som idag inte används. På HSBs kontor på Fleminggatan i Stockholm finns en hiss som är i fullt bruk. Norrlands universitetssukhus i Umeå har också två rader med hissar i fullt bruk, en enbart för personal och studenter och en för allmänheten

8 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Världens största spindel

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.
När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.
Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.
Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.
Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.
Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???
Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.
Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!

”Rå” effektiv, eller va?

Av , , 6 kommentarer 16

 

Man har ju hört så många gånger att om man bara vill… så kan man. Man ska aldrig ge upp och sedan sitta där och ångra att man aldrig tog chansen. Det här satt jag och grunnade på igår, givtevis på grund av min pappa och hur han har varit fram tills i måndags, då allt ändrades på någon sekund.
Han, vår pappa, har nog alltid varit lite av en äventyrare, han ville flyga drake, ja en sån där som man hänger under, själv. Jag kommer till och med ihåg, hans dröm om att flyga, och det har nog funnits där länge länge. Och till slut så bestämde han sig, han tog certifikatet och köpte sig en egen vinge, drömmen uppfylld, åtminstone till viss del. Han hade gärna kastat sig ut från Tjamstan i Malå men hans lillebror stoppade honom, vis av erfarenheter han har som helikoptermekaniker och hans kännedom om luften, termiken och hur det fungerar. Men han har i alla fall varit däruppe…själv.
I våras ville han ta lastbilskortet…och även det gjorde han, 66 år gammal, och lastbilen hade han köpt redan innan kortet var klart. Men han visste att han skulle fixa det och med tron kommer man långt, så är det bara.
Sen tänker jag då på hur ”galen” jag egentligen var som tog dragracing licensen, vi köpte Camaron från staterna, köpte ny buss och hela alltet, och allt detta bara för att jag fick en liten sån där känsla, ja ni vet… tänk om…vad häftigt… det skulle jag vilja. Och så vart det, 40 år gammal, men inget kunde vi direkt om själva bilsporten, det har vi fått lära oss på vägen och mycket har vi säkert kvar att lära också. Men det är ju också så, att det man tycker är roligt, blir ju heller aldrig en belastning, det lär man sig för att man vill.
När Theresé var här, förra veckan, så skulle jag vispa ihop en tjockpannkaka, och kolla vad som hamnade i skålen då jag knäckte äggen:
Fem ägg och tio gulor, jadu sa jag till Theresé, med sån tur behöver jag ju knappast köpa någon trisslott, va? Fast jag vet inte jag, svarade hon, det hade ju inte varit speciellt stor tur om du nu skulle ha haft äggen till en maräng :) Så sant som det var sagt.
Idag kommer min farbror och faster hit, och jag har gjort en kycklingsallad på morgonen, men jag fick starta dagen med att åka upp på Åkes jobb, han hade glömt jobbar mobilen hemma, och här gör den knappast nytta. Sen har jag dammsugit och bakat en sockerkaka, jojomensan, effektiv kan man också vara… om man vill. Nu ska jag åka upp på Mariehem med salladen och sedan ska vi  till pappa igen. Jag önskar er alla en fin måndag!