Etikett: munnen

Vad är ditt namn?

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 april 2020 kl 10:31, Bli först att kommentera

Hade ett ärende till Godishuset, härom dagen, hm, och nu undrar ni säker, vad människan skulle dit och handla. Jag kan säga att det har med mitt arbete att göra men sen kniper jag munnen, nå, där hittade jag dessa. Ojoj, dom var inte att leka med, jättegoda, men med visst förbehåll, smaken är ju olika, så vad jag gillar kanske inte du tycker om. Tänk dock på, om ni nu äter såna där godisar i påse, att inte sätta den i munnen, utan ta den på en sked istället, om ni inte tvättat av påsen förstås.

Vrider mobilen lite och vem hittar vi väl där, ja vem hittar vi där…

Fick inte bara ett påskkort från Sally igår, i brevlådan:

Utan även boken jag köpt och beställt via Bokbörsen, en härlig dag:

Min Bra dag bok är snart slut, men så fick jag tips av min vän Ulla, om den här, som man kan fylla i egna tankar i, samma författare och lite samma stuk, fast det bara är citat. Men kul, för då kan jag fortsätta mina kvällsritualer ett år till 😀

Tog en quickwalk till Ullas och införskaffade 2 räkmackor som vi tar till lunch idag, och passade på att köpa en påskbakelse till min gammgammboss, Annika, ringde till henne för att höra om jag kunde gå förbi och släppa ner bakelsen på hennes balkong, men hon skulle iväg och besikta bilen.

Så då bestämde vi att hon kunde komma hit istället och vi satt ute i finvädret, med det självklara avståndet. Så underbart varmt det var, hoppas på samma väder idag.
Apropå kluringen igår, matte uträkningen, har ni löst den? Ett tips, titta ordentligt på hur häxorna ser ut, innan ni ger er på sista raden.

Mitt påsknamn är tydligen Springande solglimten påskkärringen, enligt Året Runt, och här kan ni kolla vad era namn är:

Och med den så önskar jag er alla en lååååång, fridfull och skön fredag!

Roten till det onda var…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 september 2018 kl 07:17, Bli först att kommentera

Jobbigt då man har ont i skallen innan man kommer man på jobbet, och det onda poppade upp, en kvart innan man kom fram. Ska väl först klargöra, att huvudvärk, har jag kanske 1 gång i halvåret, på den tiden jag rökte, hade jag stående skallont och knaprade värktabletter, snudd på, varje dag.

Så jag ska inte gnälla, jag vet, men just huvudvärk, är bland det värsta jag vet.

Nå, nu ska jag komma till roten av det onda, alltså orsaken. Jag hade lite bråttom att ta mig iväg, greppar Audi nycklarna och rusar ut. Hoppar in i bilen, vrider om nyckeln, men bilen bara ler…eller (ursäkta, kom plötsligt ihåg den där blöjreklamen, barnet som pinkar i soffan, men mamma bara ler), nä, som sagt, bilen, den bara låter, men det händer ingenting.

Rusar in, ropar på Nicco, jag måste ha nycklarna till Mercan…pronto!!! Får dom och gasar iväg. Kommer fram till garaget, ner med rutan för att flärpa upp porten med taggen. Sen går inte rutan upp, jag sitter där med nycklarna i munnen, försöker få upp rutan, samtidigt som jag kör in och möter en äldre herre i porten, som hälsar, haha…och jag väser fram ett hej, mellan nyckel, tänder och tunga.

Sitter och försöker ta tag i rutan, samtidigt som jag klickar på knappen, och till slut, just innan jag ska ge upp och ringa hem, så funkar den…och där kom huvudvärken!!! Inte som ett brev på posten utan rätt så omgående.

Här finns den bilden

Egentligen slutar det inte där heller, jag nappar nämligen på ett inlägg på FB, en som skänkte bort en del matvaror, oöppnade och med datum till i oktober, jag var först på inlägget och fick alltså ta varorna. Dom skulle jag hämta efter jobbet.

Då jag svänger in på parkeringen, vrider på ratten så, *tjoing*, då lossnar den rosa, fluffiga rattmuffen, som Nicco har krängt på ratten. Jag försöker dra på den igen, och det får jag göra både 3 oh 4 gånger, för så fort man kommit nästan, varvet runt, så halkar den av igen. Får äntligen på den, går in och hämtar kaschen, sätter mig i bilen och det tjoingar igen då muffen flyger av. Kör hem, utan muff. Får på den innan jag kliver ur bilen och rör inte ratten mer.

Då jag berättar det för Nicco, så förutom att skratta, så undrar hon hur i hela ….. hade jag ens lyckats få av den, den sitter ju som gjuten. Mja, att den gör det, förstår jag ju, den gick ju knappt att få på, men i övrigt skyller jag på talang förstås 😀

Jag pimpade vår brevlåda igår…ja jag vet, lite snett och vint blev det men budskapet går väl fram:

Och sen hittade jag en underlig växt:

Eller så hade jag pimpat den med 😀

Idag har jag kurs, ska bli roligt med nåt annat och kanske man kommer hem med lite mer kunskaper, och nya infallsvinklar. Hoppas på en fin dag, för er alla.

Äta getingar, kittlar dödsskönt i kistan…nopp!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juli 2018 kl 11:17, Bli först att kommentera

Idag smäller det och är vått på rutorna…mysigt på sitt sätt, och återigen, regn behövs på dom snustorra ytorna:

Getingarna fortsätter ställa till det. Igår då jag kom in i stugan, var det en lågt flygande sådan, därinne. Jag letar efter nåt att smälla den med, men ångrar mig och öppnar dörren, för att släppa ut den. Vänder mig om för att se vart den tog vägen, lagom för att se då Winstone smäller till med käften och får in den i munnen.

Han ruskar på huvudet, samtidigt som han låter, ser ut som om han försöker få ut den men det går inte. Jag öppnar käften på honom men ser ingenting, lite lätt panik, vad ska nu hända?

Jag googlar, kollar Winstone, fortsätter googla, ser om han tar emot lite banan vilket han gör. Jag hittar ett nummer till jourveterinären och ringer dom. Han går och slickar sig om munnen men annars varken syns det nåt eller att han låter.

Jag förstår, av det jag läst, att dom flesta klarar sig bara bra, utan det är ju farligast för dom som får en allergisk reaktion, och om dom är allergisk, vet man inte förrän dom blivit stungna.

Då det gått ungefär en kvart innan jag pratar med veterinären och inget har hänt, så tror hon att faran är över, dom brukar svullna upp, relativt fort, och på Winstone syns ingenting. Jag får tipset att se efter vart närmaste jourveterinär finns, så jag vet vart vi ska, om han plötsligt skulle reagera på ett negativt sätt.

Dom finns förövrigt i Arvidsjaur, känns ju inte så där jättenära och bra, om det skulle krisa. Och tyvärr, såna här gånger, det finns inga saker man kan ha hemma för att snabbt ge hjälp, utan det är kortison via injektion, som dom brukar ge om man kommer in.

Nå, det gick bra den här gången och det känns ju skönt, och jag hoppas att Winstone lärde sig att det inte är nåt vidare bra käk, det finns bättre saker att äta än getingar, fast det återstår dock, att se.

Min kusin Jenny med man och 6 barn, landande här på Udden igår eftermiddag. Dom ska vara här några dagar. Ni vet Jenny, en häxmästarinna på yoga:

Och plötsligt fick Sally massor med kompisar, hon hade varit uppe redan 6 i morse och funderat om inte dom andra stigit upp, i startgroparna innan man ens slagit upp ögonen, med andra ord.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Han spekulerade…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 november 2016 kl 10:16, Bli först att kommentera

I lördags, då vi var några stycken här, så kom vi in på ämnet missförstånd, olika namn som uppfattas på olika sätt, och hur man kan betona ord…ja, till exempel så har jag boken Analfabeten som kunde räkna, i min lilla stringhylla i sovrummet. Och tyvärr alltså jag tycker att själva ordet analfabet, är knepisch.

Varje kväll då jag kastar ett getöga på hyllan så läser jag anal-fabeten…typ, och det låter ju galet 😀

Så kom jag plötsligt ihåg en utflykt i min ungdom, jag åkte med mamma och pappa till Arvidsjaur, några mil från stugan. Pappa gillade att åka in på småvägar för att se hur det såg ut och nu tyckte han att vi skulle åka uppför nåt litet berg, därborta.

Det var en smal och brant väg och plötsligt ser vi en jättestor sten, vid vägkanten. Men upptäcker den så där, så att man såg den i ögonvrån, och det stod något på den. Här vilar…

Ja, sa pappa och spekulerade, det är säkert någon som förolyckats på just den här platsen, och därför har dom gjort som en minnes sten där. Kanske nån som cyklat omkull, eller blivit påkörd…mm, som sagt, bara fantasin kan sätta stopp på såna där tankar.

Nåja, vi visste vart stenen var och på vägen ner igen, så bromsade han fast bilen så vi skulle få läsa vad det stod på stenen. Vi läste nog i munnen på varandra…och gapskrattade sedan 😀

Här vilar

Inga Ledsamheter

Ett litet skämt, och det där sorgliga, om att någon skulle ha dött där, försvann som i nafs. Det blev bara glada miner, resten av vägen ner 😀

Jag vaknade inatt av att Åke var uppe och gick, jag öppnade ögonen och skulle kolla vad klockan var…och under en sån där, nanosekund, trodde jag att jag blivit blind…det var kolsvart. Jag blinkade med ögonlocken, kollade åt håller där Åke har sin klocka, men det var lika svart där. Då förstod jag att det var strömavbrott och inget fel på min syn 😀 Puh!!!

Önskar er alla en trevlig måndag!

Det är inget fel på den…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 mars 2016 kl 07:59, 4 kommentarer

Jag satt och tänkte på hur vi människor är, ja, väldigt olika förstås, men det här med utseendet, och hur man upplever sig själv. En säger att den är missnöjd med sin näsa, medan den andre svarar att det är väl inget fel på den.

Bild hittad HÄR
Och det kanske det inte är heller, men personen som tycker det om sig själv, vill säkert inte höra det. Det är dennes känsla, och man ser på sig själv, på ett annat sätt, än vad andra gör.

Sen kan man heller aldrig vara säker på att den som avfärdar, ”problemet”, säger det för att vara snäll…eller rent bara för att det är inget den har tänkt på.

Jag har ju haft några år nu, att tänka efter på hur jag själv upplever andra människors utseenden, och nu tänker jag i första hand på detta med att vara ansiktsblind. Jag vet ju idag (nåt jag aldrig tänkt på förut) att jag är noga med detaljer på en annan människa.

Hur näsan ser ut, tänder, ögonbryn, hår, hur dom går och står. På det kan man ta igen många 😀 Sen finns det dom som jag inte sett på många år, och jag lovar, skulle dom ringa på dörren skulle jag aldrig veta vem dom var.

Var det Lasse eller kan det ha varit Karlsson på taket? 😀 Bilder lånad HÄR och HÄR

Och kolla in likheterna, på dom här:

Men jag vet inte att jag någonsin tänkt, att det där skulle ha varit åtgärdat, på en annan person, att jag tyckt att något sett knepigt ut. Jag är däremot tacksam för allas olikheter, och det är inte utseendet för mig, som gör personen, utan det är hjärtat på den som betyder något, och som gör en annan människa vacker. Inte bara på insidan, utan även utanpå 😀

Ordet fåfänga är något som dykt upp här, på senaste dagarna, och fåfäng, kan man nog vara på olika sätt. Det kan handla om vissa rutiner, man gör varje dag, för att uppnå en förnöjsamhet, över sitt utseende, det kanske handlar om kläder, för andra, eller att bara göra det man kan, för att må bra.

Sedan vet jag att saker man gör på rutin, plötsligt kan ändra sig, sen sitter man där, ett år senare, och undrar hur stackarn man orkade hålla på, med just det där, fast man vet att då man gjorde det, var det något man sa, att man aldrig kunde tänka sig att ge upp.

Jag kan ju inte låta denna bild passera, såg den på FB och den får avrunda , detta lilla grubbleri, och så önskar jag er alla, en trevlig fredag!

Vi fortsätter i en positiv anda

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 februari 2016 kl 07:53, 2 kommentarer

Vad mysigt med lite snö…skrev hon och snörpte på munnen som om hon hade svalt, en halv citron, och samtidigt fick brain freeze.
Nå, jag fortsätter ändå att försöka hålla en positiv anda och tycker man är lyckligt lottad som har tak över huvudet, så jag ska inte klaga på snömodd, svårgått, blöta tassar och ”bad hair day” (varje dag). Det finns dom som har det värre.

Här sitter man ibland och är lätt avis på dom som har en öppen spis hemma, det hade varit mysigt. Vi har ju förutsättningarna att fixa en sådan, men den blir malplacerad med tanke på att vi inte har vårt tv rum, där man egentligen ska ha det. Och i så fall finns 2 val, antingen en öppen spis i köket, med risk att man bränner sig då man ska in i tv rummet, det är som tight, just där.

Och andra alternativet, i matrummet, men vart tusan skulle man då placera möblerna, hm? Nä, det får nog vara. Men visst hade det varit kul att kunna göra sig ett pinnbröd 😀

Och där kommer jag osökt ihåg just detta med pinnbröd. Som vi fick testa på, nån gång under en utflykt i skolan. Det var ju som en bröddeg. Sedan skulle vi utveckla detta recept då vi var uppe i stugan, och inte ville vi ha en brödbit, vi ville ju ha nåt i kakstil. Så det slutade med en mördeg av något slag, som vi försökte kladda fast på en pinne…gick väl si så där.

Såg en rolig bild på FB igår, tydligen har dom särskrivning på andra språk än svenska också 😀

Hahaa…illa!

Och i förrgår låg jag och läste en Knasen, ibland får dom ju till det, alldeles utomordentligt bra, eller vad sägs om den här, en riktig knäpp på näsan 😀

Idag ska jag hem till blogg vännen Helena, det var ett tag sedan vi sågs nu, det brukar alltid vara lika trevligt att träffas. Dessförinnan ska jag dock ut med hunden, kanske börja röja lite inför morgondagen.

Då har jag nämligen en liten middagsbjudning på gång. Funderar över efterrätten, men har inte kommit på nåt lämpligt…än. Ska ju helst vara enkelt, och framför allt, gott. Men det lär väl poppa upp nåt annars får jag googla på saken. Ha en fin fredag, allihop!

Plattformsspel vs 3D effekt, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 april 2015 kl 08:26, Bli först att kommentera

Jag kör med lite högläsning, så där sporadiskt, så tänkte jag på sättet man läser. Jag undrar om man tar in ord och meningar på ett annorlunda sätt, då man läser tyst. Det är säkert så, eftersom man oftast, läser en boks sidor på ett visst sätt, lite tvärsöver, man läser in hela meningar utan ett behöva ta ord för ord.

Men vid högläsning, måste man ju uttala varje ord, och sedan beror det på hur man betonar en mening. Fast betonar man saker då man läser tyst?

Om inte, så blir ju en bok rätt så platt, vid tyst läsning, kan man kanske jämföra det med ett plattformsspel, gentemot ett spel med 3D effekt. Det platta får representera ord och meningar, rakt av, medan 3D effekterna är betoning, berg och dalar, lite djup.

Sedan borde ju en bok, låta annorlunda beroende på vem som läser den, får man den att låta spännande, eller läser man med enformig röst, ja det blir ju stor skillnad. Det enformiga gör att man förlorar intresset totalt, och då ids man kanske inte höra en hel bok.

På tal om att förlora intresset, jag fick ett erbjudande då jag var mellan två jobb, att läsa en kurs i bokföring, via nätet. Man skulle lyssna på en människa som satt och berättade om dom olika delarna i bokföringssystemet.

Hon gjorde något speciellt med läpparna eller om det var ögonen som jag inte fixade, till slut kunde jag inte lyssna på vad hon sa, sååå tråkig röst, och sedan dessa störande saker hon höll på med, jag såg ju bara det, och hörde inget annat, snacka om bortkastad tid, det var bara att lägga ner.

Nåja, nu har jag i alla fall betat av Kaffe med Rån samt Låna är silver, råna är guld, lättlästa böcker med glimten i ögat. Lite Jönssonligan över dom, faktiskt. Och nu hoppas jag att det blir en fortsättning på dom 😀

Catharina Ingelman-Sundberg

Idag börjar Nicco sin praktik, som hon ska göra 3 dagar i veckan, hos, tadaaa…Brälla på Umeå maskinkylare. Ska bli roligt att höra vad hon fått pysslat på med, där. Själv är jag i alla fall ledig, nu i 2 dagar, får se om jag får tid att kanske åka upp till mamma och Bosse idag…om dom är hemma förstås. Önskar er alla en fin onsdag!

Oduglig, klen och värdelös/påhittig, värdefull och duglig

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 november 2014 kl 07:34, Bli först att kommentera

Jag undrar varför vissa saker är så motbjudande, ta detta med kaffesump. Fy tusan för att få bottensatsen i munnen, det lägger sig på tungan och man kan inte svälja ner det, ut med kornen och skölj munnen, typ.

Men det är ju bara kaffebönor som är malda. Varför inte samma känsla om man tar strössel på glassen? Det borde ju rimligtvis vara samma känsla…förutom att man vet att det är något som smälter.

Lika illa då man tar en tablett som ska sköljas ner med vatten, och vattnet nu råkade vara varmt, usch och tvi, då blev det äckligt igen och man rynkar på näsan, men varmt kaffe eller te… det går fint det. Konstigt!!!

Eller så har den en alldeles naturlig förklaring men jag måste hitta på nåt att skriva om, hahaa…illa! 😀

Nu till något som verkligen är illa, min gode vän Ulla, var på en föreläsning och där fick hon bland mycket annat, veta att invalid betyder värdelös, inte frisk, oduglig till arbete, skröplig, svag, och klen. Det visste jag inte, men det engelska ordet invalid, ja då fattar jag…otäckt, att ens säga då, att någon är invalid, dom flesta kan säkert mer än många av oss, oinvaliserade, eller vad man nu ska kalla det…

Och varför fortsätter man att använda just det ordet? På försäkringsbesked står det uppräknat olika invaliditetsgrader, skulle man kalla det för ogiltiga grader eller oduglighetsgrader, nej, jag tror inte det, men det är ju precis vad dom gör.

Min morfar hade en invalidmoppe, ja, man kallade ju mopeden med tre hjul, för det, lika knäppt där, om man tänker efter, en klenmoped med andra ord.

Dessutom är det så, att bara för att man har funktionshinder, så innebär ju inte det att man är oduglig eller värdelös, oftast är det kanske tvärtom, dom lär sig att göra saker på sitt sätt, och man förundras över att dom fixar det, och man tänker att man själv, aldrig skulle klara av det. Då kan man knappast vara oduglig och klen, nej, hitta på ett annat ord istället, om det är nödvändigt, som inte är nedlåtande.

Nu ska jag avsluta med ett klipp från youtube, såg att min ”gammboss” delat det på FB och jag fick då skratta, nu på morgonen.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Förlorade nästan tron på mänskligheten

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2013 kl 09:06, Bli först att kommentera

Nej… inte kom Telia med ett expressbud och lämnade mig en ny mobil eller hjälpte mig med att rätta till felet, jag som trodde det, där förlorade jag nästan tron på mänskligheten. Men så finns det ju då människor som till exempel ”Kul-Janne”, som trots noll betalning (från Telia), försöker hjälpa mig genom att felsöka på nätet och skickar mig flera sms och mejl, med hur man kan gå tillväga… snöpligt dock, att inget funkar.

Återigen NEJ, jag ska sluta skriva att vi blir förvånade och inte fattar hur, var och varför, det där står ju skrivet i sten, ingenting kan bara fungera som det ska, utan dessförinnan ska det dras fram och tillbaka, vändas ut och in och sedan… kanske, det kan fungera, ”the story of my life”.

Jag hann med veterinärbesök, där Eloise sövdes ner för att rensa upp i munnen, och Enya togs det blodprov på. Enya har nu, efter en månads ändring i kosten, normala värden på hennes njurar, så den maten funkar.

Eloise ska tillbaka i februari, dom vill kolla upp munnen igen, det är som halvbesvärligt där, då hon har inflammationer som inte vill läka. För att sedan kvickna till så skulle hon få ha lugn och ro, så jag bar ner henne i källaren, och stängde för både upp och nedgång. Enya fick alltså inte fritt fram dit ner.

När jag sedan kom hem fick jag höra att det varit en liten cirkus här, då Eloise dragit ner den där tunga burken som står för kattluckan, och alla saker som var i burken hamnade utför trappen, sen satte hon igång med kattluckan och försökte demolera den så pass att hon fick ut skruvarna som sitter överst, och kunde trycka ut luckan 5 centimeter i överkant… mm, jag tror att det får bli pansarlucka med genomgående skruvar, vad ska annars kunna hålla detta på plats?

Och så mycket var det med lugn och ro, ta det försiktigt, vila… jo tjena!

Jag hann även med två samtal igår, innan jobbet, ett med en kvinna som jag inte pratat med förut, annat än via mejl, jättekul att få en röst till dom skrivna orden, det kändes som om vi kommer att ha mycket att prata om i fortsättningen också 🙂

Sen ett samtal med en bloggarkompis på en annan sida, kul att man kan lära känna människor på det här sättet, vem hade trott det för 15 år sedan?

Idag är jag ledig och har precis bakat en supergod saffranskaka, jag ska nämligen hämta upp Kerstin, Ingegerd och Birgitta vid tolv snåret, så ska vi ta en kortare tur upp på Emmaus, blomsterlandet och Barbros Bod och sedan ska vi fika härhemma. Så man kanske skulle ta och bädda sängen nu… och mata djuren i källaren. Önskar er alla en fin onsdag!

Jag… ett offer?

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 april 2013 kl 07:56, 6 kommentarer

Fullt upp igår… nästan i alla fall. Jag tränade, sedan ringde ”gammbossen” så jag åkte till henne en stund, vi satt och surrade på om allt mellan himmel och jord, och drack en shake.

Sen gasade jag hem, stoppade ner Winstone i badbaljan så han fick bort lite av allt smuts som blir då man är ute den här årstiden, klippte klorna på honom och sedan åkte jag och Nicco ner på stan för att fixa passet.

Det gick inte så bra som förväntat, då det var 16 före i kön, och på tjugo minuter hade dom avverkat två i kön, och vi hade bara en halvtimme till på oss innan vi skulle hem och hämta djuren för veterinärbesöket, så vi gav upp och åkte hemåt istället. Stannade på Ica och hittade ett exemplar av Folkbladet som jag köpte, stoppade ner i väskan och förträngde en stund.

Vidare ut till Teg och Björkstadens veterinärklinik. Winstones spruta kände han aldrig av, hon ställde fram en skål med godis och han hann ju nästan tömma den innan hon var klar, han ryckte inte ens till. Och sedan var det en hälsocheck på Eloise.

Hon ser inte fräsch ut i munnen, så hon fick antibiotika och smärtstillande för benet och sedan ska jag boka in en ny tid då dom får söva henne och se hur det egentligen ser ut därinne, men hon sa att det var svårt att avgöra vad hennes största problem ligger i, det kan mycket väl vara tänderna och inte benet, som gör att hon inte ser så frisk ut. Nå, det ska väl gå att fixa om det är tänderna.

Innan vi fick komma in så kom jag ju på att jag hade tidningen i väskan, plockade upp den och fick en smärre chock. Där var ju jag på första sidan, och ett offer var jag ju tydligen också 🙂 För byggfusket, jaja, jag hade ju inte riktigt satt den rubriken, det låter ju betydligt värre än det var.

Och när reportern ringde mig så ville jag inte först vara med, eftersom jag tyckte att det finns ju dom som varit utsatta för värre saker än det där, men å andra sidan, tänkte jag då, om meningen är att andra ska tänka till lite, innan dom bygger om, så kanske dom kan få tips om vad man kan undvika.

Min lilla lista på saker jag tyckte man skulle se upp med, fanns inte med, men en konsumentrådgivare hade ju istället radat upp såna tips, så det blev ändå vad jag trodde.

Efter veterinärsbesöket var det bara att åka hem och fixa middag och sedan fortsätta till tandhygienisten, där jag hade en tid. Där skulle det mätas tandfickor, Ajjj, det gör ont, men jag hade inga såna och det var ju bra, sen tog hon lite tandsten och tjopp så var jag klar.

Önskar er alla en fin onsdag!

Etikett: munnen

Vad är ditt namn?

Roten till det onda var…

Äta getingar, kittlar dödsskönt i kistan…nopp!!!

Han spekulerade…

Det är inget fel på den…

Vi fortsätter i en positiv anda

Plattformsspel vs 3D effekt, eller?

Oduglig, klen och värdelös/påhittig, värdefull och duglig

Förlorade nästan tron på mänskligheten

Jag… ett offer?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten