Det är med glädje som jag noterar den positiva respons som jag fått efter mitt senaste inlägg om en möjlig sträcka för pendeltåg för Sörmjöle – Stöcke – Umeå. Självklart väcks frågor om dess genomförbarhet, som jag här ska försöka besvara.

Först och främst, Umeå växer och har för ambitioner att fortsätta växa, men det finns en enighet i att det ska ske på ett hållbart sätt. Om än man har som mål att förtäta staden så är det viktigt att utvecklingen även bidrar till en positiv tillväxt i hela kommunen – inte bara i staden. I den ambitiösa översiktsplanen som antagits har man därför en förhoppning om att denna utveckling på landsbygden ska ske längs med olika stråk – för att lättare kunna tillhandahålla en god samhällsservice och goda kommunikationer. Dessutom har man för mål att hålla nere på biltransporter i staden, främst för luftkvaliteten men även för att biltrafik tar mer plats – mer yta – än kollektivtrafik, cykel och gång.

Kollektivtrafiken har utvecklats snabbt i staden Umeå, och i takt med att fler reser finns ett underlag för ökad turtäthet – vilket i sin tur gör att fler reser kollektivt. Men ute på landsbygden är det annorlunda. Underlaget är inte lika stort, turtätheten är avsevärt glesare, i vissa fall kan vi rent av prata om turgleshet – vilket i sin tur leder till att färre väljer att färdas kollektivt. Bussarna tar sin lilla tid att ta sig in till centrum vilket ytterligare minskar dess attraktion. Utöver det saknas pendlarparkeringar och i vissa fall saknas busshållplatsen – en enkel stolpe med en skylt står intill vägkanten.

Vill man vända denna trend så behövs satsningar på ökad turtäthet, bättre hållplatser och möjlighet till pendlarparkering. Men bussen i sig är inte alltid en så stark dragningskraft, det ska verkligen till en ordentligt utvecklad busslinje med många avgångar och korta restider för att bussen ska locka bilpendlare till att ställa bilen hemma.

Tåget däremot har en helt annan dragningskraft vilket är tydligt bevisat. Det har många fördelar – miljö, hastighet, bekvämlighet. Men infrastrukturen kan vara en saftig investering. Det är därför viktigt att tänka smart, kostnadseffektivt och genomförbart utefter de förutsättningar som vi har. Det skulle aldrig under några som helst omständigheter vara försvarbart att bygga en järnväg ut till Stöcke eller Sörmjöle, ej heller att rusta upp en gammal befintlig järnväg. Men nu finns här en toppmodern järnväg och då är det en helt annan sak.

Då står man inför vägvalet att satsa på att kombinera ökad turtäthet med buss till Stöcke och Sörrmjöle i kombination med pendlarparkeringar och ordentliga hållplatser – vilket är kostsamt och med ett osäkert utfall.

Eller så satsar man på två stationer med pendlarparkeringar, och nyttjar de pendeltåg som Norrtåg förfogar över. Ekonomiskt sett finns det en viktig fördel för Umeås ekonomi att bära med sig: Bygge av perrong med busskur intill spåret är något som bekostas av Trafikverket (vilket är precis det som man gjort när man byggt perrongen i Vännäsby). Det är upp till oss att ligga på dem. Då handlar investeringen plötsligt om två pendlarparkeringar, och driften av pendeltåg. Nu är investeringen plötsligt i linje med vad vi annars – med osäkert utfall – skulle ha bekostat för en satsning på den befintliga busslinjen. Men en pendeltågslinje har en helt annan dragningskraft än bussen.

I Umeå är de två största arbetsplatsområdena belägna i direkt anslutning till tågstationer – NUS/Universitetsområdet, samt centrala Umeå. Alltså längs med samma spår. Denna linje ligger dessutom i ett av de stråk som pekats ut av översiktsplanen. Vidare så är det två samhällen med planerade nybyggnationer av bostäder och de har en stor potential för vidare utveckling.

De flesta i arbetsför ålder som är bosatta i eller i närheten av dessa samhällen arbetspendlar till Umeå – med bil. Och här ska vi inte vara dömande, är alternativen så begränsade som de är idag så blir bilen det enda realistiska alternativet.

Jag står fast vid att vi måste kunna erbjuda hållbara alternativ, vi kan inte bara begränsa. Det skapar frustration och en känsla av stad vs land vilket är fullständigt idiotiskt. Menar vi hållbar utveckling då ska vi förverkliga det i hela kommunen – inte bara i centrala Umeå.

Det finns dessutom flera andra fördelar. Dessa samhällen är vackert naturbelägna och ligger i närheten av en kustlinje som är väldigt uppskattad av Umebor. Här finns våra mest populära stränder och havsbad, här finns strövområden och vandringsleder. Men allt detta är tillgängligt med bil, vilket kan leda till mycket biltrafik soliga sommardagar. Pendeltåg ger en möjlighet för stadens invånare att kunna snabbt och smidigt ta sig ut till kustlandskapet. Man kan ta med sig cykel på pendeltåg vilket är betydligt svårare i en buss.

Dessutom finns här en möjlighet att förändra busslinjerna – istället för att ha en buss som sakta färdas från Sörmjöle hela vägen ut till Sörböle, vidare upp förbi Strömbäck och tillbaka mot Umeå via Stöcke kan man nu istället använda sig av en modell som används i många svenska regioner – med mindre anslutningsbussar som är kopplade till tågtiderna. Då kan man ha en anslutningsbuss mellan Norrmjöle och Sörmjöle, samt en anslutningsbuss från Sörböle via strömbäck, Ström till Stöcke.

Vårt tågsystem utvecklas till en beprövad struktur med nationella snabbtåg (Regina), regionöverskridande regiontåg (Coradia Nordic), samt lokala pendeltåg (X11). När väl i framtiden järnvägen ut till Holmsund är i tillfredsställande skick är det dags för en ny linje i vårt pendeltågsnät. och när Norrbotniabanans station i Sävar invigs har vi tillgänglig tågtrafik norrut, västerut, österut och söderut. Dessa kan sedan kopplas till anslutningsbussar och ha tillgång till pendlarparkering.

Det är då vi på allvar kan skapa möjligheter för människor att färdas kollektivt och miljövänligt till och från centralorten. Tågstationerna i Umeå är kopplade till den lokala kollektivtrafiken, och med innovativa idéer så som exempelvis lånecyklar på tågstationerna i staden som man kan ticka ut med sitt månadskort blir de kollektiva färdsätten allt mer attraktiva.

Två avslutande förslag:

1. Hörnefors: Har vi en linje för pendeltåg Umeå – Stöcke – Sörmjöle så skulle dess slutstation kunna vara Hörnefors. Där finns redan en fullt utbyggd station. Då leder det till fler tågavgångar till/från Hörnefors, och ett större resenärsunderlag för denna pendeltågslinje.
2. Ett förslag som kan vara värt att utreda är möjligheten till en perrong för pendeltåg vid Strömpilen / Gimonäs. Denna station skulle kunna användas för linjerna Sörmjöle – Stöcke – Umeå samt Holmsund – Umeå. Det kan dessutom skapa möjligheter för människor att snabbt färdas mellan centrala Umeå och Strömpilen / Gimonäs.

Självklart ska förslaget om en linje för pendeltåg Umeå – Stöcke – Sörmjöle – ev. Hörnefors utredas noga innan man ens överväger beslut.