If I can make it here, I´ll make it anywhere – It´s up to you New York New York

New York – Staden som kryllar av lycksökare, som är nedlusad av högutbildade talanger med otaliga träningstimmar bakom sig, virtuoser som är otroligt skickliga på sitt instrument, har skolade och gudabenådade röster, men som likafullt drunknar i massan av duktigt folk. Vassa armbågar, tur och kontakter är vad som krävs.

Dessutom ska man ha pengar att starta med. Man får köpa sig scentid – vilket låter absurt men det är klart – hur ska någon få veta min existens om jag inte saluför mig? Jag hör berättas om folk från världens alla hörn som tillbringar sina bästa år med att hanka sig fram här på Manhattan. Man delar flera personer på små svindyra lägenheter och ägnar sin tid åt att ringa/trötta ut folk tills man får en chans att visa vad man går för och förhoppningsvis tjänar några dollar här och där. I brev till dem hemmavid låter det säkert fantastiskt, men i själva verket är det tufft, oglamoröst till tusen och högst osäkert om man har råd till sitt dagliga bröd.

Landet med socialförsäkringen som ’icke är’ strör inga rosenblad på vägen för nyblivna mammor, sjuka och arbetslösa. Hit till svenska kyrkans cafe kommer au pair-tjejer som sköter nästan nyfödda bebisar. Mammorna pumpar ur bröstmjölken i små särskilda plastpåsar att värma under kranen som barnflickorna får ge i nappflaska, medan mammorna är tillbaka på jobbet redan efter 3 veckor. Jag tycker att det låter hemskt och tänker på att Sverige är ett bra land även om tryggheten känns i uppluckring i dagsläget.

När man gett showbusiness ett antal år och bortprioriterat pensionspoäng och familjebildning, så står man plötsligt där med en äggklocka som tickar allt högre. Dejtingvärlden här verkar vara komplicerad och verkligen ett kapitel för sej som kan försvåra i kärlekslotteriet. Det måste kännas trist att återvända till Svedala med svansen mellan benen och länsat bankkonto, eller så är det kanske värt varenda cent.

Jag tycker ungdomar är modiga och gör rätt i att ge sig själv och sina drömmar en chans, men är själv tillräckligt gammal och trygghetstörstande för att komma med förnumstiga och aningen negativa synpunkter, men står för att det hör åldern till.