Än är inte undrens tid förbi….

Idag frågade sonen om vi hade några gamla cykelbyxor……som han kunde använda som lagdräkt vid Brännbollsyran. Genom mitt huvud for snabbt en neonsprakande färgkavalkad av en bukett cykelbyxor i gnistrande spandex som jag ägt under 80-talets senare del. Kärt barn har många namn och jag inser att vi idag faktiskt har en del olika benämningar för liknande plagg.

Min salige far skulle helt sonika kallat dem för långkalsonger av varierande längd, medan vi idag benämner dem som pants, tajts, pantalonger eller leggings. Sak samma. Skillnaden är kanske att man idag, tursamt för att inte säja barmhärtigt nog, undviker att skylta med akter och förpartiet och bär mer eller mindre klädsamma plagg utanpå som skyler själva aggregatet och dess vindlande terräng.

På den gamla – mindre goda tiden – kunde man generat åse damer av alla format och åldrar nedhällda i dylika trikåplagg där mycket litet lämnades åt den fantasi man förgäves försökte värja sig emot. Till sonen fick jag meddela att inga kultcykelbyxor finns i gömmorna utan att de för länge sedan fraktas till Myrorna för att saliggöra någon modig nostalgiker.