Fjällor på hemmaplan

I fjol gick jag med i sportfiskeklubben Fjällorna. Tyvärr visade det sig att de flesta aktiviteter skedde söderut och bara några enstaka medlemmar kom från norrland. Svindyra fiskeresor till avlägsna fiskevatten rimmar illa med en sjuksköterskelön och kändes ouppnåeliga för lilla mej. Skellefteå har visseligen startat en egen lokalavdelning för tjejer, men det känns lite avlägset och liksom att ”gå över ån efter vatten”att kuska dit.

Nu har en Umeåtjej tagit initiativ till att skapa tillfällen att träffas och fiska eller prata om fiske på hemmaplan och jag ser fram emot att träffa likasinnade. Min förhoppning är att prylar, märken, och snobberi inte har lika framträdande roller inom damfisket. Det är själva upplevelsen som lockar, att kanske få sällskap ibland på fisketuren. Den som har mest prylar när han dör – tävlingen är jag inte med i längre.