Bombad blondin eller terrorist – det är frågan

Fick ett hastigt påkommet uppdrag ikväll inringt av R som inte kom iväg från Gauto förrn nu ikväll. Följdaktligen skulle han bara hinna hem för att få en puss och ett par timmars sömn innan det är dags att sätta sej i bilen och åka till Ske-å. Ändrade planer innebär hotellnatt i Skeå och uppskjutet pussande.

Mitt uppdrag var att sätta en aluminiumportölj med viktigt material inför arbetsdagen imorgon på kvällsbussen till Ske-å. Det skulle alltså hänga på chaufförens goda vilja om han var beredd att frakta den i bussen. Normalt ska sånt skickas som bussgods med fraktsedlar och byråkrati. Nu skulle det till att smöras, skrapas med foten och verka allmänt övertygande.

Själva väskan i sej såg extremt suspekt ut. En perfekt bombgömma. Jag slängde en orolig blick i spegeln innan jag for och försökte se så anti – Al-Quadisk ut som möjligt, lämnade min lila palestinaliknande sjal hemma – allt för att inte ge intryck av att vara en terrorist – mera en ’bombad’ falsk blondin.

Ställde mej nervöst i busskön och försökte spana in och lyssna av hur chauffören lät – snäll, vresig, mesig eller tuff – allt för att hinna lägga upp en passande approach. Han lät mjuk på rösten men var en aning svårövertalad Jag lade huvudet på sned och lyckades uppbåda en smula charm (alternativt skrämde jag honom till tystnad) och så småningom gav han med sej och jag skyndade mej därifrån innan han hann ändra sej och utlovade att han skulle komma i åtanke i mitt testamente.

Kände mej lite JamesBondig och körde försiktigt hemåt i den tilltagande halkan. Tur att sonen har satt på mina vinterdäck idag. Ville komma helskinnad hem – känner mej nöjd och fredlig ikväll och inte sugen på att terrorisera någon alls faktiskt!