Jag vill tacka livet

Kommer hem efter en intensiv men rolig jobbdag. Har tillsammans med Jenny varit ute på handledningsträffar för omvårdnadspersonal, dessutom en del kontorsjobb och förberedelser inför morgondagens nätverksträff i demensprocessen med folk från länet.

Det känns spännande att få vara med och påverka riktlinjerna för demensvården och att man ska ha samma rätt att få en bra diagnostik, behandling och omvårdnad vart än i länet man bor. En svår nöt att knäcka, men inte desto mindre viktig!

Sjunker ner lätt utsjasad i fåtöljen vid hemkomst kl 19.30 och slår på teven. Nyhetsrubrikerna skriker ekonomisk kris, varsel och elände. Man hör hur många kommer att drabbas och kanske får gå från hus och hem. Känner mej med ens lite piggare och tacksam för att ha ett fast jobb som dessutom är kul och utvecklande.

När jag så hittar Marie Wiklunds berättelse om sin tuffa kamp mot sitt återfall i bröstcancer, http://www.aftonbladet.se/wendela/special/article3433125.ab verkar med ens mina egna små krämpor och bekymmer helt bagatellartade. Man glömmer bort att vara tacksam för hälsan, kärleken och jobbet. Marie – jag vill tänka goda och varma tankar för dej och de dina. Ge inte upp!