Är DU en kändis?
Begreppet ”kändis” kan definieras på flera olika sätt. En nöjesskribent på någon av kvällstidningarna anser nog att en Emmy eller i alla fall guldbagge är lite miniminivån. Eller att du medverkat i någon dokusåpa. Lyckligtvis producerar alla våra kanaler fler kändisar än den samlade nöjesvärlden kan konsumera. Så ingen behöver riskera att bli utan. Även om det bara handlar om en som bara kom till åttondelsfinal i ”Kändisbränngropen” där 15 kända namn får bo sex månader i en gammal latringrop mitt på en soptipp.
Men det är bara att konstatera att kändisarna var ännu färre hemma. Jag är ju uppvuxen i en liten by i Södra Lappland. Kändisar var möjligen vänlige Roland som körde konsumbussen och den namnlöse skärslipare som dök upp varje höst med slipapparat bakpå cykeln. För dem kände ju de flesta. Och Gerd på posten förstås. Där man köpte Kalle Anka för 1.25 och senare försökte sno någon cigarett ibland.
Men världen vidgades även för lille Ingemar.
Runt 1970 träffade jag Sputnik Källström på Lappmarksbaren. Hans fru medverkade i teveserien Nybyggarland. Men sen blev det en lång period av kändislöshet för mig. Men när jag så småningom grottade ner mig i tidningsvärden hann jag i alla fall avverka i stort sett alla politiker. Från dåvarande finansminister Allan Larsson över Olof Johansson, som beredvilligt bar högtalare för bättre bilder uppe på Marsfjället. Torbjörn och Sonja, Fälldin alltså, åt jag björngryta med i Dorotea.
Har druckit grogg med Margot Wallström på Alladin i Stockholm. Hon pratade hela tiden om ”infrastruktursatsningar”. Det här var 1989 och jag hade ingen aning om vad det var!
Med i gänget var även Fryshusets Anders Carlgren.
Dan Waern är kanske inte så känd numera. Men en oerhört legendarisk löpare, känd för att aldrig ge sig. Jag tror att en flaska med hans svett finns på Idrottsmuseét.
Staffan Ling har jag haft trevliga konversationer med i samband med Gitssjönappet där han var konferensier. Precis som en vanlig människa, skulle man nog säga i Vilhelmina. Fast trevligare…
Det roligaste kändismötet var dock helt spontant.
Det närmaste bordet i matsalen befolkades nämligen av en av de mest kända författarna i Sverige när jag skulle äta middag.
Björn Ranelid, en levande legend. Glad, nyfiken, kommunikativ. Vi hann reda ut vissa grundfakta i paltens historia.
För övrigt hävdar ett rykte att jag inte sett Frihetsgudinnan i verkligheten. Detta rykte är tyvärr sant. Men sedan 1986 skänker jag allt överflöd till de fattiga, piskar mig medvetslös varje långfredag och sjunger ”ålöfiskarns vals” tre timmar varje lördag utanför Simonssons i Strömsund. Räcker det som botgöring?
Senaste kommentarerna