Lite om livet som diesel och sånt…

För att glädja intresseklubben kan jag berätta att jag sitter med färsk statistik från bilprovningen. Och det första som spontant slår mig är det stora antal dieseldrivna bilar som ligger bland de sämsta. Elva av 22 i botten måste väl vara en viss överrepresentation?

Men det finns säkert en knippe förklaringar.

De lastas tyngre, får kanske lite sämre vård, körs ofta av många förare i kommuner och så. Och inte minst rullar de faktiskt mer. En BMW i 5 serien med vanlig bensinmotor av årsmodell -06 hade i snitt 7 000 mil på mätaren medan samma bil med diesel kördes cirka 8 400 mil. I verkligheten är det nog en rätt stor skillnad. Samma gäller till exempel Chrysler Voyager där fördelningen är 6 100 respektive 8 700 mil.

Appropå mil – På hundkojeklubbens årsträff en gång för många år sedan träffade jag som journalist  en kille som till vardags åkte långmerca. Hans bil hade imponerande 130 000 mil på mätaren. Då var visserligen motor och låda bytt men till exempel bakaxeln var orginal!

Men i lastbilsvärlden gäller andra förutsättningar. Ett annat reportage skulle handla om en lastbilsförare. När vi åkt en bit i han Volvo(förstås:)) FH12  frågade jag om det var den nya bilen jag visste han hade beställt.

– Nej, skrattade han, den här har faktiskt gått 135 000 mil.

Jag var smått chockad, den kändes ju som ny. Men det visade sig att den gått med skonsamma kruttransporter längs autobahn och var därför exeptionellt fräsch.

Annat var det förr. Då fanns ju klubben för de som lyckats köra en VW mer än 10 000 mil. Jag tror de fick en klocka. Och en granne hemma  berättade att Oplarna oftast rasade före 8 000 mil på grund av att vipparmarna vek sig så ventilinställningen försvann.

Och det var inte såå (tja, 1981 kanske…) länge sedan som jag satt i baksätet på en Ford Taunus -66 nånstans mellan Fredrika och Åsele i runt -35. Jag var tjockt påbyltad men bilföraren  kunde ju inte dra på sig så enormt mycket kläder. Vi satt tysta i bilen som  påminde om ett bra kylskåp i mysighet.

Till slut öppnade kompisen bakom ratten  munnen, och sa på vilhelminamål:

-Du, tro du je fo lån handska tå dä, je ha sä mytche nagelbit sä jä kan int hall ti ratten…

Ja  se det var en cool bil i ordets rätta bemärkelse. Ha en härlig fredag, jag är säker på att min blir bra.