Så kan det gå då haspen åker av…

Jag skrev en insändare igår. Det är inget ovanligt. Dels finns det i mitt uppdrag att i viss utsträckning jobba med opinionsbildning, dels har jag länge av naturen velat göra min penna lite synlig. Redan i början av 80-talet krigade vi i spalterna mot "Teen Challenge" som åkte runt landet och slog sönder skivor med – enligt dem – ockulta budskap.

Igår var det centerungdomarna som fick ta emot en glödröd insändare angående deras kampanj mot mitt parti och mot det vi uppfattar som trygghet. Kommer i andra tidningen.

Ett bra råd kan vara att i alla fall låta någon läsa din text innan du publicerar den. Gäller dock inte i bloggosfären alla gånger. Jag har sett inlägg – även här – där haspen definitivt inte varit på och skribenten nog hellre skulle tagit en fika. Den gäller dock inte min som alltid är objektiv och välformulerad! Men det var värre i min relativa ungdom. Då man skrev på pergament med gåspenna och valutan var daler och skilling…ja, det känns så ibland men om vi säger tidigt 90-tal i alla fall. Jag pluggade och en uppgift var att snabbt skriva en text om ett besök vi hade på Brunnsvik. De var från Namibia och förklarade bland annat att Folhögskoleidén fortfarande var ett barn i sin linda i deras land.

Brådis som vanligt, snabbt skriva och nästan lämna in…Som tur var kastade jag dock ett öga på den framstressade artikeln. Där stod "…det är dock osäkert vem som kommer att starta den första Folkhögskolan i Namibia. Det enda man vet med säkerhet är att det kommer att bli ett barn som gör det…"

Så läs igenom era texter:)…

Tossig Tisdag på er…