Att drunkna i bruset

Oj vilka hemligheter jag kunde avslöja! Marken skulle skälva, byggnader raseras, makthavare svettas…

Nej, så är det förstås inte. Men om jag hade det skulle jag genast ställas inför ett problem: Hur ska jag överhuvudtaget avslöja oegentligheterna och få något gensvar? I allmänhet vänder man bara blad i tidningen eller byter kanal och på fem minuter är det vi sagt eller gjort bortglömt av de flesta.

För hundra år sedan minns en hel by att Lars-Ers Hjonsson blev för full på ett bröllop för förtio år sedan i prästgården och spydde på klockaren.

Alla minns, och den händelsen levde vidare från generation till generation. Men nu produceras så enormt mycket information  att ingen hinner bearbeta den.

Händelser drunknar i bruset, bokstavligen.

För övrigt kan intresseklubben notera att att blivit förkyld lagom till helgen. Visstja, jag måste avverka min personvalskampanj!

Rösta på mig.

Så, då var den klar….

Godfortsatt natt. Fundersam Fredag (främst för de som inte bestämt sig).

 

En kommentar

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Det är ju så, det är först när något händer i din direkta omgivning som du påverkas eller kommer ihåg. Jag tror att vi matas för mycket med nyheter och elände, hela dagarna, så det är ingen som orkar lägga det på minnet. Man vill inte veta vad som hände sedan, då kanske man inte fixade ett leende på läpparna då man gick ut. Önskar dig en mycket trevlig och givande fredag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.