Vi bloggre ska nu själva anta eller förkasta era kommentarer. "Vad är det här och hur gör jag", ska vi undra. Alltså exakt samma fråga jag ställt mig om det mesta sedan 1964. Så själva tänket behärskar jag.

Dagen hos tandläkaren blev inte alls smärtsam. Han slipade bort lite karies och byggde på en trasig tand. Men nästa gång, då ska rotrester rensas bort. I alla fall om han kommer fram till att min medicinering inte betyder att jag kommer att blöda för mycket. Mums, rullar dit med en sång på läpparna…

För övrigt har jag än en gång glidit in i den där glipan i tiden. I alla fall i sajberspejsen. Alla mail stendöda, ingen Fäjsbåckar i min riktning och bloggen gapar kommentarstom. SMS är bara en betydelselös bokstavskombination.Med ett och annat trevligt undantag, förstås, men det är vääldigt lugnt. Har faktiskt övervägt att börja kommunicera verbalt i realtid, d v s prata öga mot öga. Det finns en farbror på Hemgården som minns hur man gjorde, så jag ska konsultera honom.

Annars väntar väl en bra helg tror jag. Ska läsa en massa papper och kanske testa ett nytt utflyktsmål. Och håller det här vädret i sig tar jag sista chansen att tvätta bilen innan snön.

Tyvärr, så är det. Jag har själv helt säkert förmedlat en och annan myt eller sägen.ibland till och med mot bättre vetande. Men en som jag i alla fall INTE ställer upp på är den om den enorma kostnaden för ogrundade sjukskrivningar.  Jättemånga vet att de flesta bara myglar och pengautflödet är enormt. Tidningen Dagens Arbete publicerade en stor artikel kring de här frågorna i numret som kom i förrgår. Det finns massor av fakta med en siffra man kan destillera ut är siffran 130 miljarder. Det är den totala kostnaden för alla socialförsäkringar. Ungefär, det var kanske lite mer, men ganska nära 130 miljarder. Hur mycket av denna kostnad rann då ut på den kalla marken i form av mygel? 10 miljarder eller rent av 30 miljarder? Nej, det handlar om 0,04%. En siffra som talar rätt bra för sig själv. Något annat däremot, som betraktas nästan som en prestation att lyckas med är skattefusk. Även där är siffran 130 miljarder. Rakt ut ur de fickor som kunde använda dem till sjukvård, vägar, äldreomsorg eller något. 130 miljarder räcker nog till att lyfta äldreomsorgen en del, till exempel. När det kommer till socialförsäkringar är vi ju för övrigt som jag skrivit tidigare monstruöst överfinansierade. Det går in fruktansvärt mycket pengar mot vad som betalas.

Totalt är vi som folk så rö….ullade att det skriker om det, thats a fact.

Ser förresten Paradise Bay  ibland. Maken till tråkiga människor har jag väl inte sett i hela mitt liv. Är de castade just för att vara pladdrigt ointressanta eller följer de något stolpigt manus. För min del är givetvis tjejerna extra intressabnta. Eller kunde vara om de var just det – intressanta. Men tyvärr har jag inte träffat en så oinspirerande kvinna live i hela mitt liv och vem som helst av mina tjejbekanta skulle massakrera Paradisetjejerna på fem minuter med sin personlighet. Det intressanta i PB är de lite hetare sängkammarklippen där man ju faktiskt kan se lite passion och det är i alla fall trevligt. Om det bara är sex det handlar om vet vi alla att det tar fem sekunder att få fram det som är tusen gånger extremare på nätet men det är lika intressant som att se målad färg sakta flagna.

Tja det var onsdag idag. I morgon blir det kanske Ondsdag. Ska till tandläkaren:).

Jag har tagit upp ämnet musik ur olika synvinklar tidigare. Det är inte allt för ovanligt att man får frågan "Och vilken musik lyssnar du på?". Och jag misslyckas alltid med att ge ett vettigt svar. Det finns ju rätt mycket. Ja, jag är snubblande nära det hemska "Det är blandat" som svar. Det undviker jag gärna för i min värld innebär det att allt som låter i högtalarna, oavsett om det är Lennart Hyland som jojkar i Vällingby 1961 eller berlinharmonikerna som framför Enter Sandman, konsumeras utan att egentligen lyssna eller bry sig. Men som sagt, jag ligger egentligen nära den beskrivningen själv. Vad sägs om den härliga rockabillytrion Mystery Gang från Budapest. Du flyttas till 1955 och vrider upp tempot 50 % till. Eller gamla Mörbyligan som väl var något så ovanligt som ett uttalat socialdemokratiskt rockband. Synd att frontmannen, som jag tror hette Åke Bylund, fick tinnitus och var tvungen att upplösa gruppen. För att göra ett monstruöst hopp till nutid gillar jag verkligen den supertunga ljudmatta som Slipknot lägger över nejden. Men i nästa ögonblick njuter jag  av Glenn Miller och hans storband när de silkesmjukt smeker trumhinnan. Och den totala spelglädjen och det grymma öset i källaren på Meselefors Folkets Hus under spelmansstämman mitt i smällkalla vintern måste man uppleva för att begripa…

Och nästan i hemlighet spelar jag ibland en CD med legenden Sten-Erik Eneröd och låter "I min vita Chevrolet" klinga ut över nejden med en nostalgisk tår i ögonvrån.

Jag misstänker att mina hårdrockande vänner blir lite förvånade men betänk att jag kommer från en tid och plats där Max Fenders formligen regerade på 70-talet. När deras enorma tvåvåningsbuss parkerade utanför Folkan i Vilhelmina var det fullt i nivå med ett statsbesök  och torsdagsdansen var räddad. I alla fall för de som dansade då det var dans…

Vi hade förresten ett band jag knappt vet nåt om som hette Wasa Express. Jag tror de var umebaserade och de hade en jäkligt duktig trummis som jag fortsätter tro om, nämligen att han på 80-talet lirade i Attack, ni vet bandet som hoade hela natten med Rosa Körberg, Tommys syrra.

Deep Purple är det ju fortfarande en del tanter och farbröder som gillar, däribland mig. Har haft glädjen att sitta i gräset på Sweden Rock i Sölvesborg med dem två meter bakom. Och jag gillar vekligen deras "Black Night" trots att jag vet att det egentligen är en rappakalja hopsvängd på fyllan efter en blöt lunch med den enda utgångspunkten att göra nåt riktigt dåligt.

Ja, jag skulle kunna fortsätta jättelänge med det där var bara lite ytskrap.

I morgon väntar en Tillägnad Tisdag. Tillägnad till Lady X. Jag tänker på dig mer än du tror…