Jag börjar vara införstådd med att det finns många sätt att försöka få en uppfattning om njurar och blodtryck. Mitt besök på Nukleärmedicin i dag blir nog fjärde eller femte varianten. Ännu ett tecken på att inga resurser sparas i vårt faktisk väldigt fina sjukvårdssystem. Egentligen är det lite trist att komma dragande med USA igen i det här sammanhanget, men tyvärr är ju vård med kvalitet i det landet kopplat tii dyra försäkringar, myriader av jurister som försöker hitta kryphål i reglerna som gör att de slipper betala och annat elände. I grundoch botten hade jag dessutom – både där och i Sverige inte fått någon försäkring på grund av diabetes och högt blodtryck samt övervikt.

Den stämning som byggs upp i de här samtalen är att du ska skrika JA, JA, JAAA, åt allt och det gillar jag inte.

I den här lägenheten råder lugnet. Det är stormens öga i julhetsen. Jag fick i alla fall ut en elektronisk julhälsning i helgen eftersom jag totalt förträngt även julkorten. Tack vare det fick jag kontakt med två tjejer som betyder mycket för mig trots att det är många år sedan vi sågs. Och kanske ska vi försöka träffas igen till sommaren! Se där nyttan av ett mail i rättan tid…

Pratade någon timme på telefon med en av dem i lördags.

Och trots att lägenhetsinnehavaren inte direkt är någon Ernst då det gäller julfirande har miljön så sakta jul anpassats. Julblomma, korintpepprade apelsiner, sockerfri glögg. Det som fattas är väl en gran. Och visst kunde jag tänka mig en. Gärna liten och vit med mycket glitter…

Mastig måndag på er…

I somras skulle regelverket för handikapptillstånd skärpas. Bland annat antog man en formulering om att "den som kan förflytta sig på egna ben" skulle vägras tillstånd.

Enkelt och tydligt kanske man tyckte. Utan att ta hänsyn till exempelvis neurosedynskadade eller de med dubbelt amputerade armar.

De är inte vanliga men förekommer. Man tänkte helt enkelt inte på det vilket är fullt mänskligt.

Vad som  inte förekommer är någon form av vett i myndighetsutövningen!!

"Regler är regler" säger tillståndsgivarna. Som av allt att döma själva amputerat förmågan att tänka självständigt och förstå med empati och utan byråkrati ge tillstånd även till de som saknar armar.

Då jag läste media fick vi veta att rubriken skulle ha täckning i texten. Den inställningen har i alla fall Norrmejerier ruckat lite på med sina lättmjölkspaket.

"300 sardiner med ben eller två glas mjölk", är budskapet på temat kalcium i maten. Det verkar ju som att en obegriplig sardinkonsumtion krävs. Men läser man texen framgår att det är 300 GRAM det handlar oom, inte 300 sardiner.

Småsak men jag är ju en gnällbubbe:-)).

Sakta började folklivet på Arlanda ta fart. Denna Sveriges största arbetsplats var inte mindre myllrig än vanligt så här i semestertider.

Den här bilden är tagen med en enkel vga-kamera i en Sony-Eriksson mobil. Men ändå intressant. Man kan nämligen ana sig till att det går lite för fort för att vara på 70-väg. Man kan även ana en färgglad fläck som råkar vara en polis. Vad man INTE ser är laserpistolen. Och runt 50 knutar för fort är inte bra i ett sånt läge…

2 000 i böter och två månaders promenad var det välförtjänta priset…

En vääldigt tidig morgon i juli 2002 vaknade jag av att okända människor klev över min, även då, rätt sälformade kropp. Jag låg på ett golv i Arlandas utrikeshall tillsammans med fem kompisar. Ett av de plan som lyfte lite senare på morgonen skulle ta oss till Edinbugh och sedan skulle vi vandra och åka buss vidare ut i Skottland. Eftersom det var en extremt minnesvärd resa kommer jag att berätta om den i några bloggar framöver. Lågkalorikex och whisky var två viktiga smörjmedel. Och vi konstaterade personligen att monstret nog inte finns…

Tack och hej så länge…

Västerottensnytt nämnde alldeles nyss termen "lindrigare hjärtstillestånd". Finns det? Är inte ett hjärtstillestånd alltid maximalt allvarligt?

Sen finns det flimmer, oregelbunden hjärtverksamhet och så. Men står hjärtat stilla är det alltid allvarligt. Har jag fel?

Det får givetvis bli en lista utan inbördes ordning, allt är lika minnesvärt:

– Mitt fotogängs skottlandsresa 2002, som i framtiden ska beskrivas i ett par bloggar.

– Hela året jag pluggade media i Ludvika. Det var minst sagt sinnesutvidgande.

– Och där kan vi följa upp med massor av minnen från min tid som frilansande och ibland anställd lokalredaktör i Vilhelmina. Många hundra roliga texter blev det…

– Alla de kompisar av blandade kön som jag haft kul med, varit filosofisk med, och ibland kanske satt både liv och hälsa på spel med. Det blir bra att minnas om ett par år då jag flyttar till Hemgården, 200 meter härifrån…

– Det är ju förstås så att av alla kön är tjejerna favoritkönet, och även där har jag känt en del oförglömliga, roliga och vackra. Vadå "hur jag vet att dom var vackra?". Dom umgicks ju med mig!!!…

– Att övergripande ha fått växa upp i en tid då vi hade det gott ställt och fortfarande en hälsosam naivitet.

– Minst tre av de som jag räknade som nära vänner under olika perioder och många andra vänner, bekanta och släktingar har tyvärr fått lämna livet. I rätt många fall alldeles för tidigt. Men givetvis är det favoritminnen att tänka på dem, och samtidigt inse att det är en del av livet då man snart fyller 53.

– Raggarlivet som jag smakade på med ett gäng bilar under några år.

Som ni märker går jag inte in i detaljer. Det beror på att mycket av detta ska förvandlas till bloggar så småningom.

Tokig torsdag på er…