Tack för att du i alla fall delvis beslöt dig för att ge mig en liten uppmuntran. Riktigt bra rabattcheckar, tack för det. MEN nåsta steg blir att skicka mig en gammeltids tjockpriskurant som kanske innehåller karakläa med fler X än en tipskupong. Då kan vi säkert göra affärer!

Med förhoppning om en fortsatt angenäm förbindelse.

Nisse? Ellos, Borås

Hej farbror Ellos. Regelbundet ser du till att få kontakt med mig. Via färggranna priskuranter, SMS och mail.

Du erbjuder vanligen fantastiska priser på glittriga plagg applicerade på vidjesmala 18-åringar.Tyvärr är varken förpackning eller innehåll speciellt tillgängligt för mig.

Jag är en fet 53-årig man i rullstol. Kläderna du erbjuder kan jag oftast inte ens få över armen, och 18-åringarna hinnner undan rullstolen.

Mitt förslag: sluta skicka ut det här du skickar ut till mig. Där sparar du lätt en miljon per år.

En liten del av detta kan du satsa på träffsäkrare direktreklam…

Nu är det snart tre år sedan  den där förmiddagen då jag inte fick upp vänsterhanden till skrivbordet och då folk inte förstod vad jag sa. Dagen S som i stroke alltså.

Man tycker att jag som var proffs efter tre veckors hallicunationer efter operationen 2006 borde vetat bättre. Att jag, när vanföreställningarna kom krypande första natten, lätt skulle knuffat undan dem till förmån för VERKLIGHETEN. Glöm det…Mitt i natten hörde jag hur en gigantisk kanin hoppade runt i korridoren. På sjätte våningen på NUS.Så smäningom kom den in på min sexsal (inte så kul som det låter). Jag såg den inte för det var fördraget runt sängen, men jag hörde hoppen.

På morgonen undrade jag, pedagogiskt och tydligt, till sköterkan Amanda varför de hade stora kaniner som hoppade runt på nätterna. Hön i sin tur såg ut som var nära att explodera i munterhet, varför kunde jag inte förstå, jag hade ju bara ställt en motiverad fråga…

Sjukdomsinsikt noll.

Jag behövde sex blanketter för att skriva en korrekt betalorder, slängde viktiga brev, sa "april" i stället för "september". och så. Irriterande. Jag gjorde i viss utsträckning skäl för intrycket en sköterska fick efter min förstas operation. "Gravt dement" trodde han då han såg mig första gången.

Sjukdomsinsikt..just det noll…

Men nu inser jag i alla fall att det är dags att avrunda och börja med middagen. Gokväll!

Jag har ofta förvånats över hur många som är livrädda att bli fotograferade. Det är precis som om de köpt myten om att själen försvinner in i kameran. Men på tidningen lärde jag mig att ett generalmisstag var att fråga. Arrangera, komponera gör vad som helst. Men ställ inte frågan "vill du vara med på bild?" för risken är då att du får en huvudskakning.

På sätt och vis hedrar det lite. Många svenskar är rätt blyga med vad de gjort och vill inte bli identifierade på bild. Men ändå är det kul med de – inte så få – som nästan kastar sig över fotografen och vill bli förevigade. Men för att ge de oroliga råg i ryggen bifogar jag en färsk bild på mig, tagen idag. Så mycket värre kan det inte bli!!!

Holby City är en sjukhusserie som rullar på eftermiddagarna. Riktigt bra o dramatiken är ofta väl tilltagen. I dag förlorade bland annat en kvinna sitt barn vid förlossningen men fick se och hålla pojken i sin famn. Ett känsligt ögonblick även om det bara är film. BRÄÄÄ!!!!KÖPKÖPKÖP!!!!FNISSHIHIYAHOO!!!!

I precis det ögonblicket släpper fyran loss sina fånigaste och mes flåshurtiga reklamsnuttar.

Visst kan man ha lite koll från kanalens sida? Om inte annat förstörde de stämningen totalt.

Tänk så lite som fastnar av allt som paserar i nyhetsflödet. Det jag minns av veckan är förstås Stefan Liv och hans klubbkamraters öde. Jag är visserligen ingen som följer hockeyn särskilt noga, men hans namn nämndes oftast i positiva sammanhang och har fastnat.Jag gissar att många av de som omkom hade familj precis som han, så många berörs.

Historien om SAAB närmar sig nog oundvikligen ett slut. En utmärkt bil men tyvärr en mikrotillvekare som inte kan ha en hel flora av modeller och komma med nya varianter varje år. Om det nu är det som ligger bakom.

Kanske skule man som en sista vild chansning bygga enbasbil för Folket. Lite idemässigt en modern SAAB 99 X7, då förstår saabofilen. Men en starkare förenkling. Liten motor, ingen utrustning bortsett från säkerhetssådan. Enklare material, få färger.

Mja, jag tror inte riktigt själv på vad jag skriver, men dagens bilar är i allmänhet onödigt påkostade.

Det var två saker från veckan

Jag avslutar som så många andra de här dagarna: RIP Stefan Liv…

Vann en auktion på Tradera förra veckan. För en futtig tia fick jag en kökslampa (nej, inte köks-slampa, vad tror ni om mig!!) som kommer att fungera perfekt. Det ser jag nu då jag hämtat ut den,

Däremot var det ingen som ville bjuda på en Kodak direktbildskamera så den får väl hamna på museiehyllan.  Men det är lite kul att lägga ut och bjuda och numera kollar jag lite nästan varje kväll.

För övrigt har det här varit en av de där dagarna man inte minns. Varken om 30 år eller i morgon. Kuligast var möjligen att jag levererade ett par bilder som kommer att göra en persons vardag lite skojigare. Kommer i alla fall omgivningen att tycka.

Nej, nu ska jag susa ut i auktionsvärlden en sväng innan jag ramlar i säng. Godnatt!

Även en bloggare kan försöka vara rävaktig! Enda syftet med de här raderna är att locka er att läsa om den bromslösa Amazonen i förra bloggen  innan jag ger texten ett nackskott och skickar den till glömskan…

Om en vecka eller så kommer mina nya glasögon. Underbart! Morgonens folkblad, ABF-tidningen och andra väsentliga tryckta forum har bara varit dimmor för mig under några månader. På håll går det hyfsat men närhåll är rena natta.

Glasen är depressiva…nej, progressiva, var det, precis som det nu varit tio år eller så. Återkommer med en rapport. God natt!