Legender ur mitt perspektiv

Det här med "legender" vad det nu egentligen innebär är olika. Många har en artist högst upp på sin idol-lista, många minns Olof Palme och andra menar att större än Bertil Perrolf kan man bara inte bli. Till exempel.

Jag har några andra namn: Jag växte upp med texter av umesonen Anders "Bostic" Envall. Han skrev i flera motortidningar, främst Bilsport och var/är en sanlös ordtrollatre. Hans gatbilsreportage från Köpenhamn nån gång på 80-talet i nyss nämnda tidning är nog det roligaste jag läst! Dessutom kanske legendstatusen stärks av det faktum att vi aldrig pratat. Däremot såg jag honom i den nu avsomnade affären Autoshop en gång. Jag tror att han är en duktig filmmakare i Göteborg nu om hann inte hunnit byta bana.

Nära honom ligger en kille jag nog egentligen inte har så mycket gemensamt med, om han är "höger" så är jag "vänster" om man säger men jag beundrar hans enorma kreativitet och arbetsförmåga. Kjelle Gustavsson är namnet och han är skapare av en annan stor motortidning,  Power Magazine. Allt är ju inte svart och vitt här i världen, vi har som sagt inga grundvärderingar gemensamma men då jag träffade honom på bilträffen Power Meet 1993 var han jäkligt trevlig!

Under perioden då jag åkte raggarbil träffade jag några figurer som så småningom blev legender i vissa kretsar, dock kanske inte i mina. Legendstatusen fick de postumt efter ett ofta rätt struligt liv så det är lika bra de får fortsätta att vara anonyma…

Men närmast de flertalet menar med legender var jag på Sweden Rock Festival 1999 då vi nästan satt i knä på Deep Purple på en gräsmatta under en spelning med Entombed.

Det var några legender. Håll till godo…