Att skriva som en…bakdel

Tja, tyvärr måste jag klämma ur mig en bleklagd ursäkt. Jag skriver som ett arsle ibland. Men det finns omständigheter som förklarar att bokstäver och ord ibland fattas. Till att börja med skriver jag allt med höger pekfinger. Det i sin tur innebär att blicken vilar på tangentbordet och små missar på skärmen kan passera. Sedan är jag säker på att det händer att signalerna från det trådlösa tangentbordet inte alltid hittar fram.

Sedan har förstås långvarig syrebrist under min första operation och – främst – stroken 2008 satt vissa spår. Om jag har typ åtta hjärnceller kvar och sex av dem är på något annat möte så märks det. Nej, det var bara en lite skämtsam syn på det, men observansen är inte 100 %. Jag kan missa småsaker trots att jag korrläser.

Men trots allt har ni ju haft fördragsamhet och gått in för att kolla i alla fall. Och just idag har ni gjort det 114 000 gånger vilket känns jättebra!

Och jag ska fortsötta att leta mig fram över tangentbordet – förhoppningsvis till er förnöjelse…