Jag är ett barn av arbetarklassen. Men det är lustigt hur lojaliteterna ändå kan skifta. Som gammal inarbetad volvogubbe har jag genom åren fått lite aktier som jag lyckats behålla. För några dagar sedan spreds budskapet att koncernen ska göra en extra aktieutdelning bara för att lastvagnar gått så himla bra. Kom det något ifrågasättande mot detta kapitalistiska uttryck från mig? Knappast – i stället snabbt räkna hur mycket detta skulle kunna berika mig. Och ändå göder det kapitalisterna. För mig handlar det om några tusenlappar men många har ju kanske någon miljon aktier och eftersom utdelningen ska bli 9.50 blir det uppemot tio arbetsfria miljoner rakt i fickan…

Trots att jag aldrig ägt någon har jag en god relation till det amerikanska prestigemärket. Redan på 80-talet köpte en tjejkompis en 59:a som jag fick glädjen att köra en del då hon var för ung för körkort. En härlig bil och en modell som nog ligger högst upp på vill ha-listan. Men fälgarna är luriga. Vänstergäng på ena sidan och högergäng på den andra. Jetaway hydramatic 4-stegslådan är i det närmaste steglös och 390-motorn går med ett dämpat och distinkt muller i orginal. Då det gäller lådor gäller det att se upp lite om man köper begagnat. Oj, nu höll jag på att fara med osanning. Med dessa lådor är det nog ingen fara men de äldre – som en 47:a jag skrev om – har likadan låda som vissa amerikanska stridsvagnar men de lådorna saknar back!!!

Nåja, jag har även njutit av modernare Cadillac. En tidig vårkväll i staden Radford i USA  var vi ett glatt gäng som gjorde gatorna osäkra i en Sedan De Ville -83. Den hamnade sedermera i Sverige och torde väl rulla här än.

Men åter till klassikerna: en kompis hade en oerhört fint renoverad Fleetwood sixty special 1958 som vi åkte Sverige runt med några gånger. Enda lilla abret var vacumtorkarna som alltså drevs med undertyck från insuget. Enkelt uttryckt – ju mer du gasade desto saktare gick torkarna. Jag tror Cadillac gick över till eltorkare 1959 och det förstår jag.

Men avslutningsvis: jag har alltså inte ägt någon ”Standard of the world” som Cadillacs slogan är. Däremot en Oldsmobile Ninetyeight och en Buick Electra Limited och de är kusiner till Caddy plus ett gäng andra raggarbilar.

Angående alienen jag skrev om igår: man har troligen tillämpat ett gammalt trick genom att dra på sig en svart overall med – i detta fall – alienmönster, och se till att bakgrunden var mörk. Då ser du plötsligt ut som den figur jag beskrev igår. Detta var populärt på teaterscener på 20-40-talet för att skapa dansande skelett. Så nu vet ni. Förmodligen i alla fall…

Ja, nästan som ett blixtnedslag bytte vi årstid. Björkar och gräsmattor blev djupgröna och parkerna fylldes. Nu väntar alltså (i bästa fall) drygt fyra bra månader ur klimat och livsmiljösynpunkt. Särskilt som rullstolsåkare är det skönt, jag kan i varje fall rulla ut och hämta posten. Grannen har ärvt en fin webergrill som de lovat att jag ska få använda så det lär bli lite grillat även hos mig i sommar. Att åka till Vilhelmina har jag faktiskt inte alls funderat på, eller någon annan stans heller för den delen. Det vore trevligt att få komma ut lite jag har i nuläget inte ens sett en tall på …ja, minst ett år. Det finns ju mängder av frågor man kan uppröras över både i Sverige och världen i övrigt. Ett litet fragment som man i varje fall kan undra över är ett halvminutlångt  filmklipp från Indien som visar en märklig figur som går över en bro. Figuren är extremt, extremt mager och har överhuvudtaget en märklig kroppsbyggnad med väldigt långa och tunna lemmar. Så nu är frågan: är det en utomjording??? Dock är den märkligt orädd och det är också konstigt att de människor som finns alldeles i närheten inte försöker ta närmare kontakt. Ja, vi får se om vi får höra mer. Något annat vi lär få höra mer om på detta tema är de analyser av flera UFO filmer som USA:s flygvapen snart kommer att släppa med flera föremål som amerikanska jaktplan filmar och som gör fullkomligt omöjliga manövrar. Svar inom kort alltså. Fullkomligt omöjliga manövrar i UFO-klass gör just nu de som bestämmer inte minst när det gäller att skicka bort människor från Sverige. Enormt etablerade som kan språket, jobbar och på alla sätt är svenskar ska skickas till något avlägset land för att utsparkar verket påstår att det bara är idyll och hallonsaft som väntar dem trots att de inte har minsta kontakt med dessa länder. Å andra sidan kan vi inte skicka iväg djupt brottsliga individer för att de vägrar Covidtesta sig. Som sagt – det är nog utomjordingar som bestämmer…

Sedan det blev bloggat för min del alltså. Det var visst i mitten på april jag skrev något. Jag kan väl avslöja att dramatiken i stort sett uteblivit – dagarna går sin gilla gång. Ett riktigt pensionärsliv alltså. De flesta pulshöjande aktiviteterna har väl med bilen att göra. Först upptäckte min hyresvärd/bilmekaniker att en fjäder gått av och mosat lagren i fjäderbenstallriken, sedan slutade skuffluckan fungera vilket är nog så besvärligt då man ska ut och in med rullstol.  Nya framfjädrar och lager, ny låskista till skuffen och – lite tidigare – nytt batteri. Runt 8 000… Jipee!!! Redan nu hör jag en enig kör: ”Skyll dig själv som kör med världens värsta dyngbil, alltså Renault”. MEN där kan jag bara hänvisa till min erfarenhet efter fem sådana bilar san 1995. De har gått utmärkt i allmänhet, är väldigt bra rostskyddade och ligger i topp då det gäller krocksäkerhet. Så i nuläget fortsätter jag som fransos, men får den för sig att börja busa igen så vet man aldrig…

För att gå rakt på sak kan jag berätta att min halvsyster dog härom dagen. Hon var betydligt äldre än jag och vi har inte träffats sedan 2007 men ett syskon är ju dock ett syskon. Egentligen kände jag väl henne inte så mycket tidigare heller men vid ett tillfälle då hon ”fyllde jämnt” åkte jag för att hälsa på henne. Då vi äntligen fick prata i lugn och ro över födelsedagstårtan slogs jag av hur lika vi var på många punkter, något som var både överraskande och roligt. Men nu har alltså den länken brustit…

För några veckor sedan greps jag av en impuls och skickade in ett litet manus till ett förlag. Glädjande nog var de överraskande positiva men just nu blir det i alla fall ingen bok. Men i framtiden får vi se.

Pensionär är ju mitt nuvarande tillstånd men jag kan ärligt talat inte märkt någon skillnad mot förra årets karantän. Möjligen en aning ekonomiskt, under en lång tid hade jag en ganska mager ersättning som högriskperson, nu har jag i alla fall 70 % av lönen i två år innan den riktiga pensionen börjar.

Jag avslutar dagens blogg med en liten ramsa vi fick lära oss då jag pluggade media som ett exempel på syftningsfel – något man ibland får se:

”Dödssjuk och galen kan jag inte annat än beklaga Karl den tolfte”. Ja eller vilken kung det nu var…

Goafton.

Idag smaskade två vårtecken rakt in i min oförberedda gestalt. Det första var att jag nästan obehindrat kunde göra en rullstolsresa ut till brevlådan. Detta är nono under vintern. Det under vintern spridda gruset gjorde visserligen att jag spann en del med den fungerande foten men jag kom fram utan problem. Vårtecken nummer två var två glatt mullrande motorcyklar som våryrt dundrade förbi mitt fönster. Nu fattas bara en raggarbil med (obs viktigt) förarens armbåge hängande ut genom fönstret.

Tyvärr vet jag med ålderns rätt hur det går. Det flimrar till och så plötsligt är det midsommar. Sen ett nytt flimmer så är det älgjakt. Och knappt har sista skottet smullit förrän tomten kommer smygande runt knuten. Det går med andra ord fort. Och det samma gäller en blogg i VK….Ha en trevlig kväll.

Senast jag skrev var det januari. Jag har fått min första spruta, Modernum, och om några dagar vågar jag röra mig lite efter ett års karantän. Det absolut första blir att klippa sig, något jag verkligen längtat efter. För övrigt är jag ju pensionär nu men tack vare den långa karantänen blev övergången nästan omärklig. Mitt problem just nu är av välfärdskaraktär, kan man gsäga. Jag fick nämligen ett presentkort på 6 000 spänn från jobbet och det är minsann inte lätt att hitta något att köpa. Men nu blir det i alla fall elektronik för hälften så får jag se om fler ideer dyker upp. Tur det gäller i två år… Ha en god fortsättning allihopa. Snart är det påsk!

En av TV-kanalerna visar nu en repris på programmet ”frusna vägar” som handlar om vardagen för bilbärgare i Umeå och Åre. Jag har ivrigt studerat de trygga gubbarna och gummorna som fixar det mesta från husbilar där nycklarna blivit inlåsta till tippade långtradare. Efter att ivrigt studerat ett par avsnitt har jag kommit underfund med att bilbärgare är precis vad jag vill bli! Den trygga godmodigheten motsvarar precis det intryck jag skulle vilja ge. Men tyvärr är det lite sent nu utan det får bli i nästa liv. Men det måste ändå gå fort. Krafter finns som vill stoppa förbränningsmotorn från 2030 finns och jag vill inte susa runt i någon ljudlös batteridriven kärra utan en riktig tungbärgare med minst 500 dieselhästar. Om jag sedan bara får kunder med elbilar får jag väl leva med det.

Idag lämnade jag igen nycklar och ID-kort och fick blommor och trevliga presenter. Jag har med andra ord lämnat Volvo för den sista delen av livscykeln – pensionärslivet. För mig blev det en väldigt mjuk övergång. Jag lämnade den avdelning där jag jobbat i säkert 25 år när jag opererades 2006. Dessutom är den avdelning där jag jobbade sista åren väldigt utspridd. Och sist och slutligen har jag bara jobbat en månad sedan 27 mars då jag permitterades. Sammanfattningsvis blev det inte en ”vanlig” pensionering. Men pensionär är jag lika fullt. Jag saknar inte ideer om vad jag ska syssla med, främst de första två åren innan jag blir pensionär på riktigt. Just nu har jag lämnat jobbet med 70 procent lön som Volvo betalar.

Så är det…