Att få en stroke betyder bland annat att träning blir en del av vardagen.Själv är jag lite extra delikat i och med att jag var rullstolsburen även före. Jag hade  nått det stadium i min dåvarande träning att jag kunde använda kryckor i vissa lägen, jag gick bland annat en hyfsad vända på jobbet varje dag.

Men efter stroken förändrades det. Hela vänstersidan (och då handlar det INTE om politik:-)), är opålitlig och benet vill gärna dras in mot det högra utan att jag kan påverka det. Jag går varje dag med gåbord, "splintar" d v s sträcker ut vissa muskler och är på gym två dagar i veckan. Där har det verkligen gått bra, har ökat från något kilos belastning till mellan 10 och 20 kilo beroende på redskap. En annan daglig övning jag gör hemma är med barnklossar. Jag tippar helt enkelt ut dem i en röra på bordet  och använder sedan "strokearmen" för att lägga ett visst, långt, ord. Det ger en jättebra övning både för arm och fingrar.

Det känns väldigt mycket bättre nu än hösten 08 då armen inte alls kändes som den hörde till kroppen. Ja, bortsett från då den värkte. Efter en stroke kan armen s a s bli hängande i muskler som inte klarar av att hålla den uppe. Då lär man sig hur tung en arm egentligen är. För två år sedan kunde jag överhuvud taget inte röra fingrarna. Nu går det att göra lite grövre saker med dem.

Den intellektuella påverkan var tydlig för mig även om ingen runtom märkte något. Att skriva en betalorder för några räkningar var ett jättejobb. Minst fyra uttagsblanketter blev fel innan jag lyckades. Och att sakna en intellektuell eller annan förmåga och vara medveten om det är hemskt och frustrerande. Den första stroke information jag hittade inleddes dessutom med att förklara  att 1/3 dog första året efter en stroke.

Det var tur att både vård och personal var så fantastiska som de var.

Vart vill jag då komma? Jo, att stroke inte är så kul och att det är bra att undvika. Kanske kan det här hjälpa:

1/ Kolla blodtrycket på vårdcentralen, inte gärna med någon mätare du köpt själv.

2/ Tro på resultatet. Jag hade 215/95  Men vem brydde sig? Almanackan var ju full…

3/ Stressa inte. Stressa inte. Stressa inte. Fixar du inte att sänka stressnvån får du om du har tur göra det under en års strokerehabilitering, om du har otur i ett svart hål i backen med en miljon maskar som äter på dig i evig tid. Där finns ingen bortre parantes…

4/ Rök inte, sup lite. Våra nio liter alkohol måste ner till hälften. Då jag fick veta hur mycket alkohol vår kropp får bryta ner varje år bara av en lunchlättöl slutade jag med den ovanan.

Det var några lagom klämkäcka råd.

Lyxbetonad Lördag på er…