Den personliga assistansen naggas nu i kanten. Man vill med alla medel få ner nivån under 20 timmar i veckan, Det är den magiska siffran för då går assistansbehovet över till kommunal hemtjänst. Det verkar först förvirrande och ologiskt.

Stiftelsen Independent Living har nämligen tittat på det här. Och kommit fram till att det allmänna sparar nästan 30 miljarder på personlig assistans jämfört med kommunal hemtjänst. Den ersättning alla parter  har per timme behov ligger runt 200 kr och har ofta inte räckt till i kommunal regi. Kommunerna har fått skjuta till mera pengar. De privata företagen, däremot, får klara sig utan extra pengar.

Men sedan inser jag ju var besparingen ligger. Det handlar inte om att ställa kommunal assistans mot privat. Nej man vill givetvis skrota all assistans som ger möjlighet till ett värdigt liv för dig med funktionshinder. Och sedan stuva in oss på institution. 30 invalider på fem vårdare eller så DÅ pratar vi ekonomi!

Googla på Assistans upproret får du veta mera.

Hur ofta skiter du? Och hur lång tid tar det? Vad äter du för mat och är den verkligen sund och hälsosam? Baj dä wäj, hur ofta har du sex? Och med vem, och hur är det? Frågor inom dessa områden ingick i en stor enkät som gick ut på prov till vissa funktionshindrade. Jag har inte sett den men den har fått det funktionshindrade Sverige att resa sig som en enad, upprörd, kraft. Vårt liv och dess detaljer försörjer redan tillräckligt mänga så nu vägrar vi.

Om du tycker att det här är ointressant för dig vill jag bara göra fullt klart för dig att det kan handla om just dig om fem minuter!!! Stroke, bilolycka, något du inte hade en aning om som brister i kroppen och du är där. Ja vad som helst kan hända närsomhelst. Läste ni om tjejen i England som fick en stroke av en alltför intensiv orgasm? Så ta er i akt tjejer, gärna sex men med måtta. Hihi…hur det nu ska gå till?…

Därmed är det helt klart att vi lämnat de seriösa ämnena.

Jag hade barnbesök igår. B hade med sig sin gudson. En ytterst cool grabb som med lite godis och en av mina Volvo lastbilsmodeller inom räckhåll satt och kollade på tecknat medan vi gjorde nytta. Vad som var kul var att han överhuvudtaget inte reflekterade över mitt tillstånd. Inget märkvärdigt alls för en 2,5 åring. En vuxen skulle säkert velat höra ”mitt livs historia” .

Jag såg ett par avsnitt av den fina serien ”Himlen kan vänta” i helgen. Och just det – att lura döden – blir ganska viktigt om du får en diagnos som i sig är dramatisk. ”Det var lika bra att han fick dö” hör vi ju ibland. Kanske särskilt om det gäller gamla eller svårt sjuka. Det är nog menat som en sorts tröst men det är väldigt sällan det egentligen är på sin plats. De allra flesta vill nog fortsätta leva även om de är skröpliga.

Melodifestivalen har gått mig spårlöst förbi. Har inte hört en enda låt, vet inte vem som är favorit så långt, men en sak vet jag: den här skrikcikusen kommer att förfölja oss i tre månader. Och efter den stora finalen är nästan allt glömt. Usch så meningslöst. Men telefonröstandet försörjer väl någon tevekanal. Och alla journalister med Tom Hjelte-komplex får avreagera sig. Tom Hjelte? Stor nöjesreporter på Aftonbladet för drygt tio år sedan, nu helt borta sedan många år. Upp som en sol…

Ryktena säger förresten att det finns någon stadsliknande sammanslutning som inte blivit utnämnd till festivalstad någon gång, även om jag håller det för otroligt.

Nej, då föredrar jag en hederlig raggarfest. Med sjyst musik, billiga drycker för den som blir törstig av dansandet och en lagom frånvaro av myndigheterna. Det är fascinerande att se den ena kryssaren efter den andra materialisera sig ur de djupa skogarna trots bristen på annonsering och väldigt lätt att träffa trevliga tjejer med en sund livsinställning.

Kort sagt är det alldeles för bra och kommer säkert att förbjudas om det inte redan skett. 2005 var sista året jag åkte dit ståndsmässigt i S Cheva -59.

Mitt sista försök i raggarbranschen skedde nog ungefär samma år. Countryfestival i Junsele med en lila Caprice fullastad med överåriga raggarämnen. Tyvärr påträffade vi rätt snart en van som var välfylld med hemgjort gurgelvatten och gurglade oss så till den milda grad att vi först löste in oss för att någon timme senare klättra över staketet, helt glömska av inlösningen. Se det var ett bra gurgelvatten…