Etikett: Anna

Inte underligt hon blev sur

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 juli 2013 kl 08:36, 4 kommentarer

Ni vet då jag skrev att jag ställt en förstärkare framför Niccos dörr, så katterna inte skulle komma åt och riva på korkmattan… som tur var hann vi inte fara innan jag hörde ett välbekant ljud däruppifrån, typ, ljudet från ett klösträd.

Jag var inte tillräckligt smart då jag ställde dit den så jag tänkte på att vända baksidan framåt, det vet ni väl, dom flesta av er, att framsidan på en förstärkare, påminner starkt om materialet på en klösbräda/klösträd. Inte underligt Eloise såg sur ut då jag sprang upp och vände på åbäket.

Gårdagen tillbringades till största del nere i källaren, jag har städat upp och röjt i tvättstugan och där katterna har sitt tillhåll, det tog sin lilla tid. Städat ur kylskåpet har jag också, man vill inte få några överraskningar serverade i ansiktet då man kommer hem och kommer ihåg då man öppnar kylskåpet att det var nåt man glömt där.

Jag hann med en fika med Anna och handling på strömpilen också, på kvällen ville mamma ha hjälp med några räkningar så jag åkte och gjorde bort dom, så nu är det inte allt kvar, innan vi åker.

Och då vi åker, får vi besök… jo, då kommer Theresé och Sally hit och ska kampera i huset. Dom är bjudna på dop på lördagen så det passade ju bra att vi råkade bo just i samma stad dom ska till 🙂

Vi får ju inte träffa dom den här svängen, men det dröjer inte så länge innan vi är där, hos dom i Järlåsa.

Åke hämtade hem dragstern igår, svetsad hjälmbur så nu ska den vara godkänd, nästan alla saker är på plats också, drevet som satt där var tydligen helt slut, inte konstigt att kedjan hoppat ett antal gånger, men nu j-klar ska väl grejerna hålla.

Ni kommer ju att få rapport från Fällfors, jag sms bloggar, och nu ska jag också ge en förklaring till varför alla mina smsbloggar från Piteå, började med ett G. Det står nämligen i beskrivningen över hur man ska göra att man börjar med att skriva ”BLOGG blablabla”, och så har jag gjort, men tydligen ska man inte skriva dit situationstecknen, dom blev till G istället, jaja, så kan det gå.

Ska även köra en snabbtest och se om dom fått till mmsbloggandet också, så kanske det blir någon bild därifrån. Önskar er alla en fin torsdag!

Antingen blodad tand eller så…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 maj 2013 kl 08:35, 2 kommentarer

Jag var på myrorna och Mio igår, letar efter ett typ av sminkbord, till Nicco, men det ska inte vara någon spegel på det. Med andra ord ett smalt, avlångt bord, men inte så stort, och med någon låda under. Hittade ett jättesnyggt på Mio, men 5500:- tänkte jag inte betala. Nu var inte det ett sminkbord, men precis en sån modell jag tänkt mig.

Jaja, det är väl bara att leta vidare, en vacker dag så hittar man det man söker. Ikea har ett men där tänker jag inte heller betala 500:- i frakt, fattar inte hur det kan kosta så mycket, för det är ju knappast ihop monterat, ett platt paket, mm.

Fikade med Anna nere på strömpilen, och som vanligt, flyger tiden iväg och man tycker inte man suttit speciellt länge. Hann hem och dammsuga, medan middagen blev klar och sedan var det bara att åka ut på flyget och hämta Nicco.

Dom hade haft det jättebra och nu tyckte hon att hon kunde börja spara, så hon kan åka fler gånger. Det är väl så man säger, har man väl åkt en gång, så får man antingen blodad tand, och vill resa mer, eller så fick man avsmak för hela grejen och håller sig inom Sveriges gränser, hädanefter.

Åke fick sig en ny snusnäsduk av Nicco och Theresé, införskaffad på Hard Rock Café, och jag fick en pins till jackan eller vart man nu vill ha den, och en paprika krydda, paprika var tydligen en jättegrej i Budapest, fanns till och med affärer som hette Paprika:

Får se vad det blir idag, har än så länge inga planer, men solen skiner i alla fall och då tar man kaffet och sätter sig utomhus…tror jag. Önskar er alla en fin lördag!

Det där har jag testat…

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 maj 2013 kl 07:08, Bli först att kommentera

Ikväll får vi tillbaka Niccolina, dom har haft det bra där borta i Budapest. Tidigare i veckan var dom på ett sånt där fiskspa, där små firrarna gnager lite på huden så den blir extra len och fin.

Nicco tyckte snarare att dom var som små pirayor. Hon hade nämligen at skavsår på hälen och firrarna hade gett sig tusan på att slita bort ett köttstycke därifrån. Nå, dom överlevde och hon fick behålla foten.

Sedan var dom och fick sig pedikyr, igår, och shoppat har dom också gjort och levt hotell liv i fem dagar. Får väl en bättre sammanfattning då hon kommer hem. Och då får vi väl också höra om hon skulle kunna tänka sig att åka tillbaka, någon gång i framtiden.

Det där med fiskspa, har jag redan testat, fast då var det inte bara fötterna som blev nafsade på, utan hela benen. Jag var ju nämligen ett riktigt vattendjur som barn. Här ser ni ju den som i princip vuxit upp i sjön.

Timtals kunde jag ligga i vattnet och morsan fick skicka ut spejare med jämna mellanrum för att kolla att jag inte drunknat. En av alla dessa badardagar så låg jag där, vid strandkanten, på magen med händerna på mina kinder och bara njöt. Kommer ihåg att vi var många därnere då. En massa släktingar som även dom, sökt sig ner till stranden.

Och plötsligt känner jag hur det kittlas längst efter bägge benen, och får se hur små spiggen, är där och nafsar på mina ben. Hahaa…mina släktingar stod också och pekade och skrattade, tyckte nog att detta var det yttersta beviset på att jag verkligen var ett vattendjur, till och med fiskarna accepterade att jag var där. Dom var inte fega, utan kom tillbaka hela tiden, så länge jag bara låg där.

Tänk om jag vetat då, vilken affärside detta blivit, då hade jag ju tagit fram storhåven 🙂

Idag ska jag träffa Anna, det var ett tag sedan, ska bli kul att få en uppdatering av hennes liv och leverne. Önskar er alla en fin fredag!

DD som i dödsdag

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 mars 2013 kl 08:42, 4 kommentarer

Såg en snabb notis i förrgår om någon sjuk kvinna som anmodades att göra något från försäkringskassan och därunder stod det om en cancersjuk kille som skulle måsta anmäla sin dödsdag.

Jag letade efter den notisen idag men hittade den inte på vk.se däremot googlade jag och fann detta:

Krävde intyg av cancersjuk man

Försäkringskassan har krävt att en 23-årig cancersjuk man lämnar in ett skriftligt intyg med det datum då han förväntas avlida.

Publicerad 26 februari 2013 – 01:39–Uppdaterad 26 februari 2013 – 15:14

När mannen ansökte om att få flytta hem, för att tillbringa sin sista tid i livet där, ansåg kassan att han inte var tilläckligt sjuk och krävde då in intyget, enligt sajten Nyheter 24. Försäkringskassan beklagar det inträffade och mannen kommer att få sin sjukpenning.

Man upphörs då aldrig att förvånas över liknande dumheter eller vad man nu ska kalla dom, vem är så idiotisk att man ber om en sån sak? Vad förväntar dom att man ska göra??? Ta fram miniräknaren, höfta till med ett datum och få be att återkomma om man nu skulle råka leva över, den utsatta dagen, ja jag vet inte, man kan ju dåna för mindre.

Vet att såna här tragiska fel kan uppstå då det inte är en människa som sitter bakom, utan saker och ting sker via dator eller elektroniskt, men från början, kommer det ju från något mänskligt.

Ta försäkringskassans uträkningar då det gäller rätten till personlig assistent och hur många timmar man kan bli beviljad. Då man ska svara på frågor om hur lång tid man använder till att borsta tänderna, hur många minuter tar det att tvätta kläder, behövs det assistans vid måltid och hur mycket.

Om brukaren sover någon gång mitt på dagen… hur länge, och där kan brukaren bli av med assistanstid om försäkringskassan fastslår att dom sover/vilar för länge och därmed inte behöver hjälp just den tiden. Men hallå… ingen människa på jorden kan ju säga hur länge man sover/vilar, det är skrämmande.

Nå, förövrigt kan jag också meddela att då jag googlade efter notisen om dödsdagen hittade jag flera sidor där man ska räkna ut sin egen dödsdag…ehhh ok, och på en av sidorna skulle man tydligen kunna få veta dagen D om man betalade 199:-, jag tror jag smäller av… seriöst.

Näpp, den dagen jag dör så dör jag, och därmed punkt, jag behöver inte veta när eller var, det får jag ju veta då, eller hur, om nu inte försäkringskassan vill veta det innan, då får jag väl som sagt var, höfta till med något.

Träffade Anna igår och vi tog en kaffe på Mecka, det var inte alls som på gamla tiden, därinne, men trevligt var det ju ändå och två timmar försvann i ett nafs. Kom hem och var slaskblöt om skorna, och inte vet jag om dom hinner torka upp innan dagens arbete, känner mig i behov att köpa ett par nya skor.

Stod ju på skohuset och provade ett par men blev tvärsnål och struntade i dom… det var dumt. Det är precis som med julsaker dom rear ut, man vill inte köpa dom då man precis plockat undan julen, och här tänkte jag väl att jag skulleklara mig till all snö smält bort och kunde köpa vinterskorna efter sommaren och hösten, men ibland bedrar man sig nå så gruvligt.

Jaja, det är som det är, och jag är fortfarande utan Jeep, dom skulle beställa ett hjullager som dom skulle få hem idag och har jag tur hinner dom fixa det innan jag ska iväg och jobba. Önskar er alla en fin fredag!

Funkar det med kiwi?

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 januari 2013 kl 06:27, 4 kommentarer

Jag började dagen med en kaffe på strömpilen, med Anna, det blev mycket hundprat, då hon har en labrador själv, och fick en del tips på vart man kan vända sig för kurser etc. Svisch så hade två timmar passerat.

Jag fick se på en massage igår… en ordentlig sådan som utfördes av Tina. En massör till en annan. Och dom pratade om triggerpunkter och andra saker, som man kan ha, som är onödigt ont.

Nu till en stilla undran…jag vet att man kan möra kött, med en kiwi, jojomensan, skulle inte en kiwi funka på samma sätt om man smorde in en sån på ryggen då? Moahaha… och nu har jag varit så rolig att jag borde, få gå och lägga mig men det fick jag inte, för jag ska jobba.

Tina har en kompis på sitt massagerum, kolla in grabben, hela dagen:

På kvällen var det sedan bastudags och även där pratade vi hund, men även lägenheter och trisslotter. Tänk att jag och Åke som bott längst upp i våra lägenheter och det ville vi också, nu bor på nedre botten.

Jag vet då vi var hembjuden till ”Kul-Janne” och Ingegerd för första gången, och dom bor minsann längst ner. Och vi satt där och tyckte att vi fått helt nya vyer, man såg ju helt plötsligt alla som var ute och gick, precis som vi gör idag. Och vad är då egentligen utsikt, då man bor på tionde våningen, du ser ju ingenting, om du inte ställer dig ända mot fönstret, och vem står där och gluttar dagarna i ända?

Paret som köpte vår lägenhet, ville också bo längst upp, och då undrar jag om det kan ha med åldern att göra, också. Ju yngre man är desto högre upp vill man, och sedan, då man blir äldre så vill man komma ner på jorden igen, och känna marken under fötterna, och ha koll på omgivningarna, ja, jag vet inte, men det är min lilla teori.

Önskar er alla en fin onsdag!

Återupplivningsförsök är bortkastade här.

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 december 2012 kl 11:25, 10 kommentarer

Kom precis ihåg att jag talade om för Anna att jag hade en liten skumtomte, kvarglömd från ifjol, hemma i en skål, och se, jag hade alldeles rätt:

Här räcker det förmodligen inte med några återupplivningsförsök, den är stenhård, och kan antagligen användas som mordvapen. Nå, jag tror att jag kastar bort den, för säkerhetsskull.

Det finns dödliga sådana men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 november 2012 kl 07:50, 2 kommentarer

På Nybro igår vart det snack om bland annat, spindlar. Ingenting Anna är rädd för, och inte jag heller, inte numer, men man vill för det, inte ha dom på sig. Dom upplevs som illmariga, smarta, läskiga saker som bara väntar på rätt tillfälle för att få hugga. Nu kan man ju undra hur en sån liten sak ska kunna fälla en fullvuxen människa och det var nog under ett sådant resonemang med mig själv, som jag övervann rädslan…typ.

Jaja, det finns ju dödliga spindlar men inte här i alla fall, inte än, så det värsta man kan råka ut för är väl att man skulle kunna känna ett bett, men inget värre. Och bara i trängda situationer.

Anna berättade om ett litet möte med en sån där spindel som jag skrev om ifjol, att vi hade nere i källaren. Vi satt och filurade på vad dom kunde heta men kom inte på det, så jag har nu letat fram det jag skrev om dom och det var följande: Egentligen tillhör dom inte spindelsläktet, två ögon har dom, spinner inga nät utan jagar byten i nattens mörker. Anticimex kan tillkallas om man vill bli av med dom, och ja, det vill jag. Deras namn är lockespindel och så här ser dom ut:

Bilden ska jag för säkerhetsskull säga, är ritad… av mig, hahaa… det var ju nämligen så att Kerstin trodde att detta var en riktig spindel som jag plattat till, men det var lite fel.

Kommer ihåg en gång då Emma var liten, även hon skrämd av spindlar, men det kommer nog förmodligen av att vår kära mamma, var och är fortfarande rädd för dom. Vi var uppe i Malå och jag passade Emma (kommer inte ihåg vart våra föräldrar var), jag gissar att hon var runt 3-4 år och satt vid det tillfället på toaletten.

Plötsligt ropar hon, med lätt uppjagad röst att det sitter en spindel på väggen. Jag tar ett djupt andetag och vill naturligtvis inte visa henne att jag egentligen skulle vilja springa ut från huset… lämna orten, åka hem till Umeå, utan jag tar mig samman, öppnar dörren och kollar in monstret som sitter där och glor.

Jag känner med en gång att detta är något jag inte fixar att ta bort, jag skrattar lätt och säger: Nämen det där är ju bara en liten spindel, inget att bry sig om. Sedan vänder jag mig om och ropar: FREDRIK!!! Kan du komma. Min kusin Fredrik finns nämligen i huset och han dyker snart upp som en räddande riddare, och undrar vad jag vill. Jo, säger jag, det sitter en spindel där och Emma är rädd för den, kan du plocka bort den? Och det gör han, i ett nafs, jaaa, säger jag till Emma, där ser du, inget att bry sig om.

Hahaa… precis som hon nu trodde på det va, varför kunde inte jag i så fall plocka bort den. Eller så var hon för liten och skärrad för att lägga ihop ett plus ett, och trodde på vad jag sa. Jag önskar er alla en fin tisdag!

En varning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 oktober 2012 kl 08:17, 4 kommentarer

Vilken jädrans tur att vi tog oss hem från Malå… för vet ni vad, idag ska Åke besikta bussen, men… bussen har fastnat på vår gräsmatta och han har kämpat i två kvällar nu med att försöka få loss den, men den vill inte… handbromsen sitter som i berget och gräsmattan börjar se fruktansvärt misshandlad ut.

Tur även där då att det snart är dags för snö, och då täcks ju alltihop, eller, hur det nu var. Men han har inte gett upp än, han får försöka in i det sista, för vi lär ju åka på att betala tusenlappen det kostar också, på besiktningen. HURRA!!!

Sedan vill Nicco skicka en liten varning: Ät inte fjärilsmakaroner… det kan vara renskit. Och för att förstå det så måste ni kolla vad Tina skrev i sin kommentar igår, i mitt blogginlägg, 1+1 är 2, eller?

Jag åt lunch med Anna (en arbetskollega jag haft förut) igår, det var trevligt och kommer säkert att göras om. Vi var nere på strömpilen så jag passade även på att köpa jäst, för kan ni tänka er, det är ju kanelbullens dag idag, och i huset har vi bott i 1½ år och jag har än aldrig bakat en bulle här, men idag så kommer det att bli av.

Jag är utan bil också…den körde vi upp på en verkstad igår kväll för nu ska den servas, ordentligt, med växellåda genomgång, oljebyte, tändstift osv. Han skulle även kolla upp den så den går igenom besiktningen som jag ska göra imorgon. Så efter det lär den vara i gott skick igen, håller på kännas lite knepig på växlarna, så det var nog dags.

Och en till grej, eftersom nu Åke har tagit ut en semesterdag idag, så kommer lunchen att inmundigas på Ullas, haha… och detta enbart för att vi firar bröllopsdag imorgon men då jobbar han ju så då funkar det inte med lunchdate.

Önskar er alla en fin dag!

Vi behöv nog ingen matjord!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 september 2012 kl 07:33, 2 kommentarer

Visst är det riktigt riktigt illa, då man ligger och läser gamla receptböcker då man ska sova? Man har då i alla fall ingen större fantasi, eller kanske det är orken det beror på, man ids inte gå och leta rätt på något annat läsbart, och dessa böcker var vad man ramlade över, det sista man gjorde innan man gick i säng.

Nå, det hände då mig i förrgår, och jag höll i mina händer en gammal bok… så gammal att den inte ens hade någon årgång stämplad i sig.

Det första som händer då jag öppnar boken… eller bok och bok, häfte är nog den rätta benämningen, så föll det ut en fyrklöver rätt ner på täcket. Jag som aldrig i hela mitt liv sett en fyrklöver, men jag kommer så väl ihåg jakten på en, då man var yngre och hade blivit upplyst om att en fyrklöver skulle ge en lycka, framgång och en hel hög med pengar.

Undrar just om detta nu gäller, även fast upphittaren är en annan… fast nu hittade ju jag den i häftet, hm…

Om så är fallet, behöver jag ju inte heller åka och köpa matjord och grusa ner mina fickor med det, eller hur, moahaha.

Jag lade då upp fyrklövern på stringhyllan som sitter vid sidan om min säng och igår kväll höll jag på mosa den stackars torkade växten då den fladdrade ner från hyllan och jag trodde att det var en fjäril, jojomensan.

I receptboken, har dom på andra sidan skrivit ner en förvandlingstabell, som dom så vackert kallar det, där står det bland annat att stark ugnsvärme betyder 300 grader, god ugnsvärme är 225-250 grader, osv.

Men *suck*, hur svårt hade det varit att skriva ut siffrorna med en gång då, istället för att man läser och gör enligt receptet, sedan uppmanas man att slå igång ugnen på svag ugnsvärme, och inte kommer man ihåg vad det var för temperatur så då ska man leta reda på sidan där det står att det betyder 150 grader, snacka om att göra det extra besvärligt.

Idag är jag ledig, och det behövs, vill jag lova. Mina armar gör ont som sjutton, och det håller nog på vara läge att boka in en tid hos sjukgymnasten och sedan läkaren. För det kan inte heller vara meningen att man ska måsta sätta sig upp i sängen för att vända sig från höger sida till vänster, men det är precis så det är och har varit i flera månader nu, och jag håller på vara less på det. Nåja, det löser sig säkert på ett eller annat sätt.

Idag ska jag träffa Anna och sörpla lite kaffe med henne, det blir säkert trevligt, och sedan kanske man ska försöka sig på att planera in några middagar så man vet vad man ska handla hem så man slipper springa på affären och gå runt där som ett spån och inte kunna komma på vad man ska äta. Jag hoppas att ni alla får en fin måndag!

En pizza utan deg… och ost

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 augusti 2012 kl 06:14, 4 kommentarer

Så var det lördag igen… snopet, hur en vecka kan försvinna så där. Jag träffade ju Anna igår, vi tog en kaffe på strömpilen och pratade om livet i allmänhet. Hon och hennes sambo piper iväg till utlandet om några dagar och har tänkt vara borta i två veckor… vilket lyx, och det är inte mer än att man kan vara lite avundsjuk. Fast å andra sidan så är man väl alltid det på dom som har kvar av sin semester.

När vi var på väg till Kubbe, satt Nicco och Rickard och spelade ett spel. En massa kort som skulle dras och vissa saker skulle dom väl bara svara på och andra kort var saker som skulle göras. Givetvis såna saker som är lite skämmiga och som tar emot att göra.

Nå, nu är jag egentligen emot att man ska busringa till folk, fast just det här samtalet, som inte heller gick till en privatperson utan till ett företag, var inte annat är hysteriskt roligt, jag ber så hemskt mycket ursäkt för att jag satt och garvade.

Rickard fick nämligen i uppdrag att ringa till en pizzeria, där bad han att få beställa en pizza… utan ost… och utan deg, dessutom undrade han om han kunde få den hemkörd.

Nu fick vi ju inte höra svaren han fick men Rickard sa att killen först lät frågande (inte så underligt) och jag ser framför mig hur han sänker sina ögonbryn och grunnar. När Rickard så upprepar sin fråga och ber om hemkörning får han en lätt utskällning, det begriper han väl, att han INTE kan få en pizza utan deg… det är ju ingen pizza heller, och sedan slängs luren på.

Jag kommer ju ihåg då vi höll på med busringningar i yngre år, då slog man ju bara ett nummer i luften och babblade på, för det mesta satt vi nog hemma hos min bästis Annica, dels för att hon var ensam på dagarna, och för att dom hade dubbla telefoner. Så en av oss började ringa, när vi sedan fick svar så lyfte nästa på luren och då var vi tre på tråden. Enbart för att göra folk ännu mer förvirrade.

Till vårat försvar skulle jag vilja påstå att vi nog var rätt så snälla ändå, inga skrik, svordomar eller dumförklaranden, utan bara…babbel.

Önskar er alla en fin lördag!

Etikett: Anna

Inte underligt hon blev sur

Antingen blodad tand eller så…

Det där har jag testat…

DD som i dödsdag

Funkar det med kiwi?

Återupplivningsförsök är bortkastade här.

Det finns dödliga sådana men…

En varning!!!

Vi behöv nog ingen matjord!

En pizza utan deg… och ost

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten