Etikett: Bobby

Rädd för 🦃 eller kanske för…

Lyssnade på kvällspasset igår, på jobbet. Där handlade det om djur man är rädd för. Spindlar har ju varit en fobi för mig, helt klart. Men nä, inte idag, även om jag inte älskar dom, så vill jag inte ta ihjäl nån. Jag bär ut dom och önskar dom ett stort lycka till i den stora världen.


Kom på mig själv, just innan midsommarafton, och jag höll på stöka runt som mest, med städning och plockning. Lyfte en liten hink jag hade på köksgolvet för att fylla med vatten och därunder satt en liten filur, med långa spretiga ben. Han var ivrig att komma iväg.

Jag skulle hitta nåt att ta upp den med och börjar prata med den…jisses 😬, vad händer. Vadå prata med en liten spindel. Och det var med värsta dadda språket. -Men lilla vän, vad gör du här, och hur hade du tänkt nu…ish.

Det slutade med att han kom undan, den var lätt kamouflerad mot vår köksmatta, men det bästa var, att jag släppte det. Spelade som ingen roll, och detta hade aldrig hänt förut. Jag hade inte accepterat att veta om, att det funnits en lösspringande spindel i huset. Hade ju fått panik. Men inte nu längre, spring fri, lilla vän fast snälla, föröka dig nån annanstans, tack!

Nån dom pratade med var rädd för kalkoner.

Eh, ja, jag förstår, det kan man väl vara, fast hur ofta står det en kalkon utanför dörren 😉 Oddsen att stöta på en, är nog betydligt mindre än att en fjäril ska fladdra upp i fejjan på dig.

Hehee…men ja jag vet, är man rädd för nåt så spelar det ingen roll, hur fjaskigt nån annan tycker att det är, rädslan går inte över för det. Och logiskt tänkande existerar inte.

Ska en sväng på PMU idag, passar perfekt, för då ska jag se till och ta med lite saker som blev kvar från förra årets loppis. Dom har stått nere i källaren och tagit plats. Med tanke på att vi snart får besök, så blir det jättebra att få lite mera space därnere.

På söndag kommer Sally att husera där. Theresé och Bobby, har hyrt in sig i bussen. Källaren kan bli lite väl stor att genomsöka för den lilla katten. Han kan ju förirra sig bort alla rum och grejer. Jo, vi har fortfarande för mycket saker, men allt är inte vårat. Nicco har ett lager med grejer därnere, och säkert finns det nåt som är Theresé också. Bobby finns by the way på insta, numer.

Skönt att det bara är 20 grader ute i detta nu, och inne har vi…tadaa, 25, men det känns betydligt svalare än för några dagar sedan.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

En kändis stod och lurpassade bakom draperiet 😳

Av , , 6 kommentarer 20

Hade fint lunchbesök igår, Annelie och hennes man Ulf. Det var bara synd att vi inte hade mera tid att umgås på. Men man får ta det lilla man får. Det blev också en bussvisning och provsittning i Camaron, haha…

Det var Ulf Wallmark som fotade

Ja, Annelie, du lär ju få åka med en sväng nästa gång du kommer och då ska den även se nalta bättre ut, än så där.

Något som ser bra ut, är syrrans senaste alster, en tavla med känt motiv fast med en underton av allvar och en tankeväckare. Vad vi gör med det vi har och med vilka rättigheter… det är fritt att tolka.


Apropå känd, så såg jag en kändis igår, faktiskt. Han stod på en balkong och lurade bakom ett draperi. Jag tyckte mig se att någon stod där bakom, men det var på lite avstånd och jag tänkte att jag kanske såg fel. Varför tror människan att han är osynlig.

Men då jag kom närmare, och från en annan synvinkel, blev det klart att någon stod längst upp på den högra balkongen, ser ni?


Och det var, helt klart en kändis, nämligen Mr Bean, i egen hög person. Fast gjord i papp hahaa…


Såg även en annorlunda plantering på vår prommis, alla sätt är bra, förutom dom dåliga. Det potentiellt dåliga med denna, är om ett barn plötsligt får för sig att leka lite. Det bra är väl att man kan återanvända gamla saker till nåt annat.


Sen blev det bråttom att fixa middag till Åke. Såpass att jag gjorde en löksås med fläsk och potatis…utan lök 🙃 Vilken tur att man kan tillsätta den i efterhand, haha.


Tog Winstone på en sista kvälls promenad och dessa bilder knäppte jag vid 22.45. Detta är en stor del av sommar för mig…ljuset på kvällarna. Man blir hänförd, och här är det ändå inte molnfritt.


Hoppas på en fin onsdag, för er alla. Jag har lite ärenden att uträtta och sedan ska jag nog börja planera för vad som ska med i bussen, imorgon. Kanske man hinner bära ut lite idag, innan sista jobbpasset den här veckan, vi får se. Avrundar med en uppdaterad bild från Theresé, på Bobby, som tydligen sover räv…nåt man säger då man sover med ögonen på glänt.

Redo för äventyr!

Då börjar jag idag med en dementi. Jag skrev ju att Bobby (inte säkert att det är vad han kommer att heta än), han är inte en Bob Cat. Så här kommenterade Theresé igår och sedan mitt svar.

”Bobby” är en Pixie-Bob, ingen Bob cat (Bob cat betyder lodjur) Mamman till den första pixie-bob:en hette Pixie, och därför…

Rackarns, Bob cat, lät nästan som catepillar, haha, han kan heta byggare Bob, tycker jag. Får väl dementera imorgon dagens…” slutcitat

Nu har dom tänkt att ”Bobby”, kan få hänga med ut äventyr. Det ser han ut att vara redo för.


Theresé har köpt en väska som han kan sitta i då dom far ut på hajk.


Ja jag tror att allt man lär dom från början, kommer inte att vara nåt konstigt i framtiden. Dom vänjer sig fort vid nya saker.

Letade i mitt mejlarkiv, sökte efter en specifik adress, och där kom det plötsligt mejl som Nicco skickat för drygt 8 år sedan, innan Winstone flyttade hit. Vi hade en fotosession inför julen. Var tvungen att skratta då jag såg bilden. Våra katter var lite som Winstone, ville vara med överallt. Jag tror att det är Eloise på bägge bilderna.


Och där i botten fanns även denna bild, och det är nog en av dom allra första, på Winstone. Inte vi som fotat, utan förmodligen ägaren till kenneln.


Blir man då nå glad då man ser att väderleksproffesorerna haft fel, det ser inte att det ska regna i 3 veckor längre. Jisses, det såg grått ut ett tag där, kändes som om vi kanske skulle få se sol, då semestern skulle vara till ända.

Men nu är det på gång, den lilla solen. Även gräset, såg jag igår. Eller ja, Nicco påpekade att det höll på vara dags att klippas. Då jag kikade ut så ser det faktiskt ut som om våra järnstolar är rotade i backen.

Nåja, gräset är då grönt i alla fall. Och det är precis som med städningen, det kommer inte att försvinna av sig själv. Så ingen behöver vara rädd att gå miste om lite gräsklippning. Och blir det inte idag, eller imorgon, så kommer det att sitta kvar till den dag vi känner för det.

Här avrundar jag nu inlägget med att önska er alla en fin dag och här får ni en rolig historia att börja dagen med. På återstörande, mina vänner!

Lille Jonny kom in i köket där hans mamma stod och lagade middag. Hans födelsedag var i dagarna och han tyckte att det var ett bra tillfälle att tala om vad han önskade sig.
– Mamma, jag vill ha en cykel när jag fyller år.

Lille Jonny var lite av en bråkstake. Han hade varit i bråk både hemma och i skolan.

Mamman frågade om Jonny trodde att han förtjänade några presenter.

Självklart tyckte Jonny det.

Jonnys mamma som var en kristen kvinna tyckte att han skulle se över sitt beteende det senaste året och sen skriva ett brev till gud och förklara varför han tyckte att han förtjänade en cykel.

Jonny sprang upp för trapporna till sitt rum och satte sig för att skriva ett brev till gud.

“Käre Gud,
Jag har varit en väldigt snäll pojke detta året och skulle vilja ha en cykel när jag fyller år. En röd. Din vän Jonny.”

Jonny visste att han inte varit ärlig, han hade ju inte varit riktigt snäll det senaste året. Så han knycklade ihop brevet och började på ett nytt.

“Kära Gud,
Detta är din vän Jonny.
Jag har varit ganska snäll i år och skulle vilja ha en röd cykel i present när jag fyller år. Tack på förhand Jonny.”

Jonny visste att han fortfarande inte var ärlig så han rev sönder brevet och började om igen:

“Kära Gud,
Jag har varit en hyfsad pojke i år och jag vill verkligen ha en röd cykel på min födelsedag. Din vän Jonny.”
Jonny visste att han inte skulle kunna skicka detta brevet heller till Gud.

Jonny kände sig väldigt upprörd. Han gick tillbaka ner i köket och sa till sin mamma att han skulle gå till kyrkan.
Jonnys mamma trodde att hennes plan hade fungerat för Jonny såg väldigt ledsen ut.
– Kom hem innan middagen bara, sa mamman.

Jonny gick ner för vägen till kyrkan och väl där gick han fram till altaret. Han såg sig omkring för att se om någon var där som kunde se honom.
Han lyfte upp en staty av heliga Maria, lät den snabbt glida ner innanför jackan och sprang sen ut ur kyrkan. Han sprang hela vägen hem och väl hemma så sprang han genast upp på sitt rum där han skrev ett nytt brev till Gud.

“JAG HAR DIN MAMMA. OM DU VILL SE HENNE IGEN SÅ GE MIG DEN SATANS CYKELN!
HÄLSNINGAR… DU VET VEM!!”

Hoppa högt och landa mjukt

Kollade lite statistik över mina inlägg igår, och kolla, 14000 kommentarer. Detta är ju givetvis även med mina svar, inräknade.


Tänkt först, hm, ska man skriva om det idag och se om nån vill bli den som knäcker 14000 strecket, med en ny kommentar. Så sänder jag en tanke till Tina, eller tanke och tanke, hon fanns i huvudet bara.


Och det kan ju ha utlöst en sån där reaktion, man känner det i själen. Det sjätte sinnet! Redan på 300 talet innan Kristus, så påstod den grekiske filosofen och vetenskapsmannen Aristoteles, att människan hade fem sinnen. Syn, hörsel, känsel, lukt och smak.

Begreppet, det sjätte sinnet, har dock följt med länge, även om Aristoteles inte sa något om det. Det sinnet, har framför allt förknippats med intuition, föraningar, förmågan att kunna läsa tankar eller ”se” saker som ingen annan ser.


Visst har väl vi, dom flesta av oss, varit med om såna upplevelser. Man vet bara, eller man tänker på nån och plötsligt ringer dom, eller man stöter på dom, helt oförhappandes då man kommer runt hörnet.

Nå, nu spårade jag lite, Tina var den jag tänkte på, och 1 timme efter jag printat sidan, så skrev Tina en kommentar, haha… hon spräckte 14000 vallen, och det blev 14002 då jag svarade.
Jag går jätte mycket på magkänsla, intuition. Det jag märkt, överlag, är att man ska inte dribbla så mycket, utan gå på den där första känslan. Det faller sig mest naturligt, att den stämmer. Här tänker jag att den borde göra det om detta är nåt som vi levt med under så många år.

För längesedan kanske du var tvungen att reagera jättesnabbt för att komma undan en riskfylld situation. Och då gäller det kanske att välja rätt väg att gå. Blir väl fel att skriva att det var så, för längesen, det gäller i allra högsta grad, även idag. Till och med lite mer, med tanke på hur det ser ut i världen, och hur många faror som kan lura på vägen.

Jaja, jag vet då helt, hundra säkert, (utan att skryta över det) att det finns dom som inte har nån feeling alls, utan dom hoppar från första bästa bro och hoppas på att dom ska landa mjukt.

Apropå mjukt och att landa, så verkar Bobby ha landat på rätt ställe. Han chillar och utforskar nya ställen och platser att hänga på.

Ha en underbar tisdag, allihop!

Vatten i annan form

Av , , 2 kommentarer 14

Sivert skickade en sista bild från stugan innan dom åkte hem igår.


Inte lika fascinerande, som bilden från dagen innan. Men inget som överraskar heller. Så länge man inte behöver plumsa i snön i flera dagar, är det väl bara en annan form av vatten.

Igår for Theresé, Anders och Sally, 30 mil söder om Uppsala och hämtade hem deras Bobby. Namnet kommer från rasen som är en Bob cat. Här, en av bensträckar pauserna efter vägen.


Och här, i hans nya hem.


Tanken igår var att ta ut Camaron och köra ut till Stilservice, för att köpa clips till rutan som ska bytas till veckan. Killen på Carglass, sa att dessa clips är inget dom har, och dom kan saknas eller gå sönder, vid bytet. Därför var det smart drag att få tag i ett gäng så det finns ifall det behövs.

Men… Camaron stod därinne, dammig och övertäck, regnet strilade ute och då försvann mitt sug efter att ta ut den. Vi tog Audin istället, tjopp tjopp, så var det gjort.

Körde en sväng till lill Coop, där jag möblerade om hela deras dryckestrave…Oops!


Det var nämligen så att jag visste att dom eventuellt skulle ha drickor som jag var sugen på, och ja, det hade dom, men dom stod längst ner på golvet med 3 välfyllda backar ovanpå. Ni vet, såna där backar som är för 1½ liters flaskor. Dom rubbar man inte.

Och jag åker inte dit för att åka därifrån, tomhänt. Med en tjej i butiken som sitter i kassan, och ingen annan personal i sikte, så fixade jag fram flaskorna själv, men det kan ha blivit lite oreda i deras backar. Äsch då, det kanske dom skulle ha tänkt på innan, att inte gömma dessa, längst ner.


Saknar en och det är med Åkerbärssmak. Dom tillverkas av nyckelbryggerier i Luleå.

Idag kan det bli en tripp till Holmsund, vi får se. Har ju en gammal kompis, Mats Boström, som äger en firma som han flyttat dit, till nyrenoverade lokaler. Han håller på med robotteknik. Han skulle ringa då han var på plats.

Hoppas på en fin söndag för er alla och här, ett tips, och kom ihåg, allt du läser, är inte sant.

Maria Lundmark Hällsten