Etikett: katter

Hund VS katt

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 mars 2014 kl 07:48, 2 kommentarer

Winstone kan ju låta fruktansvärt elak, då det ringer på dörren eller då någon klampar på trappen. Han rusar iväg som en babian och sladdar ut i hallen men då han kommer fram till den som står där, så är det lugnt, ja han kan skälla, men samtidigt hoppa upp och visa glädje. Han viker bak öronen och är kärvänlig, dock saknar han vissa skills att vifta på svansen.

Nå, Nicco har en gång frågat om jag visste varför en hund lägger öronen bakåt och rätt så tydligt blir det då Winstone sitter ute och gör nummer 2, då åker öronen bakåt. Man skulle kunna gissa att det är för att vara på sin vakt, dom lyssnar om det kommer någon, men nej, dom gör det för att visa sig fredligt sinnade, dom vill väl för fasen inte bli attackerad då dom sitter där i godan ro och skiter.

Jag googlade på det igår och hittade följande text:

Öronen är en av hundens mest tydliga språkmöjligheter, genom att rikta öronen framåt kan hunden uttrycka självsäkerhet, hot eller intresse. Stryker hunden öronen bakåt visar den osäkerhet, underkastelse eller rädsla eller också visar hunden att den är fredligt sinnad och vill undvika bråk. Slutcitat

Jag tror att vi kan läsa av Winstone rätt så bra nu, han är i grund och botten helt ofarlig men vill ibland verka tuffare än han är, men öronen ligger alltid bakåt då nummer 2, utförs, och då han hoppar upp för att välkomna människor hem till oss.

Och här har vi då den raka motsatsen…katten. Jag smyger fram kameran till Enyas ansikte för att fota:

Och hon blir helt klart irriterad över uppmärksamheten, det syns på hennes öron. Nu är våra katter, snudd på dom fredligaste katterna i världen, och hon skulle i detta läge aldrig göra ett utfall mot mig, möjligtvis hoppa ner och springa iväg, men fruktansvärt sur, förstås 🙂

Och detta kan givetvis skapa vissa problem, Winstone och katterna ihop, dom snackar ju inte samma språk. Och svansföringen är det samma sak med, hundar viftar av glädje, katter av irritation, hunden visar upp magen för att underkastelse, katten för att kunna riva dig ordentligt, med alla fyra tassarna… och så vidare.

Det var dagens lektion i djurens tecken. Idag är det möte på jobbet, annars inget inplanerat. Igår var jag och Nicco på tandregleringen, hon vill ha tågräls, så det ska det bli, och jag och Tina, var på PMU, ute på Teg, (loppis) oj vad förvånad jag blev, att det är sååå stort, och vilka överkomliga priser, jämfört med andra ställen, så där kan man nog fynda om man hittar det man är ute efter.

Önskar er alla en fin torsdag!

Vad är det med katter och Barbies???

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2014 kl 08:43, 4 kommentarer

Vi, det vill säga jag och Nicco, gjorde ett konstanterande i förrgår kväll. Vi stod nämligen och pratade om våra kära katter och katter i allmänhet, och hon berättade om en gammal klasskompis som hade en katt som fick dille på att pinka i hennes låda med barbie saker.

Hm… det där känns igen, sa jag, när Theresé var i 6 årsåldern hade vi en katt, som hette skorpan, och hon gjorde precis samma sak, pinkade i Theresé låda med barbie kläder, alltså nu tycktes vi vara något på spåret, hur kan det komma sig att två katter, helt oberoende av varandra, gör samma sak med samma grejer?

Och då kom vi ju osökt in på våra små söta kissar, Enya och Eloise. Ni vet, det där dom gjorde med Niccos barbie som hon hade i badkaret då vi bodde i lägenheten….mm, snacka om massaker på västerslätt.

Nicco skulle bada en kväll, hoppade ner i karet och ett vrål hördes därinifrån, VAD ÄR DET HÄR??? Jag springer dit och frågar vad som hänt och hon håller upp sin barbie docka och den har fått sina fötter amputerade, clean cut, rakt av, och det var katterna, ja vi måste ju skylla på bägge två eftersom vi inte visste vem av dom som var skyldiga till amputationen, dom hade alltså bitit av fötterna, och dom saknade delarna, återfanns aldrig.

Och dessutom… när Nicco glömt stänga dörren in till hennes rum så kunde man skymta 2 håriga saker som försvann i i rummet med en hast, sida vid sida, och ut kom dom, sekunder efteråt, fortfarande sida vid sida men nu med barbie saker i munnen… say what? Vad är det med katter och Barbies?

Jag var till fotvården igår, för första gången i mitt liv, och ja… det var nog värt pengarna (nu fick jag ju detta i julklapp, men…) och jag kan tänka mig att gå tillbaka dit igen. Jag hade fått för mig att jag inte skulle palla att någon var och tog i mina fötter, herregud, man är ju kittlig, men det gick bra.

Och på eftermiddagen var det möte på jobbet, det gick också bra, fick en genomgång i ifyllande av tidrapporter och såna saker. Någon hade tydligen haft bråttom på morgonen, och knuffat omkull motorvärmarstolpen, eller vad tror ni?

Jag är ledig idag, så jag får se vad jag hittar på. Önskar er alla en fin onsdag!

Ofrivillig pimpning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 september 2013 kl 08:42, 4 kommentarer

Jag var på fotvården med chefen igår och det vart snack om dessa fisk-spa som finns lite överallt. Hon som jobbade tyckte att man kanske skulle ha några såna där firrar hemma, för eget bruk, och sitta en liten stund varje morgon. Jag kontrade med att man istället kunde dressera en gädda, så räcker det ju med en fisk.

Problemet är att lära den att bara nafsa lite… inte gapa så stort eller vara glupsk, då kan det ryka en tå eller två.

När jag sedan kom hem, så tog jag av mig skorna (jag går nästan barfota hemma, året runt), går och bläddrar i posten, kommer in i köket, och sätter ner främre trampdynan i golvet och det gör rejält ont, jag lyfter ju automatiskt upp foten och sätter den igen på ett annat ställe och det blir samma smärta fast nu i hälen…???

Jag lyfter bort posten från mitt ansikte och tittar ner på golvet, jag begriper verkligen ingenting, där ligger det glittrande saker över hela köksgolvet, så får jag se vad det är, och jag vet vart dom kommer ifrån och vem som är den skyldige…ENYA!!!

Jag har nämligen köpt nitar, såna där med fem sylvassa piggar på undersidan.

Dessa har legat i en påse på mikron, och där låg dom då jag åkte på jobbet. Så har alltså det lilla monstret hoppat upp på bänken, rivit ner påsen, öppnat den och spritt ut varendaste liten nit, och säkert har bägge katterna roat sig kungligt med dom.

88 stycken skulle det vara och jag räknade ihop till 86… jobbigt. Fram med dammsugaren och dammsög i kök, hall, sovrum, och den yttre hallen, det slamrade till i snabeldraken en gång så jag gissar att där åkte en nit i, eller bägge två, men dom kan lika gärna ligga under spisen, det vet man ju hur det ser ut då katter leker med saker som glider efter golvet.

Det gjorde ont att få en nit i främre trampdynan och lika ont i hälen, jag var ju tvungen att bruka våld för att dra loss dom, tur att man ändå har lite skinn där och att piggarna inte var längre än dom är. Alternativet hade ju varit att ha dom kvar där… nytt mode…fast smärtsamt 🙂

Idag är det träff hos Tina, och sedan får jag kaffebesök på eftermiddagen, blir trevligt. Önskar er alla en fin onsdag, må solen lysa över era huvuden!

Snabb som sjutton

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 mars 2013 kl 08:32, 2 kommentarer

I förrgår då vi satt i matrummet och käkade så roade sig Winstone med att bita på fransarna på vår ”dyr” matta, det sitter dessutom en skinnlapp därunder som han letade rätt på och försökte slita loss.

Jag sa nej till honom, säkert tio gånger och föste bort honom från mattan och sedan blev det time out, då åkte han ut i hallen och jag stängde dörren. Han satt där och tittade in på oss, sedan försvann han ur synhåll under två minuter, kom tillbaka och satte upp sina tassar mot fönstret så då fick han komma in igen… med förmaningen att inte göra om samma sak.

Tjopp så var han på mattan igen och försökte ihärdigt bita lös skinnlappen, jag gjorde återigen samma sak, nejade, föste bort honom och efter x antal gånger åkte han ut igen. När han så efter någon minut blev insläppt igen, rusade han till mattan, nafsade på fransarna i förbifarten och rusade in under bordet, haha… vad tror ni om det?

Han har lärt sig att det där fick han inte göra, men liksom katterna, så ville han ha sista ordet, han visste så väl, att fransarna skulle han låta bli, men han kunde inte släppa den helt och hållet 🙂

Då jag stod och lagade middagen, jag stekte korv till korv stroganoffen, så låg han nedanför mina fötter, du Winstone, sa jag, det kommer inte att hoppa ner en endaste korvbit i ansiktet på dig, jag lovar, och med det sagt så hoppade en större korvbit ut ur stekpannan, jag böjer mig i samma veva ner för att hinna före honom och norpa korvbiten, han är redan uppe och kör nosen runt runt på golvet och korven är som uppslukad.

Helt otroligt tänker jag, hur snabb var han där, han måste ju ha sugit in korven i munnen och svalt den hel, för på den korta stunden kunde han inte ha hunnit nåt mer. Men ack vad vi bedrog oss… bägge två, korvbiten föll aldrig längst ner på golvet, den hoppade ner i min grytlapp av silikon, som hänger på spisluckan och som bildar två fickor då den sitter upp och ner, så kan det gå.

Idag har jag bytt pass så jag jobbar eftermiddag, så vi inte blir ställda med hunden, då behöver han inte bli ensam många minuter innan Nicco kommer hem från skolan, det vill till lite planering då man skaffar sig djur. Och hundar är ju inte riktigt samma sak som att ha katt. Önskar er alla en fin tisdag!

Ingenting kan stoppa dom…

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 januari 2013 kl 08:11, 4 kommentarer

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.

Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.

Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då 🙂

Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.

Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.

Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.

Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.

Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.

Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.

Aliens… nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:

Trots och straff

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 oktober 2012 kl 06:11, Bli först att kommentera

När jag skulle iväg på jobbet, i förra veckan, och satt därute i bilen strax före sju på morgonen, så kikade jag in genom köksfönstret och rätt var det var så såg jag en del rörelser därinne.

Det tog en nanosekund innan jag fattade att det var Enya som var uppe på diskbänken, och svansade omkring. Hon vet så väl, att diskbänken, köksbordet och spisen, är förbjudna områden, och när vi är hemma, är hon aldrig där, men nu passade hon minsann på, osynlig som hon trodde att hon var.

Så igår, då vi lämnade Blomstervägen, riggade jag upp den självutlösande fy sprayen, bakom några flaskor på diskbänken och precis som jag trodde, hon var där… igen. För när vi kom hem så noterades omkullvälta flaskor och termosar. Så kan det gå om man trotsar tillsägelser och gör som man vill, jojo. Här snackar vi trots och straff, och konsekvenser av att man inte lyssnar och lär.

Bildbevis ett, arkiveras till åtal väcks.

Jag fick också se vinterns första snöängel… med dit ritat ansikte, det var Nicco som slängde sig ner på altanen och passade på at göra ett bomärke därute innan snön var borta igen.

Annars inga nyheter, jag hämtade upp en kollega på jobbet igår och bjöd hem henne på kaffe, hon jobbade heldag men hade ledigt två timmar mitt på hållet och hon bor inte här i Umeå så därför tyckte jag att det kunde passa, det var trevligt och två timmar bara flög iväg.

Själv jobbar jag idag, därav denna tidiga timme, och nu är det som vanligt dags för frukost, om jag ska hinna. Önskar er alla en fin tisdag!

Världens största spindel

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 september 2012 kl 07:10, Bli först att kommentera

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.

När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.

Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.

Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.

Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.

Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???

Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.

Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!

Det borde vissla då han pinkar…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 juni 2012 kl 07:54, 2 kommentarer

Jag undrar över en sak… det här med hanhundar, och varför dom ska måsta skvätta överallt, varför? Jag kan förstå att det handlar om ett revirtänkande, men det är ju sällan dom lever i flock, idag, utan vanligast är väl att dom är ensam.

Har dom då ensam tänkt muta in områden som är större än Umeå om man jämför med våra tomter vi äger och har, och sedan försöka upprätthålla sin makt över dessa revir? Det är ju omöjligt, med tanke på alla hundar som finns idag och som rör sig i samma områden, dom får ju förbaske mig inte göra annat än att skvätta.

Min chef har nämligen en hund, och ja, det är en hane. Hon fick den som valp ifjol, och från början verkar det ju inte som om detta med revir och småskvättande finns i deras beteenden, men sedan… då dom lärt sig att lyfta på benet.

Jisses, ibland tycker jag att det ska vara så tomt i urinblåsan så det skulle vissla då han försökte sig på en märkning. Och varenda liten planta i skogen som är högre än hans bakben, ska besprutas, och det är inte bara 2-3 stycken, det är en djungel därute.

Och varför gör inte honorna på samma sätt? När det gäller katter så är honorna mer revirtänkande än hanarna. Men ändå är det hanarna som skvätter. Och varför en hona kan vara mer aggressiv är just därför att det är ju hon som får ungarna.

Sen tänkte jag på detta med att det ligger i generna, för ingen har lärt denna hund att pinka så där. Men är inte det samma sak som med vissa saker man ärver, att i efterhand kan detta försvinna eftersom dom egentligen inte har någon användning av det? En vildhare eller vildkanin äter ju inte potatisblasten eftersom den är giftig, men en tamkanin, kan göra det, för dom vet inte bättre.

Nå, det är ju tur att detta inte gäller vi människor, vilken syn om killar/män sprang in på varenda toa i stan, varenda dag dom var ute bara för att märka upp sitt revir 🙂 Jodå, jag vet, dom skulle förmodligen inte använda sig av toaletterna utan pinka där det behagades, usch då ba`. Och med detta pinkinlägg lämnar jag er och önskar er alla en fin måndag!

Behöver inte amputeras

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 april 2012 kl 08:05, 2 kommentarer

Det blir ingen amputation av mina armar och ben… jag klarade mig, den här gången. Och inte hade jag heller tennisarmbåge, som jag trodde, utan golfarmbåge, på bägge armarna, mycket stor skillnad och inte visste jag ens att jag spelade golf 🙂

Skillnaden ligger i om inflammationen sitter på över eller undersidan av armbågen, så nu vet vi det. Jag har dessutom en inflammation i slemsäckarna som tydligen finns på många ställen i kroppen, och man har tydligen sådana på utsidan låren också. Jag får ju så fruktansvärt ont där då jag går och smärtan ger sig inte förrän jag stannar av någon minut eller två.

Det är såna gånger man får vara glad att man har sin mobil, då kan man ju alltid låtsas att man står och skriver ett sms tills smärtan gett med sig och man kan fortsätta gå. Men det finns ju bot och bättring på såna åkommor och jag ska nu ta inflammationshämmande mediciner i två veckor och sedan skrev han ut en remiss till sjukgymnasten, så det blir nog bra.

Har ni någon gång sett när en katt tittar på tv? Eloise tittar mer på tv än vad Enya gör, man kan ju undra vad det är dom ser, för det är ju inte alltid som bilderna eller filmerna tilltalar dom. Dessutom noterade jag sist då Enya kikade, att hon rör ju inte bara ögonen då hon tittar, utan hela huvudet far fram och tillbaka, varför gör det det? Vi tar ju in hela bilden utan att röra skallen. Kan det ha något med ljudet att göra? Hm… något att grubbla på, så här på tisdagsförmiddagen.

Tog en bild på kolossen Eloise då hon ligger och jäser på köksgolvet, kolla färgmatchningen:

Vi var ju i bastun igår kväll, Kerstin brun som en pepparkaka, fast det är hon nästan jämt, oavsett årstid, hela hon är impregnerad av solen. Dom hade då bara haft det bra på Gran Canaria, inte toppen väder hela tiden men då kan man ju sysselsätta sig med annat.

Nu ska jag ut och gå med henne om en timme och sedan skulle mamma ringa, får se vad vi hittar på idag. Handla ska jag då göra också, inför påsken, så är det bortgjort. Ni får ha en fin tisdag, allihop!

Men så nödvändigt då!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 januari 2012 kl 12:23, 4 kommentarer

Vad skulle detta vara bra för??? Något man säger varje gång snön vräker ner och vi redan har alldeles tillräckligt av den varan. Vad tror vi egentligen, att någon däruppe ska lyssna och sluta släppa ner snön, eller?

Nähä ni, vädergudarna är precis som katter, totalt laglösa och gör precis vad som faller dom in, ha…

Litegrann som jag, faktiskt 🙂 Jag har sladdat ut och in från gården 8 gånger hittills idag, och inte har det blivit mindre snö vid infarten för det, nejdå, men tydliga sladd spår syns där. Jag tar bara sats, någonting ger sig till slut.

Förmodligen känner Jeepen det också, för nu vägrar den stänga av belysningen inne i bilen, kul kul, sen indikerar den att bakdörren är öppen fast den inte är det…jädrans knäppbil. Just för tillfället är den mörk, så jag smyger bara förbi den, säger ingenting, tittar inte ens på den, så kanske den förblir släckt tills jag ska iväg på jobbet, jag vill ju inte vara strömlös då. Önska mig lycka till…tack!

Etikett: katter

Hund VS katt

Vad är det med katter och Barbies???

Ofrivillig pimpning!!!

Snabb som sjutton

Ingenting kan stoppa dom…

Trots och straff

Världens största spindel

Det borde vissla då han pinkar…

Behöver inte amputeras

Men så nödvändigt då!!!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten