Etikett: upplevelser

Upplevelser, kapacitet och logiskt tänkande

Av , , Bli först att kommentera 14

Evert, Järlåsa katten, är en apport katt. Han apporterar leksakerna som dom kastar runt golvet.

72449914_440228749936950_4565755659638800384_n

Vi hade en sån katt, vi med, hon hette skorpan, och det var en specifik kattleksak, som hon hämtade, gav till oss för att vi skulle kasta den, så hon fick springa och ta rätt på den, för att ge till oss, igen och igen och igen.

Skorpan använde även vår hörnsoffa vi hade på den tiden, som rodelbana, jäklar vad det gick undan i själva hörnet på soffan, ut på parketten, in i hallen där vi tillfälligt, hade ställt upp en panel som vi skulle bygga bardisk av, upp på den och där satt hon och balanserade, längst upp.

Hon kunde även följa med Åke ut på promenad i omgivningarna, då satt hon uppe på hans axel och gluttade. Alla djur har olika personligheter och hyss för sig, givetvis beroende på deras uppväxt, vilka dom haft omkring sig och vad dom upplever.

Vi, jag, Jitte och Ina, satt här på lördagsnatten och jag berättade om Winstone, då han sitter som förstenad och är super koncentrerad på stringhyllan. Hittade bild på honom som jag lagt ut tidigare, och så här ser det ut…typ 2-3 gånger i veckan, då jag ser honom göra det, sen vet jag ju inte vad han gör, då inte jag är här :O

17309920_10155064899311585_3979773188069581530_oIMG_3515IMG_3516Vi var någorlunda överens om att nåt, är det ju, varför han gör så där, men vad?

Allt som oftast har saker och ting en naturlig förklaring, precis som Saida, däruppe i Norrland sa, i ett reportage, long time ago. Anledningen till varför hon så ofta kunde hjälpa folk att hitta sina försvunna saker, var att dom inte letade där dom lagt grejerna…dom där logiska platserna, utan man förtränger att man faktiskt hade fram en väska den gången och jädrar, då föll ringen ner där och sedan bar jag bort väskan.

Men då Saida gick igenom förloppet så kunde hon då påpeka att väskan var ett möjligt ställe, och oftast, ja, så hade hon rätt. Nu tror jag väl också att vi människor besitter mer dolda talanger än vad vi anar eller använder oss av, hjärnan är komplex, och vi använder långt ifrån, all kapacitet som vi skulle kunna.
Och vem vet då det gäller djur, vad dom kan, vad dom ser, eller hör 🙂
Avslutar med ett coolt klipp jag såg på FB igår, vad vi ser, men här lurar vi ögat 😀 Ha det gott, allihop!

Skorpor fanns det gott om!

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår pratade vi om saker som väcker minnen, med både smak och upplevelser och ett sånt kärt minne, är av min morfar. Varför vi ens kom in på ämnet var ett snack om skorpor 😀 Min morfar gjorde nämligen egna sådana, i sitt lilla kök, på Hanverksgatan i Malå.

Han hade en sån där extra skorpugn, i sin spis, ni vet, en sån där som man idag använder till att förvara plåtar i. Fast på hans spis kunde man sätta på värme i underugnen. Så skorpor var det aldrig någon brist på.

Han hade diabetes, och själv drack han sitt Vichy vatten, men i skafferiet hade han en flaska apelsinsaft…alltid, och en burk med pepparkakor. Och för att göra det lite speciellt, då vi hälsade på, så bjöd han oss barn, på apelsinsaft utblandad med Vichyvatten och pepparkakor till…gott!

Dessutom serverades specialsaften i små, lätt runda glas…dom glasen är jag idag, stolt ägare till, 3 stycken, tuktade men fina glas. Det var nämligen så att då han dog, så fick vi barnbarn välja nåt från hans ägodelar, som vi ville ha som minne, klart jag tog glasen 😀

Nu ska jag bära ut våra sängkläder till bussen…kila in på Ullas och köpa oss varsin räkmacka till lunch, som vi kan ta och käka, någonstans mellan Umeå och Uppsala, ut med hunden, och sedan ska vi förhoppningsvis, vara resklar. Önskar er alla en trevlig dag!

Du äger dom…själv

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu håller man på vara less att gå med vinterkängorna, så jag grävde fram ett par gympaskor igår…dålig kvalitet och tejpade i hälen. Nå, jag tog dom i alla fall, när jag gick ut med Winstone. Efter 50 meter kom jag på att jag inte var ubersmart. Om han skiter, så gör han ju det i en snöhög, 5 meter bortom nåt slaskhål…typ.


Nå, jag åkte i alla fall till Avion och köpte ett par nya skor, dom kan jag ju ha då jag går ut själv, men så länge det ligger kvar snöhögar och blöta, så kommer jag att ha vinterskorna då jag och Winstone går ut.

Sedan blev det då den där kaffedejten med Sussie, och 3 timmar gick så fort, att då jag skulle berätta en annan sak, så fipplade jag till med mobilen och såg klockan, och höll på smälla av. Det hade hunnit bli middagstid och hon skulle egentligen ha varit hemma en timme tidigare, ja där ser man, hur fort det kan gå 😀

Vi pratade om allt ni bara kan tänka er…utlandet, semester, barn, skor, hälsan och en massa känslor. Jag sa till henne att en sak som för evigt har fastnat hos mig, och det var den gången, för kanske 4-5 år sedan, då Nicco prompt skulle ner till sjön och bada, men det var kallt i vattnet och kallt och grinigt i luften, så jag sa nåt i stil med: Att det kan du ju inte göra, det är ju svinkallt!!! Jamen, svarade hon, det är ju bara en känsla!

Så sant, lite kyla har ingen dött av, det är vad man känner, och vi alla känner olika. Våra upplevelser av samma händelse, kan också skilja sig jätte mycket. Men vi äger våra känslor, och det vi anser att vi känt, kan ingen ta av oss.

”Smärtan du kände igår, kan vara styrkan du har idag”

23d83291c52297be7fd636e8bad3a0c5

Jag skyndade mig hem, och hann nätt och jämt äta middag innan det var dags att gå iväg till ”hemmahosgänget”, vi var hos Marianne istället, och det gick ju bra. Kerstin skrapade in 150 kronor på sin lott, alltid något, och förmodligen den högsta summan vi hittills fått in på 1 lott.

oBild hittad HÄR

Önskar er alla en fin torsdag!

Nu jäklar, händer det :D

Av , , 2 kommentarer 5

Jag var på en trevlig lunchdejt hemma hos Helena igår, mycket att prata och dividera om. Roligt att utbyta tankar, och hur olika vi alla är, men ändå av samma skrot och korn, i botten. Unika är vi, och det beror ju på vad vi har med oss från början, vad vi upplever på vägen, och hur vi tacklar det som kommer.

Vissa lär sig aldrig, man skulle kunna säga så om alla, egentligen 😀 Det beror lite på situationen 😀 Men om vi pratar om tyngre saker, livet, vad man utsätter sig själv och andra för, då är det viktigt att kunna sålla information, räkna ut vad som står bakom nästa hörn, eller bara så enkelt som att kunna säga vad konsekvenserna av ditt handlade blir.

Gör jag så här, så kommer det här att hända och om det händer, så blir det så där…ja, ni vet nog hur jag menar.

Jag och Nicco skulle på Nolia, så jag åkte hem, grävde lite i brevlådan och tadaa… där låg ett brev från Lycksele. Jag har fått min tid för operation, och det blev snabbare än jag förväntat mig. Jag läggs in, nästa söndag, och opereras på måndagen.

Nu hade jag ställt in mig på september, ja, det blir ju bra, tyckte jag, i helgen jobbar jag, nästa lördag är vi bjudna på 50 års fest, och helgen därefter hade varit bra att använda till en Malå tripp, sedan åka ner till Sundsvall och tävla, men nu vet jag inte hur upplägget blir.

Fast jag tänker nog att vi får ta det som det kommer. Går allt planenligt och jag mår bra, så kanske Sundsvall får stå kvar på the do list, 50 åringen ska vi fira, fast jag tar det nog lite lugnare, så där dagen innan avresa 😀 Malå står kvar, och det kan komma fina helger i september då man kan åka upp, och Järlåsa, ja, dit hade vi också tänkt oss en sista sväng innan bussen ställs undan. Det är mycket nu!

Efter middagen åkte vi upp på Gammlia, trodde att vi skulle vara där ensamma, eftersom det regnat en del innan, men döm om min förvåning, vi var varken ensam, först eller sist, det var många bilar däruppe:

007 011 012 014 015 016 019 022 027 028 030 031 033 034 036 037 039 042 046 047 049 054

Hoppas på en fin dag, för er allihop!

 

I jakten på det så hittade jag nåt annat

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag planterade om lite blommor igår, och satte ner lökarna i rabatten så nu är det med spänning, jag väntar på att få se när dom ploppar upp…om dom gör det, ni ser ju, jag hyser inget större förtroende för min förmåga att lyckas med blommor, men ibland så…

I jakten på lämpliga krukor hamnade jag nere i ett utrymme vi har under källartrappen. Jo jag har varit in där några gånger men inte tittat så där värst noga, vad som ligger där. Krukor finns, det visste jag, och lite sprit och vinflaskor.

Så jag började titta lite på flarrorna, ni vet, man kan ju bli törstig av hårt arbete 😀 Finns en flaska Svartvin, låter inte gott, och andra oöppnade saker, men jag gissar att det egentligen bara är att kasta bort, vin är ju ingen lagringsprodukt om man inte har ett dyrare finare vin. Jaja, jag väntar med utrensningen till en regnig dag med -5 grader, inte idag, alltså. Och vanlig starksprit kan ju inte ha något utgångsdatum, annat än när man druckit upp den och vill gå ut…typ.

Tänk också vad olika vi är i smaker och upplevelser. Jag absolut avskyr vin, till och med doften av den. Det krullar sig i nackhåren. Medan andra njuter av aromen och dom där druvorna, nötsmaker och sötman dom säger att dom känner. Jag känner inte nåt sånt…surt, kvalmigt, unket…usch!

Och säg nu inte att man ska lära sig att dricka vin, för då måste jag fråga varför. Finns ingen anledning att läras sig dricka nåt man inte gillar, då det finns mjölk, vatten och annat man kan dricka 😀

Frukter är det likadant med, vissa äpplen är så sura som citroner, men jag är en av få som tycker det, medan Nicco kanske tycker att andra saker är så goda med lite hetta, så tycker jag att det bränner, ja vi har definitivt olika smaker, och visst, nog vet jag att man kan växa i några av dom.

Mat man inte åt som liten, för man tyckte det luktade illa, såg dåligt ut eller bara lät tråkigt, och idag kan det vara en av ens favoriter. Kåldolmar är ett bra exempel på det. Våga vägra kåldolmar, hette det förut, idag längtar jag efter hemlagade sådana, men det är så sällan det bjuds på, och jag har aldrig testat att göra det, kanske jag laddar för nåt sånt…i framtiden, nån gång ska jag väl kunna prova på, tänker jag.

Avslutar med en bild jag hittat på FB, haha…ja, vissa kan få till det. Ha en fin söndag, allihop!

10678654_587784544659816_8637663050447257641_n

 

Fantasier och människoöden

Av , , 2 kommentarer 8

Jag har länge tänkt, jag kanske till och med har skrivit det förut, hur otroligt många livsöden det finns, vad människor upplevt och varit med om, och som fortfarande finns här, som inte gett upp. Ibland är det ofattbara saker man får höra och samtidigt behöver man kanske inte gräva så djupt själv, för att komma ihåg det där man själv gått igenom.

Det behöver inte heller, nödvändigtvis handla om tragedier, det kan ju vara en person som sitter där på bussen, som nyss vunnit 2 miljoner på travet, eller en annan du möter på gatan som är på väg att träffa sin vän som varit försvunnen på dom 7 haven i 40 år men nu har hittat hem.

Kommer ihåg då man var liten, och man hade drömmar och fantasier, idoler man såg upp till, och jag vet att min kompis och jag ibland satt och fantiserade om vilket bra liv vi hade haft. Om vi nu varit den människan. Nu vet jag att det inte handlade så mycket om att vi hade ett sämre liv, vi hade nog bägge två en bra, trygg uppväxt, men det blev som spännande om man tänkte tanken att man hade kunnat byta liv.

Min farmor var ju världsbäst, hon höjde aldrig rösten, bjöd på sig själv och givetvis på godsaker och grejer, jag skulle inte bytt ut henne för allt smör i Småland, men ändå vet jag att vi sa: Tänk om vi hade haft Astrid Lindgren, som vår farmor… vad spännande det hade varit.

Idag vet jag inte vad det hade varit för spännande med det, vi trodde kanske att hon var Pippis vapendragare och hade alla sina sagofigurer i levande livet, hemma hos henne, för hon var ju inte förmer, än någon annan. Men hon lät ju så gullig och rar.

Att byta liv med någon annan människa, skulle jag aldrig göra… även om man kunde, man vet ju liksom vad man har, men aldrig vad man skulle få. Utsidan på en person säger ingenting om vad den personen varit med om, eller hur den har det i verkligheten, man kan alltid måla upp en fasad som ser bra ut, men insidan kanske krackelerar och håller på gå sönder.

Jaja, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här… kanske bara att man får arbeta med det man har, och utgå ifrån det läget man är i, en tröst man ofta kör med är ju att det finns alltid dom som har det värre, ja, det fattar man ju, för så länge man kan göra sig förstådd med omgivningen, så har man det bättre än en som inte finns med oss annat än i tanken, om ens det.

Sen kan man aldrig jämföra sina egna erfarenheter med andras, vi är olika individer, allihop, och tolkar in saker på olika sätt och vis. Vi löser också det mesta på det sättet vi vet bäst, även om det inte alla gånger är det lättaste sättet eller för all del, det rätta, för hur ska vi veta det innan vi provat på?

Igår vart det ju returmarknaden i Vännäsby, för jag och Tina. Jag hittade 4 glas som jag ska använda då vi är ett litet sällskap som ska dricka typ en kaffedrink:

015

Ja sa Åke, då han frågade vad jag köpt, -Precis som om vi behövde glasen. Nä sa jag, men det var inget större hemmansköp heller, 40 spänn kan jag nog undvara 🙂

Sen bjöd Tina på lunch, ute på MIX på Mariedal, det var inte alls dumt och salladsbuffén var fräsch och god, och även den andra maten förstås.  Vilken polare va… som bjuder på både skjuts och lunch, det är ju hur bra som helst 🙂

Och kvällen avslutades med bastun på ”gammgården”, och det blev nog första gången vi inte vann något överhuvudtaget, på våra triss lotter… vi blev nog bara skyldiga, för vad annars kan man bli då man inte får nåt x 2?

Nu ska vi ta en sista bastukväll för i år, den 3/12 och då bestämmer vi vart vi ska gå och käka för våra vinstpengar, men vi lägger det i januari, det blev så mycket annat nu i december, så vi fick inte till en bra dag/kväll då alla kunde.

Nu hoppas jag att ni får en bra onsdag, det tänker jag försöka få till, så hörs och störs vi sedan!

Maria Lundmark Hällsten