Etikett: trevligt

Bra, då vet jag…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jo, jag blev ju uppringd av min läkare, i förrgår, angående mina frågor om min pågående inflammation i matstrupen, som jag undrade om dom skulle göra nåt åt, eller inte.
Han förklarade, så gott han kunde, att inflammationer i mat eller luftstrupe, ska gå över av sig själv, det finns som ingen behandling för det, kortison, ja, men väldigt svårt att få den att stanna, just där den borde vara.

Näpp, man behandlar symptomen, och efter min operation, så har jag ingen symptom längre, även om inflammationen är kvar. Men den kommer då, förhoppningsvis att läka ut, så det var ju helt ok. Man kollar om 3 år igen, hur det ser ut då. Så nu lägger jag detta åt sidan.

Deklarerade igår, till både Åke och jag, tog 3 minuter…2000:- tack, Kazchiiing, rätt ner i plånboken, eller mja, kanske om jag varit revisor/bokförare och fått kämpa lite mer med att få ordning på deklarationen, Nu är det bara att godkänna det som står där, om man tycker att det är rätt och riktigt.

Vi har till och med slutat med ofoget att lämna detta till sista dagen och stå och köa med bilen för att lämna deklarationen i näven på dom som stod och tog emot dom.

Träffade Anna igår, och det var trevligt, här kommer lite bil bilder, helt plötsligt, ja, vi såg Vezzo bilen nere på kajen:

2016-04-27 16.20.35Jag och Nicco såg en lite små gullig bil då vi var på Matador:

2016-04-26 13.16.08Och igår, var vi en tvärsväng till MM, och kolla bilen bredvid, den lilla vovven i skuffen, han såg för kul ut då han hängde över baksätet, med baktassarna mot ryggstödet:

2016-04-27 17.14.16Ikväll är det träff med ”hemmahosgänget” och det ska vara hos mig, om inte Marianne tycker att vi tar det hos henne, vi får se vad det lider. Jag får väl ringa henne senare under dagen, för mer info om detta.

2016-04-28 08.06.10Ha en bra dag, allihop!

Jag har talang…jag vet

Av , , Bli först att kommentera 11

Japp, så skröt jag om mina väl vässade knivar igår, och sedan håller jag på skära av mig tummen, jodå, talang kallas det.

Jag hade sett ett tips på nätet, om vad man kan göra med polkagrisar och pepparkakasformar. Nu är detta amerikanskt och dom har andra typer av polkagrisar, i alla fall till form och utseende, men jag testade med våra små rödvita grisar

Men för att fylla ut i kanterna så hackade jag några stycken, och det var där, det höll på gå illa. Tur att man har plåster hemma 😀

Första formen hade jag lyckats med, om jag inte väntat till allt var kallt, för då får man inte bort formen utan att bryta sönder godiset. Man ska ta det med en gång. Den andra formen var alldeles för skev, så smeten rann ut, under, obra. Och nu har jag inte testat nåt mer.

Här kan ni kolla hur man gör och hur det ska, se ut, då man är klar.

Pepparkaksformar och polkagrisar

Nu ska jag strax susa iväg och göra omläggningen, sedan ska jag hem till bloggpolaren Helena, som erbjudit sig att bjuda på…kaffe, gissar jag 😀 Ska bli trevligt!

20151202_092237

Ha en fin fredag, allihop!

Mel´s Diner/Drive in på Strömpilen, det vore väl nåt

Av , , Bli först att kommentera 10

Så har Nolia avslutats, det röjdes en del igår, allt ska bort. Vi träffade Monika, då jag och Nicco var där och hon sa, och jag håller med, om man tog bort alla dubbletter så skulle inte Nolia vara så stort som det är. Och det stämmer, tveklöst. Du hittade en sak där, gick runt hörnet för att hitta exakt samma sak, vid både 3 och 4 stånd.

Vad är det egentligen för speciellt med Nolia? Fynda gör man knappast, eventuellt att man ser något man inte sett förut, men om det är värt inträdet, njae. Nog vet jag att utställarna betalar dyra slantar för sina platser och dom jobbar på i 120, men går dom verkligen runt?

Kanske inte under veckan, men det är klart, dom kan ju knyta nya kontakter och sprida ordet (produkten), och när det gäller dom större sakerna, så behöver man inte sälja slut på sina grejer, man fick ändå ihop det så det vart lönsamt. Jaja, jag är glad att jag inte behöver Nolia, det finns annat man kan göra, och visst, det kan vara trevligt, bara själva tillställningen, så det säger jag inget om.

Men nåt som skulle vara väldigt trevligt, är väl om dom gjorde något av den där runda byggnaden som står mitt på parkeringen vid Strömpilen. Jag vet inte vad som är där nu, om det ens är det? Tycker mest det sitter reklam för andra butiker där.

Nå, jag och Åke tog en sväng med Buicken igår och hamnade vid Strömpilen, vi hade med en termos kaffe och satt oss på den där stora bryggan/altanen och insöp atmosfären. Jag fick syn på bygget och sa, tänk om dom kunde göra ett typ av Mel´s Diner, där, förstå vad det skulle dra folk…och bilar. Jätte nice, skulle det vara 😀

Med fönster runt om, härlig inredning och kanske lite så där nattöppet på helgerna, under sommaren, det vore väl nåt det.

Foto0176 Foto0177

Åkte även ett varv runt ön…bara för att vi kunde 😀

Jag steg upp strax efter Åke, det var sovmorgon det…not! Solen sken i alla fall men håller det i sig under dagen, svårt att säga. Det ser molnigt ut, fast vädret kan ju vända på några minuter. Får se vad det blir idag…jag lämnar det öppet 😀 Ha det gott, allihop!

american-graffiti-20110513015049922_detail_emBilden lånad HÄR

Det är några år nu!

Det var en trevlig tillställning hemma hos Kerstin igår. God mat, efterrätt och en del flytande till mat, kaffe och eftersnacket 😀

Foto1767

Vi pratade om takplåt…arbeten som utförs och eventuella garantier. Sedan övergick vi till prat om sjukvård, och jag tänkte, varför lämnas det inte garantier på hälsoundersökningar? Javisst, om dom missar nåt som sedan upptäcks ett halvår senare, men det händer inte så mycket för det. Läkaren kan få en prick…men sen då? Man måste ju lita på att läkarna du går till, vet vad dom gör.

Du kan inte få ett besked att du har en elakartad cancer, men som sedan visar sig att det inte stämmer, och läkaren som sagt det, sedan flyttar. Jo, det har hänt. Och jag känner henne som utsattes för detta. Man kan ju bli upprörd för mindre!

Om det infördes någon typ av garanti, kanske dom gjorde undersökningar, mer grundligt. Men jag vet inte, vart drar man gränserna, vissa saker är ju svåra att upptäcka, andra är sällsynta och läkare kan ju inte vara påläst om allt, som finns.

Ja, det var inte bara detta vi snackade om, nä, det handlade också om resväskor, möbler, slalompjäxor och annonser på blocket och diverse hemsidor, födelsedagar, ålder, och hur längesedan var det, då vi började umgås. Och därom tvista de lärda.

Nu, den 2/4, så har vi bott här i huset i hela 4 år…känns nästan overkligt, hur fort har inte den tiden gått. Jag kollar lite i arkivet och 26/4-2009 skrev jag följande:
”Nästan klarblå himmel var det igår, varmt var det då i alla fall och vi satt ett helt gäng bakom väggen. Kerstin, Janne, Fred, Birgitta, Laila, Ingrid, Ingrids särbo, Åke och jag. Kerstin bjöd på kaffe och Birgitta o Fred hade fixat fikabröd. Mycket prat (som vanligt) och planering inför sommaren. Det lät som om det var 2 par som skulle komma ut och kolla in då jag kör premiär tävlingen i slutet av Maj. Det kan bli spännande. Ja tävling och tävling, det är väl inte riktigt bestämt än hur dom ska lägga upp det här. Det blir väl som en ”test inför säsongen tävling” , kanske”

Och nu bläddrade jag ner en bit och den 22/4-2009 skrev jag:

”Vi satt bakom väggen i förrgår, några grannar och jag. Det har blivit en liten vana att göra det. Allting började egentligen för 2 år sedan eller 3 vårar tillbaka. Jag hade gått ut för att sitta på gården och läsa en bok, i värmen, och det går bara en liten stund så kommer en kvinna fram och frågar om hon och hennes väninna får sätta sig bredvid mig i gräset. Mjo, sa jag, det går väl bra. Sen kom en till granne ut och en tredje och det blev bestämt att vi skulle dricka kaffe på eftermiddagen. Sen har det fortsatt av bara farten. Ifjol satt vi nog som mest därute, 15-16 personer. När man kom hem från jobbet så tjoade det därborta vid utemöblerna, Hallå, det är kaffe klockan 2. Man vinkade tillbaka för att ge tecken om att man hört vad dom sa och gick upp för att byta om och ta med sig en kaffekopp”.

Så där fick vi svaret på det, sedan 2007, har vi umgåtts ute, sedan tog det väl ett tag innan vi började bjuda hem varandra och göra andra utflykter tillsammans…trevligt har vi då haft, och fler tillfällen kommer det att bli, garanterat!

011-1024x768 0021-1024x768Foto0476ovik 029

Önskar er alla en skön söndag!

Vi tar inget på allvar

Av , , Bli först att kommentera 7

När jag var ute med Winstone i förrgår, så fick jag ett sms från Åke, gick och fipplade med den för att svara, Winstone får syn på nåt kul därute i snön och gör ett litet ryck och *tjopp* så försvann mobilen ner i snön.

Jag ringde upp Tina medan mobilen fungerade, tänkte att nu skulle den nog vara körd, jag hörde knappt vad hon sa, men den torkade upp och nu är den sitt gamla vanliga igen….otroligt!

Något som är mer otroligt är att vi på vår bärbara dator, har varsin användare, jag har min och Åke sin. På min sida fungerar inte Internet Explorer, så jag använder Google chrome eller Mozilla Firefox, beroende på vad jag ska göra…och Åke kör med Explorer, på hans sida funkar det, men…vi sitter ju vid samma dator, vad är problemet??? Ja, ”Kul-Janne”, jag vet…vi ska inte ta något i det här huset på allvar 😀

Mycket stökande igår, älgskaven skulle skäras:

001

Potatisen spritsas:

007 029

Efterrätten fixas:

030

Och Nicco skulle ha lax och till detta serverades ju en sallad också. Ljus tändes och lite mysfaktor så där:

014 018

Vi började med fördrinken, den där spanska saken. Mycket skum, mot lampan var färgen röd, men då jag fotade, se den lila ut:

020

Fast i det urdruckna glaset var den blå:

028

Jag tyckte den var helt ok, jag blandade med lite fruktsoda, och is. Ett glatt gäng var vi, och trevligt som vanligt. Jag tog Winstone med mig och följde dom en bit på vägen hem, där vid tolvsnåret…och då kan vi ju säga att det var en lätt bris…eller ska vi säga som det var…STORM!!! Winstone fick springa framåtböjd, han gled iväg i blåsten vid Ullas, det var halkigt just där, ja, man skulle haft sparken och en tygbit 😀 

036

Fick ett gäng fina tulpaner också, av middagsgästerna, jättefina!

Och idag, får vi göra sten, sax, påse, och se vem som tar Winstone och vem som diskar 😀

034Hoppas på en trevlig söndag, för er allihop!

Chockartad upplevelse!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi hade ju bestämt en lunch dejt med Niccos Tio, och Tia, Tina och Christian igår. Vi är alla överens om att det inte bara var god mat, det var trevligt sällskap också, mycket att prata om, och diskutera, världsfred, valet, skola och fritid.

Efter lunchen gick vi dom 100 metrarna hem till deras nya lägenhet, där hade Tina fixat inte bara kaffe utan även en av hennes specialare, chokladpudding med smak av hemlagat i hjärtskål med lagom hemvispad grädde…typ och en liten likör till kaffet, gott!!!

När vi kom hem…ja jösses. Åke sätter sig ute på en stol, jag och Nicco låser upp och går in för att hälsa på Winstone som är lika glad som alltid då vi kommer hem, spelar ingen roll om vi varit borta 10 minuter eller 1 timme, plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???

Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…

Den blev städning, så där på lördags eftermiddagen, pippin hade varit in i kök, hall, och tv rum, tippat ut någon blomma så där och bokstavligt talat, skitit i att den var inomhus. Vilken cirkus det måste ha varit här.

001 002 003

Alltså fatta, ur fågelns perspektiv, den kanske satt däruppe med ett gäng polare, på skorstenen, dom kacklade på om vad dom skulle göra i helgen, plötsligt blir en kaja full i fan och kickar till honom i baken och han ramlar ner i skorstenen för att sedan få upp ventilen i vårt kök och hamnar ur askan i elden, här sitter 3 djur och stirrar på stackaren.

Winstone gillar ju fåglar…att jaga, katterna är ju också jägare, men här vet i tusan, den blev nog för stor.

Och tänk er nu vice versa, här är en hund och två katter som chillar i lugn och ro, plötsligt öppnas ventilen och in i köket kommer en fågel, säkert inte alls tyst som en örn på jakt, utan skränande. Undrar vad som rörde sig i deras huvuden, wow….en leksak…cool, DET ÄR MIN!!! Skriker Winstone och börjar jaga…eller ja, det vet vi inte och det får vi aldrig veta heller, lika bra det 😀

Huvva, vilken upplevelse, för oss allihop, inte minst för kajan och våra djur, men även vi blev ju lätt chockade innan man fattar vad det är och hur det gått till. Jaja, det ska alltid varar något här, som händer… vi är van 😀 Hoppas på en fin söndag, för er allihop!

Han försvann i garderoben

Av , , 2 kommentarer 10

 

Det var så trevligt igår att det blev en liten, men ändock en sovmorgon. Vi började med lite banankaka med grädde, till det kaffe och en whiskeylikör, och sen… valfritt från stephyllan, hahaa… men trots antalet personer så är det idag inga större luckor på hyllorna, den rymmer mer än man tror, med andra ord 🙂
Åke kom inte ut ur garderoben utan han försvann snarare in i den och bökade runt ett bra tag, innan han dök upp med ett par gamla album. Så gamla att ingen vet vem som är med på korten, någon har skrivit att detta är min kusin, detta är min moster etc., men vem denna jag är, förtäljer inte texten.
Ett skolkort, taget på Hedlunda, fanns liggandes löst i ett av albumen, något hopknycklat så jag tror vi ska be Theresé, skanna in och fixa till bilden lite, så man tydligare kan se vilka som är med där. Det är i alla fall Åkes storebrors klass, som stoltserar på kortet.
Brälla och Lena hade med sig Tova (hunden) och hon låg här ute på gården, och det brukar hon kunna göra utan att vandra vidare, men igår blev hon tydligen sugen på lite äventyr så plötsligt var hon borta. Till saken hör att hon brukar ha varit hos Öhman (längre ner på gatan) då dom har behövt hundvakt, och vi noterade att han passerade med bilen.
Så det är inte omöjligt att hon plötsligt blev korvsugen och kände igen bilen, för det var nedför gatan som Lena återfann henne. Och efter det fick hon vara härinne istället. Det gick ju bra då katterna var förpassade ner i källaren.
Sen pratades det om musik och jag sa att jag skulle lägga ut en av låtarna här… men tror någon att jag kommer ihåg vad det var för melodi…näpp, icket, det försvann men kommer förmodligen at dyka upp från tomma intet, då jag minst anar det. Önskar er alla en fin och stillsam söndag!
 

Det sket sig… fatalt

Av , , 4 kommentarer 5

God morgon! Ja, idag hade Nicco tänkt sig till skolan men det sket sig ju… fatalt. Det är på hennes skola det är vattenläckage, så hon får stanna hemma. Inte för att jag kan påstå att hon sitter och grinar över det, hm… undrar just varför???

Själv är jag också hemma idag, känns bättre i nacken men jag tänker inte förta mig, utan jag provar jobba imorgon stället, så får vi se hur det går. Jag fick förresten en länk av Jan A, svt.se/2.18739/skarmslackare till olika övningar man kan göra för att hålla nacken i trim, inte så dumt faktiskt, och jag har redan hunnit gå igenom dom nu på morgonen. Någonting man med all sannolikhet kan göra varje dag för att förebygga trassel med nacke, så det ska jag göra. Tack för tipset!
Igår kväll var det bastun igen, men vi tillbringade bara en halvtimme därnere, Marianne fyllde nämligen år, och hon ville bjuda på tårta, så vi travade upp till henne. Och där blev vi sittandes, nästan till nio på kvällen. Mycket prat, som vanligt och trevligt.
Ikväll är det mot alla odds, jag såg första avsnittet och det verkar helt ok. Många frågar sig varför, en som är handikappad, ger sig ut på såna äventyr, men dom är väl inte sämre eller mer annorlunda än alla som söker sig till Robinsson, eller andra såna där utmaningsprogram. Dom vill ju testa vad dom klarar av, och det blir ju förmodligen ett minne för livet.
En skillnad här är väl att det inte är en inbördes tävlan, utan alla ska ta sig fram till mål… förhoppningsvis. Och det är väl det vi får se om dom gör. Jag sa till mamma, då vi pratade om det här programmet, att inte skulle då jag vilja stå, öga mot öga med en elefanthjord, fy tusan, dom är inte att lita på, inte heller krokodiler och flodhästar, men det här gänget gör det, men för all del, inte utan viss pulsförhöjning.
Näpp, nu ska jag gå och släppa ut katterna, så dom får komma upp en våning, hoppas ni får en trevlig dag, allihop!

Lite bakom flötet

Av , , 6 kommentarer 5

Nu ska jag ge några en knäpp på näsan. Inga namn nämnda men om det är någon som tar åt sig så bjuder jag på det.

Jag ska börja med att säga att vi på somrarna och egentligen ganska tidigt på våren, sitter här ute på gården, ibland är vi några få och andra gånger kan vi sitta upp emot 15-18 stycken därute, jättetrevligt och en riktig gemenskap. Jag kan förstå om ingen ”ny” vill komma ut och sätta sig trots att vi ofta säger det till andra, ta en stol och kom ut du med, luften är ju fri och man sitter ju vart man vill. Men dom kanske känner sig lite små dum, eller att dom tränger sig på, vad vet jag?
 
Nå, jag var ute och gick med en granne igår kväll och hon berättade att hon hört, ryktesvägen, att det är någon som sagt att han/hon inte begriper att vi inte har något bättre för oss. Ehhh…Och??? Om någon står bakom gardinerna och retar sig på att vi har valt att sitta ute så måste ju den människan ha betydligt mindre för sig då dom orkar stå där och hålla koll på hur ofta och hur länge vi sitter där. Som hon sa, som jag var ute med igår, det är ingen annan än vi själva som tar hand om våran disk, tvätt och städning. Hur vi planerar våra dagar är väl upp till oss själva.
 
Ja jag ska då ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt i vad en sån människa tycker eller tänker, jag tycker att vi ska vara tacksamma att vi faktiskt kan sitta ute om vi själva vill, det finns ju dom som kanske inte har tid eller ork till det.
 
Den andra knäppen på näsan vill jag ge till dom som står efter en kund i kassakön och innan man själv har hunnit lägga upp sina varor så börjar dom lägga upp deras saker. Vad tänker dom med egentligen, arslet, eller? Detta har hänt mig vid tre tillfällen, första gången stod jag nog mest som ett frågetecken och då var det en kompis till den personen som sa till att han var tvungen att hejda sig lite.
 
Andra gången började jag känna mig lite irriterad, tjejen lade upp avskiljaren fast jag hade hälften av varorna kvar i vagnen, jag sa ingenting men tog pinnen och vräkte undan hennes saker så dom höll på falla av bandet. Då började hon fatta, men hon sa aldrig någonting.
 
Tredje gången var för några veckor sedan. När tjejen började lägga upp sina saker så vände jag mig mot henne och väste ur mungipan – Det där går väl j-vligt dåligt, eller hur? Hon tog tag i sina saker och fick stå där och hålla emot…snacka om ”lucka lucka tomrum”.
 
Nästa gång detta händer, och nu går jag ut med en varning, så tänker jag sluta lägga upp mina saker och låta människans grejer passera mig, sedan ska jag säga till kassören att det där är inte mina saker, inte den där heller men det jag håller i handen. Sen får vi se vad dom säger eller gör.
 
Sååå, då har jag knäppt färdigt för denna gången, men det kommer säkert fler gånger. Nu vaknade Nicco så jag ska fråga om hon har någon frukost planerad, eller några speciella önskemål. Önskar er alla en fin dag och skickar dessutom ett Grattis i efterskott till Anders ”brälla” Brändström, som fyllde år igår. GRATTIS önskar vi från Näckrosvägen!
Maria Lundmark Hällsten