Tyckte det var dags för ett blogginlägg. Ser att det är få som skriver nu så här i semestertider.

Jag såg att Renault sökte samarbeta med kinesiska Geely kring att utveckla förbränningsmotorer samt hybridteknik (totalt för 82 miljarder kronor). Kan skriva mycket kring kinesiska Geely, men det är utanför ramen för detta inlägg.

Citat kom från Renaults styrelseordförande i den franska tidningen La Tribune:

”Vi går [mot slutet av förbränningsmotorn] med beslutsamhet: du vet, Renault kommer att vara elektrisk 2030, vi vet hur man gör det, hamrade han. (…) Vad vi också gör är att vi också behåller [bilar med förbränningsmotorer], för jag tror, vare sig vi vill det eller inte, att värmemotorn kommer att fortsätta leva över hela världen i minst 70 år, vi vill behålla kapaciteten att försörja denna marknad under bästa möjliga miljöförhållanden.”

Jag försöker förhålla mig pragmatiskt kring klimat och hållbarhet. Jag har inte sett den rödgröna miljörörelsen lyfta värdet av en sådan teknisk utveckling. Men.
Faktum är att ifall man kan höja verkningsgraden på förbränningsmotorer så är det rimligen en direkt klok åtgärd ifall man vill minska koldioxidavtryck.
Vidare är det betydligt mycket mer realistiskt än att tro att allt ska gå att elektrifiera innan 2035, och att man med det ska kunna förbjuda förbränningsmotorer, vilket EU – och i förlängningen Sverige – har gjort.

Orealistiska miljösatsningar innebär kostnader för vanligt folk, och i förlängningen alltför stora utgifter för de som har minst i plånboken. Särskilt höjda kostnader för de varor alla behöver, så som energi, eller för den delen drivmedel (som också höjer kostnaden för kollektivt resande).

Med risken att jag blir alltför repetitiv så vill jag understryka att satsningar på batterier, fossilfritt stål och annat som belastar Norrlands effekttak – också påverkar vanligt folk. Ni vet, vanliga hushåll i Norrland.

Miljöpolitiska subventioner till företag på bekostnad av vanligt folk gör det heller inte särskilt attraktivt för de som bor i berörda kommuner. Vilket förstås också innebär bekymmer för berörda företag att kunna attrahera kompetens.
Höjda hyror, dyrare el och dyrare lokala produkter, i den mån vi fortfarande klarar av att producera lokalt.