Dags för konsumentmakt som kan påverka

Var det bättre för?

Dags för konsumentmakt som kan påverka men hur? Livsmedelspriserna dominerar och berör nästan alla. I synnerhet drabbar de dem som sämst kan klara av matprishöjningar av det slag som vi nu ser. Tro inte att priserna kommer att sänkas. Jag vill dock understryka att jag inte förespråkar ingripande från myndigheter utom när det i så fall skulle bryta mot någon gällande lagstiftning. Vad finansministerns annonserade möte med livsmedelshandeln kan leda till är en helt annan sak. Det är endast ett politiskt utspel utan särskild betydelse.

Angriper man de höga livsmedelspriserna och prisökningarna med antydningar om att politiker som borde intressera sig för prisökningarna, att konkurrensen är dålig eller pekar på exempel med den norska livsmedelskedjan Kiwi kan man bli kallad förkommunist som förespråkar planekonomi. Jag skrev om handelns bristande konkurrens tidigare, Gråt tårar..    

Jag har även skrivit om den norska livsmedelskedjan Kiwi som gick före.

Angriper man själva handeln och antyder att de sannolikt har höjt sina priser mer än vad ingående varukostnader skulle kräva kommer handeln att slå ifrån sig. De kommer att säga att priserna egentligen borde ha höjts ännu mer. De kommer även att hävda att konkurrensen fungerar väl för annars skulle priserna ha varit betydligt högre. Tro på det? Handeln kommer att arbeta intressepolitiskt med utspel i åsikter och debatter och klämma fram krokodiltårar för sina positioner.

Man skall dock ha klart för sig att ett företags främsta uppgift och högsta målsättning är att skapa maximal vinst. Mot detta finns inget särskilt att invända. Vinster är till för allt från att ge ägare utdelning, klara av investeringar och jämna ut dåliga och bättre tider. Konkurrens i många marknadssektorer har varit hälsosam, främjat effektivitet, marknadsanpassning eller kvalitet. Dagligvaruhandeln som den ser ut i dag har sett ut på ett liknande sätt i årtionden. Det kan vara dags att förändra. Men då behöver någon av de tre stora aktörerna gå ett steg före. Kommer konsumenten i fortsättningen vilja ha detta mycket breda sortiment som de tre stora ICA, Coop och Willys/Hemköp erbjuder. De har mycket stora dyra lokaler och binder kapital även i varor och sortiment med låg omsättningshastighet.

För att anpassa sig till ett svårare ekonomiskt läge för konsumenterna, om handel så vill behöver handeln tänka om. Det kommer handeln tyvärr inte att göra såvitt den absolut inte måste. Ropar konsumenterna på hjälp från regering och myndigheter dyker de högernationalistiska krafterna fram och säger att konsumenterna vill ha planekonomi och kalla de krävande konsumenterna för kommunister. I dagligvaruhandelns nuvarande läge med oligopol (några få stora aktörer som står för merparten, idag nittio (90) procent av dagligvaruhandeln med livsmedel tycks det inte finnas incitament för handeln att medverka till lägre priser. Det ser tyvärr mörkt ut för konsumenten som fått ta smällen för i huvudsak kriget i Ukraina.