Att skiljas

 

alsklingen

Har skjutsat Bella Ville o Jesper till tåget. Såg tåget köra parallellt med oss som en röd orm efter fjällsidan. Vinkade tills jag inte såg det längre. Nu är den här saltvattenstinna kräftan full av kärlek och vemod. Att skiljas är att dö litegrann. Konserverar i minnet Villes mjuka lilla kind och kärleksfulla blick och alla trevliga minnen. Är tacksam för en jättefin vecka.

4 kommentarer

    • Gunnel Forsberg (inläggsförfattare)

      Ja, men desto roligare att se fram emot nästa möte:) Och vilken tur att Skype finns för en mamma/mormor i avkroken:)

  1. Michael Forsberg

    Tänk så väl rekonstruerade vi människor blev.Avsked är alltid tråkigt,MEN vi fick minnen att plocka fram när,var och hur vi vill.Snacka om gåva!Ha en fin och trevlig dag.

    • Gunnel Forsberg (inläggsförfattare)

      Ja det är fantastiskt att få ha minnet i behåll när stunden är över:)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.