Dunder och brak

De senaste veckornas tryckande hetta är nu idag utbytt mot frisk luft, dryga 20 grader och en svalkande nordvästan. Åskvädret kom igår kväll och dränkte den törstiga jorden med välbehövligt regn. Själv var jag mindre än vanligt en stund då jag krympte i takt med att den pedagogiske ingenjörens teoretiska formler om ljudets hastighet rabblades som ett rinnande vatten. De fanns tydligen i färskt minne  bakom pannbenet  och trillade fram som ärter på en plåt. Otaktiskt nog kan man tycka då han snabbt krossade den trygga bubbla jag levt i sedan barnsben och inte analyserat närmare på sisådär 45 år. – Att det mellan blixt och dunder är en kilometer per sekund man hinner räkna. Här sitter man i godan ro och tror att åskan är en mil härifrån, när det i själva verket inte ens handlar om 3 km. Så nu blev han ju tvungen att hålla den lilla svettiga handen en stund där:)

Så långt som till barndomens taktik – att placera sig under köksbordet iförd gummistövlar och med ett plastlitermått i näven kom jag dock inte denna gång. Lättad hörde jag åskan dra förbi på sitt skrämseltåg åt nordväst och efter ett par timmar var det revitaliserat och åter stilla lugnt och fridfullt här i vykortet.