Lördagsbetraktelse

Häromdagen när jag satt ute i min tänkarbåt i tystnaden på den blanka sjön och kände världen stilla sig och hålla andan under några andaktsfulla minuter, strax innan skymningen skulle komma att segra över det kvardröjande ljuset, så begrundade jag som så många gånger förr livet här och nu, och sände även några tankar till livet där och då.

Jag funderade över hur jag själv valt att förhålla mig till livet och rannsakade mig så ärligt jag förmådde huruvida jag valt att vara en person som väljer att njuta av solens sista strålar för dagen, eller om jag istället fokuserar på och suckar över det annalkande mörkret – redan innan det kommit. Vilket har tagit mig hårdast….oförrätter som andra gjort mot mig eller det som jag själv förorsakat andra och mig själv av smärta genom livet.

I en liten fjäderlätt och befriande sekund kände jag ärligen att jag under senare år blivit, eller rättare sagt – gjort valet att inte vara ett offer, och stå för mina val oavsett om de visat sig vara misstag eller lyckosamma. Att detta livsval blivit en hälsofaktor till kropp och själ är jag fullt och fast övertygad om.

Jag tycker för det mesta att glaset är halvfullt – inte halvtomt, och har hittat en strategi att förhålla mig till när jag känner oförrätter eller besvikelser börja sjuda i mitt blod. Då lyfter jag ut den störande faktorn på en armlängs avstånd från kroppen och betraktar den, väger den mot världsproblem och riktigt allvarliga saker. I regel får jag sinnesfrid, kan sova, skämmes, eller rent av skratta åt saken, lägga den bakom mig och traska vidare på livets väg och dess smågrus med ett någorlunda hälsosamt blodtryck.

Jag minns också de tuffa åren då min kopp var överfull, rann över, och då det inte hjälpte mer än för stunden att ”torka bordet” koppen var ju lika full ändå. Är tacksam att jag genom kloka  medmänniskor fick verktyg att sortera i livsryggsäcken, slänga skräp, vika ihop och sortera så jag orkade bära den vidare lättad och fri mot framtiden.

Lyckan känns allt intensivare men också skörare med åren. Var dag som nära och kära får vara friska, må bra i själen, hanka sig fram i grottekvarnen utan större bekymmer fyller mig med tacksamhet.

Dagen här och nu – lev den fullt ut du med. Nuet är det enda vi har.