Jag hör röster

Tänk vilket fantastiskt tidevarv att leva i ur teknisk synvinkel. Här – från min tvfåtölj kan jag genom att bara klicka på en liten symbol på skärmen ha ett långt telefonsamtal med nära och kära via skype. Det låter som om dom är alldeles intill, man kan se dem och läsa av deras minspel.

Samtal med barnbarnen blir ofta hastiga och lite smått galna. Vi gör grimaser och Leo får hämta bollar i bild. En och annan slängpuss landar hos farmor/mormor och ofta får man se någon ny märkvärdighet som dom lärt sig sedan sist eller höra fina små sånger.

Lika nära inpå tjoade äldste sonen härom året via messenger från Sydamerikas djupaste salmonellareservoar, där de sakta men säkert betar av provkartan av lokala tarmbakterier, och försökte akta sig för tjyvar, banditer och panflöjter med varierande framgång.

Man kan få se att dom lever och ibland bistå med goda hälsoråd och support. För närvarande väntar vi ständigt på nya livstecken från andra sidan världen där dotter med familj reser runt bland djungler, hav, förbjudna städer och kinesiska murar. Lilla Alice visade sin nyinköpta jätteklubba och man kunde riktigt se hur klistrigt god den var. Resedagboken är en annan fin uppfinning, där man kan få följa sina kära på resan.

En tidig morgon kan man få en uppringning via messenger och höra lille V framföra en spröd men alldeles ren och underbar ”Blinka Lilla”. Man kan få en chans att vara med i nuet – även fast åtskilliga mil skiljer oss åt. Eller en liten rapport från S&V små äventyr i huvudstaden.

Inte går det upp mot den äkta varan – men duger fint ändå.