Mamma och lillasyster älg tar en grön frukost och passar på att vila lite i skuggan. Vackert!

Sim och dykskolan fortsätter här i vykortet. Alla måste kunna allt innan vintern kommer.

Erik och Rosita fångar stunden – och kanske någon fisk på sin morgontur.

Alltid inspirerande – Maria Söderberg kör bildvisning från Salajeknaglaciären. Mycket intressant och vackert.

Avslutar med en god middag i restaurang Vuogga i trevligt sällskap. Vi tog Glaciärmenyn. Intressanta diskussioner om densitet och pippfåglar följde.

Avslutar en mysig dag med lite tilltänkt skönhetsvård och tittar mig förfärat i den lilla förstoringsspegeln inköpt i Ullared. Den ger typ 67x förstoring. Tror att det handlar om ett stavfel…det måste helt enkelt menas förstöringsspegel!! Man blir nämligen tämligen vettskrämd och backar undan med ett förskräckt flämtande. I värsta Lennart Nilssonstil blir man vid skärskådandet av nunan inviterad på en djupgående resa bland vindlande skrattrynkor, pormaskar från landet som icke är, och förrymda hårstån från snömannens navelludd. Är det inte minsann ett gammalt fiskfjäll som sitter där i näsborren?! Det är ingen vacker syn som möter mig.

Den påminner mig dock om att jag kanske en enda gång i mitt avlånga liv skulle ta och kosta på mig en ansiktsbehandling. Är dock skeptisk på om denna landsända tillhandahåller dylika tjänster på fåfängans marknad, eller om kvinnfolk i lappmarken helt enkelt gör som jag – tar på sig den kamofluagefärgade mygghatten med sitt förlåtande sorgflor, alternativt peelar sig i samma grovsalt som man lägger in fisken i. Jag får väl ta och bläddra igenom alla fyra sidorna i lokaldelen och kolla utbudet.

Vill man vara lite snäll mot sig själv – som man ju ska vara – så kan man ju antingen kalla det för ”patina”, spegla sig enbart i Tjaktjaure, eller göra som finfolket i Hollywood – vaselinsudda linsen.

På insidan däremot är man len som en barnrumpa, visserligen garvad men hel och ganska slät. Ärren från livets taggtråd har bleknat och bara efterlämnat små vackra pärlemorskimrande strimmor. Dem vill jag inte vara förutan.

Avslutar skådandet, släcker kökslampan, nattar min fyrfota vän och knatar upp till gubben. Han sover redan sin skönhetssömn.

Samlar ihop mig, nyper mig i armen och inser att en massa trevligheter kommer att hända mig den närmaste veckan: Vi mjukstartar i morgonkväll med bildvisning från Salajekna i Vuoggatjålme med fantastiska Maria och i trevligt sällskap av Erik och Rosita. Avslutar med en god middag i restaurangen och firar vårt 5-årsjubileum i Sandviken. På fredagkväll kör jag raka spåret till Umeå med övernattning hos sonen och sedan gör jag lördagsnolia. Därefter blir det bröllop för hela slanten. Kära vännen Elisabeth och hennes Rolf gifter sig på lördagseftermiddag/kväll. Övernattning hos världens bästaste Åsa Åberg i Norrfors lördagnatt och sedan järnet med besök och övernattning hos allrakäraste mamma i Lycksele sö-må. Bonus: Hinner även träffa syster Ellen där som hastigast. Jag får köra längs kära Vindelälven på måndag morgon och därefter en stunds oljig mystajm med Br Karlssons bilverkstad i Sorsele för lite översyn av den silvergrå springaren. Jag övernattar på någon fiskecamp med ensamt fiske i den stora tystnaden på måndagkväll (jippi) till tisdag morgon och sedan raka spåret till A-plog där det bär av på fotokurs http://fotoarjeplog.blogspot.se/ med en massa trevligt folk, innan jag på torsdagen åker hem stärkt och upplyft till mina kära lurviga hjältar som utan att knota unnar mig detta ytterst behövliga – för att inte säja livsnödvändiga brejk från jobbet. I packningen inryms allt från lilla festblåsan parfymen och sminkväskan till storbörs´n och fotriktiga skor, till storstövlen fiskespöet och beckoljan.

http://midsommarudden.blogspot.se/2015/07/glaciaren-salajekna-bildvisning.html
http://arjeplognytt.se/modules.php?name=Content&op=showcontent&id=1787

Precis den här kvällen för 5 år sedan kom vi med vår flyttkaravan upp längs Silvervägen hit till vykortet. Jag körde först med bil och släp och jag glömmer aldrig känslan när jag kom fram bakom en kurva och fick en välkomstföreställning av den gnistrande solen på Björntoppen och det här fantastiska landskapet. Mitt älskade ”hemma”. Tiden har gått väldigt fort och jag kan inte förstå att 5 år redan har gått. Den 12/8 tog vi över verksamheten. Det blir till att fira när husbocken kommer hem igen. Den saken är klar!

Tittade härom dagen på den senaste gamla tv-reprisen från Umeåprogrammet Hela kyrkan sjunger. Med 35 års distans och lite blandade känslor. Jag minns hur vi övade och övade sångerna. Jag känner igen många ansikten som flimrar förbi, minns några namn, och ler igenkännande åt mina körkompisar och de extra kära som ännu finns i mitt liv och förundras lite över hur bra det ändå låter fast så lång tid har gått. De var verkligen duktiga Rolf och Margit som kunde få en vanlig kör med amatörsångare och musiker att låta så pass bra.

Jag ser med blandade känslor mig själv i ett annat liv för ca 35 år sedan. En ung tvåbarnsmamma, söt men lite vilse i pannkakan. Egentligen ser jag ett vuxet barn. Tänk om man kunde få dejta sig själv en timme och samtala om livet då och nu. Jag skulle stryka mig själv ömt över ryggen, strax ovanför behåbandet (där jag menar att själen sitter) och säja – att du kommer att klara det Gunnel. Livet. Även om det kommer att gunga ibland, så kommer det att bli bra.

Idag fyller mitt fina älskade barnbarn Alice 4 år. Jag längtar ständigt efter mina kära och ibland går man nästan sönder av längtan. Den här lilla solstrålen har både styrka och charm och jag önskar henne förstås allt gott. Hälsa, kärlek, glädje, vänner och trygghet. Livets bästa mix.

Jag får vackert nöja mig med de små liven som finns häromkring på födelsedagen. Sädesärlan har flygträningsläger för ungarna på ladugårdstaket. Mamma älg kommer titt som tätt på besök med sina fina tvillingkalvar. På sjön har jag sett flera sjöfåglar med sina kullar och överallt pågår läran för livet inför långa flyttningar till varmare trakter. Livet fortgår. Precis som det ska